Kultur

Hur kunde ’modernismens’ människofientliga byggnationer så länge gå segrande bland arkitekter och stadsplanerare? Det undrar Tord Bergmark som ändå tycker sig se en tillnyktring.

”Föreställ dig Alexander Skarsgård med en baby på varje arm. Det kan låta som en dröm, men det är inte alltför långt ifrån verkligheten.” Den bild som målas upp i Sveriges officiella reklam utåt är bilden av ett folk med en alldeles unik uppsättning värderingar, skriver Maria Eriksson.

Nu har de Expressjournalister som tidigare dömts för vapenbrott också fällts i hovrätten. Tidningarna fylls av kommentarer som stödjer de dömda journalisternas sak. Men det hade varit orimligt att fria dem och därigenom ge journalister ett frikort att köpa vapen eller knark, menar David Stenergard.

Näthat och kränkningar på internet har diskuterats flitigt den senare tiden. Skulle en hårdare lagstiftning göra situationen bättre? Marika Formgren har intervjuat David Eberhard, psykiater och författare till Ingen tar skit i de lättkränktas land.

Ett underliggande tema i Tolkiens böcker är att vi människor är bräckliga och ofullkomliga, vi handlar inte alltid ens efter de ideal som vi själva definierat för oss. Den insikten är central, också i vår egen värld, menar Emil Uddhammar.

Fredrik Segerfeldt har läst ”Fältöversten”, en skicklig berättelse om ungdomens utsatthet och brist på empati inför varandra, som utspelar sig på 1980-talets Östermalm.

Efter 35 år i byrålådan har Jørgen Erichsen gett ut sitt omfattande verk om den tyske kompositören Friedrich Kuhlau. Det har blivit en utomordentlig biografi med en stor mängd anekdoter, skriver Henry Larsson.

Att formulera en liberal kulturpolitik är inte det lättaste. Lars Andersson har läst en bok som gör ett försök.

Modernismen har blivit ett paradigm – ett trossystem som upprätthålls av ett litet samhälle av liktänkande individer där avvikande tankar sorteras ut. Det menar Stefan Olsson som har läst En sort bok om arkitektur.

”För det mesta dominerar en navelskådande, kotteripräglad och skygglappad så kallad kulturdebatt, som består i ett evigt ältande av frågor som alla andra också ältar.” Per Dahl saknar en kulturdiskussion som vidgar våra vyer och får oss att inse att vi inte är så unika i tid och rum som vi tror.