Mario Vargas Llosa är något i Sverige så ovanligt som en klassiskt liberal skönlitterär författare. Det var också därför det väckte så starka känslor i den svenska kultureliten när han i fjol fick Nobelpriset i litteratur. Fredrik Segerfeldt recenserar Vargas Llosas senaste roman.
Kina påverkar i dag allt och alla. Men beundran för vad som hänt på mycket kort tid blandas med bävan. Viljan att tro på Kinas goda avsikter krockar med hur makthavarna sitt eget folk och utåt agerar för att göra världen ”säker för skurkstater.” Det skriver Bo Ture Larsson
Problemet är att skolungdomarna får lära sig information som är fel. De får lära sig hur vissa människor trodde att världen skulle utvecklas på 1970-talet. Inte hur den egentligen kommit att förändras. Det menar Fredrik Segerfeldt, som just utkommit med en granskning av läroboken Samhälle idag från förlaget Natur & Kultur. Mathias Bred intervjuar.
Den som följer tysk debatt vet att Henryk M. Broder gärna ställer saker och ting på sin spets när det rör tyskarnas förhållande till integrationsfrågor, anisemitism, Israel eller Mellanösternkonflikten. Henry Larsson recenserar Vergesst Auschwitz! Der deutsche Erinnerungswahn und die Endlösung der Israel-Frage.
Att majoriteten av mänskligheten idag bor i städer är positivt ur flera aspekter. Städer erbjuder unika möjligheter till högre inkomst, att verka politiskt, till utbildning, hälsovård och social service. Faktum är att mänsklighetens urbanisering även ur naturens perspektiv är mycket positiv. Det skriver Emil Uddhammar.
Med Det enda könet får du aldrig tråkigt – om du inte söker efter tydliga lösningar, vill säga. Det är marknaden som är skurken i Kielos drama. Men hjälten? Läs Katarina O’Nils recensera Katrine Kielos nyutkomna bok.
I boken On the eve – The Jews of Europe before the Second World War berättar professor Bernard Wasserstein sakligt och ändå fascinerande om judarna och deras historia för tiden fram till 1939. Han porträtterar dem alla, från tiggare och prostituerade till de intellektuella och de rika, från de ortodoxa till de sekulära, i alla sociala strukturer tvärs över Europa. Franz T. Cohn recenserar.
Azerbajdzjans president Ilham Alyiev hoppas förmedla bilden av ett modernt, välbärgat oljeland där utvecklingen går snabbt framåt. Oppositionen å sin sida vill visa en diktatur där mänskliga fri- och rättigheter ständigt åsidosätts. Hittills har oppositionen lyckats betydligt bättre än regimen, skriver Elisabeth Precht.
”Vi behöver inte nationalekonomin” påstås det i senaste numret av Clarté. Per Bylund förklarar här varför socialister i 100 år avfärdat nationalekonomin som borgerlig ideologi. Den har nämligen visat att en socialistisk samhällsordning är omöjlig.
Lördagens stora final i Azerbajdzjan har föregåtts av en väldig medial exponering, vi har fått läsa om både glittriga fester och artister och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i värdlandet. Schlagern öppnar dörrar för politiskt viktiga frågor och ger utrymme för debatt, integration och tolerans, skriver Christofer Fjellner.