Kultur

Carl J Erixon läser Mohamed Omars nya diktsamling, Skymning öfver Upsala. Där blandas det profana – arbete, vänner, barndomsminnen – med det sakrala.

Korståget var från början en östromersk idé – inte ett tidigt kolonialt präglat västeuropeiskt projekt. Det skriver Mats Fält som har läst Peter Frankopans The First Crusade.

Även om fildelningsdebatten tycks ha ebbat ut är många av de digitala frågorna fortfarande olösta, bland annat vem som har rätt att tjäna pengar på andras skapande. Marika Formgren har läst Per Strömbäcks bok Drömmen om Alexandria och ser många goda argument för den som inte tror på gratiskulturen, men önskar att han utvecklat dem mer.

Det är en skrämmande bild som författaren målar upp av vissa, till synes mycket trevliga unga män som inte ser något problem med att attackera norska mål, vare sig de är militära eller civila. Mattias Holmström har läst Lars Akerhaugs Norsk Jihad.

Johan Lundberg sätter in extremvänstern och dess diktaturkramande i ett idéhistoriskt sammanhang i boken Ljusets fiender. Men boken saknar vissa viktiga nyanseringar, anser Johan Carlsson, som recenserar den här.

Jimmie Åkessons bok Satis polito är en partsinlaga. Men just därför är den intressant för den som vill förstå Sverigedemokraternas självbild. Det som framför allt dominerar beskrivningen är jakten på normalitet, skriver Dag Elfström.

Det kalla kriget börjar bli historia på riktigt. Just därför är verk som ger en bild av hur det faktiskt var så viktiga. Det skriver Mats Fält, som rekommenderar Anne Applebaums Iron Curtain om åren då diktaturen etablerades i Östeuropa.

Bea Uusma söker svaret på den olösta gåtan om Andréexpeditionen – och misslyckas även hon. Men behållningen är stor och boken säger något fint om dagens Sverige, tycker Karin Elinder.

Moderaterna gjorde 1970 sitt sämsta val någonsin; partiet fick 11,5 procent av rösterna och var riksdagens minsta parti. I detta läge utser alltså partiet en 60 år gammal handelskammardirektör och reservofficer, känd för två saker: sina mörkblå värderingar och sitt koleriska (ja nästan folkilskna) temperament. Tommy Möller har läst Lars Tobissons bok om Gösta Bohman och skildrar en tid när vänstervinden blåste med orkanstyrka.

I Dödsorsak Ogaden tonas bilden av rebellen och hjälten Carl-Gustaf von Rosen ner. Fram träder istället en bild av en blyg idealist, skriver Andreas Braw.