Beirut: filmkultur i krig och fred
Filmtittande som brobryggande. Ian Koehl berättar om ett andrum i den libanesiska vardagen.
Öppningspremiären 2006 sammanföll med en vacker sommarkväll. En fransk film stod på programmet på Beiruts nya biograf, Metropolis Art Cinema, dagen till ära fylld av tillströmmade cinefiler, filmmakare, gäster och besökare. Arrangörerna gladdes. Ingen kunde ana vad som väntade i ett land där allt kan förändras över en natt.
Morgondagens bryska uppvaknande skedde till dånet från israeliskt bombflyg ovan hustaken – Israels och Hezbollahs julikrig hade brutit ut.
Beiruts flygplats slogs ur bruk. Internationella gäster kunde inte ta sig hem. Ett belgiskt filmteam flydde bilvägen norröver mot Turkiet medan kvarvarande fruktade för sina liv, samtidigt som initiativtagarnas månadslånga ansträngningar såg ut att grusas redan dagen efter första visningen. Utöver besökskretsens förändrade prioriteringar, sinade förstås sponsorpengarna.
Men i stället för misströstan ändrade verksamheten helt sonika inriktning. Under den efterföljande, krigsdrabbade sommarmånaden fungerade biografens källarlokal i stället som kvarterets skyddsrum.
Med enträgna insatser och lite flyt kunde ändå den ordinarie verksamheten återupptas strax efter krigsslutet. Ett halvår senare – succébesökssiffror.
Sedan dess visas här film varvat med återkommande veckolånga små filmfestivaler. Något så klart inte var man har tid eller möjlighet att tillgodogöra sig, men uppslutningen är ändå bred. Inte minst tack vare att vissa visningar sker kostnadsfritt tack vare privat kulturstöd. Här kan man uppleva regional och internationell filmkultur tillsammans med människor från hela Libanon och, så här i krigstider, resten av Levanten.
När Libanons paramiliära Hezbollah intervenerar i krigshärjade Syrien, bilbomber spränger i luften på libanesiska gator, samtidigt som Tripoli och andra libanesiska oroshärdar upplever dagliga skottlossningar, växer oron. Lägg därtill ökande flyktingströmmar översvämmande redan överbefolkade flyktingläger och slumområden. Vem vad hur det redan kunnat urarta utan omvärldens ansträngningar att hålla Libanons bräckliga politiska stabilitet under armen?
I ett sådant land, med inre och yttre påfrestningar sedan mannaminne – inklusive inbördeskrig samt efterföljande ockupation av Syrien – lyser små initiativ som Metropolis Art Cinema som stjärnor på en annars många gånger till synes mörk natthimmel.
När ljuset släcks, gardinerna dras undan och ljuskäglan strålar mot duken, kan vi lämna oförrätterna bakom oss för en stund och fokusera på att blicka framåt. Och uppleva ett av många goda skäl att inte bara överleva, utan leva för: filmkultur.
Ian Koehl är skribent Beirut, Libanon.