Kjöller pekar på hur den utbredda kriminaliteten hotar statsmaktens trovärdighet. Frågan är om den byråkratisering som svensk polis idag präglas av – och som Kjöller ger häpnadsväckande exempel på – är tillräckligt beaktad som ett av grundproblemen.
Boken ”Hitlers väg till makten” är Åsard när han är som bäst – kunnig, pedagogisk och analytisk. Författaren beskriver på ett tydligt och engagerande sätt hur en misslyckad österrikisk konstnär kunde ta makten i Europas ledande kulturnation. Hur en gång stark stat kunde kapas av en samling extremister och galenpannor. Hur så många egentligen anständiga människor underlät att agera när det hade varit möjligt att hindra katastrofen från att inträffa.
När Tenje höll sin presentation bar hon en davidsstjärna som halssmycke. Det kan tyckas oskyldigt. Men för P4 Kronoberg var det en större nyhet än att rättvisan mellan dem som arbetar och dem som lever på bidrag skulle stärkas. För radion var det ett ställningstagande i Israels krig mot Hamas.
Ibland fungerar saker bara inte. Det finns ingen riktigt bra lösning. Public service är ett skolexempel på fenomenet. Absolut objektivitet finns inte. Man kan komma nära idealet men helt och fullt går det inte att skapa en perfekt balans mellan åsikter och perspektiv. Det är en övermänsklig uppgift som ingen journalist kan lyckas med.
Men det är inte religionen som är orsaken till fattigdomen och korruptionen i Dagestan – utan den förda politiken som helt och hållet dikteras av Kreml. Det finns ju flera konservativa länder där befolkningen lever relativt spartanskt, med fokus på familj och religion, men som ändå erbjuder mycket bättre villkor och möjligheter.
September inbjuder till en ovanligt tidig julafton för konspirationsteoretiker. Forskaren Johan Wennström lättar på dimmorna som omger Stay Behind rörelsen. Wennströms arbete är metodiskt, men han drar för höga växlar på dess inverkan på SAF:s strategiska vägval. Ingen tjänar på en återgång till ett korporativistiskt Sverige.
När Carl von Clausewitz för tvåhundra år sedan beskrev kriget som ”en fortsättning på politiken med andra medel” kunde han knappast ana hur träffande hans ord skulle kännas i vår tid. Ändå är det just i Rysslands krig mot Ukraina som hans tankar visar sin obevekliga giltighet. Kriget är inte en olyckshändelse, inte ett irrationellt utbrott av våld, utan en kalkylerad förlängning av rysk politik.
För en tid sedan hade Dagens Nyheter en artikel av Kinakännaren Göran Leijonhufvud som handlade om ett nyvaknat intresse för den europeiska antiken bland kinesiska ungdomar och intellektuella. Eftersom det ju är antikens greker som anses ha lagt grunden till den demokratiska utvecklingen i västerlandet, kan detta intresse te sig äventyrligt i ljuset av den hårda nationalistiska centralstyrning som genomförts under den nuvarande kinesiske presidenten Xi Jinping.
Conway är kritisk till alla former av auktoritarianism men menar att den vänsterliberala går under radarn, inte minst inom hans eget forskningsområde. En anledning till detta är att man i olika psykologiska tester helt enkelt definierat auktoritärt agerande som konservativt, trots att de till vänster kan vara minst lika dogmatiska.
Som femtonåringar förstod vi inte riktigt vad Thåström sjöng om. Vi killar gillade mest det upproriska i hans röst, medan tjejerna snarare förfördes av lika delar erotiskt kapital som ordet fred. Många trodde nog att det var en plädering för just det senare. Så här i vuxen ålder ger textens fortsättning vid handen att budskapet är det motsatta: det finns strider värda att ta.