Uttrycket “you never get a second chance to make a first impression” får mig alltid att tänka på Hans Wallmark. Första gången vi träffades bar han en mörk tredelad kostym med slips och en klackring i guld. Det är kanske inte så många som reagerar på den beskrivningen. Saken är den att detta utspelade sig 1978.
Få får fira sin morfars 40-årsdag. Men jag har faktiskt gjort det. Åtminstone om vi talar om min politiska ”morfar”. Hans Wallmark är min företrädares företrädare på posten som kommunstyrelsens ordförande i Ängelholms kommun. I dagarna fyller Hans 60 år och jag vill med denna text belysa hans karriär, men också hylla en ledare och vän som gjort och gör skillnad lokalt, nationellt och internationellt.
Et cetera, ad infinitum, ad nauseam. Så har rapporteringen om Haiti, med förfärande regelbundenhet, sett ut de senaste åren. Läget är hopplöst. Gängen breder ut sig alltmer för varje dag, samhället är maktlöst och det internationella samfundet gör inget åt situationen. Haiti är statt i upplösning. Finns det då inget positivt att säga om Haiti?
Make America Great Again var hans budskap till de amerikanska väljare som med mycket stor marginal gjorde honom till president 1980. Make America Great Again har ju senare lånats av en annan amerikansk politiker som saknar förutsättningar att leverera på det sätt som Reagan gjorde under sina åtta år i Vita huset.
I stora delar har Väckelsens vår formen av ett epos, där realistiska och mytiska inslag blandas på ett sätt som ligger nära sagan. Huvudhandlingen utspelas i en förfluten tid, eposets karaktärer är hjältar eller skurkar och kampen mellan gott och ont är övertydlig. Handlingen, i vissa delar hela situationer, upprepas och läsaren behöver inte tveka om motivet – kampen mellan ont och gott – eller mellan onda och goda.
Under helgerna har jag läst tre böcker om vår komplicerade samtid. Böcker som tillsammans underlättar förståelsen för hur vår del av världen kunde hamna i dagens svåra situation både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt.
I slutet av februari 1920 återvände den svenske upptäcktsresanden Eric von Rosen till Stockholm från en expedition till Sydamerika. En häftig snöstorm omöjliggjorde hans hemresa till familjegodset Rockelstad med bil eller tåg. Välbeställd som han var, vände han sig då till flygbolaget Svensk Lufttrafik för att hyra ett flygplan. Inte mindre än tre tillfrågade piloter vägrade emellertid att lyfta med hänvisning till det extrema vädret. Den fjärde, däremot, accepterade, eftersom han var i stort behov av pengar. Hans namn var Hermann Göring, och han var tjugosju år gammal.
Bokens titel syftar på äran som det yttersta ansvaret. Det är ett ansvar inför den egna identiteten, inför föregångare och efterföljare. Ytterst är det ett ansvar inför – Gud. Det finns sådant som man måste göra, och det finns sådant som man under inga villkor får göra. Man kan också kalla det en skyldighet. Marion Gräfin Dönhoffs gärning som journalist kan till sist endast förstås mot bakgrund av detta som hon kallar äran.
Erik Sandbergs Väckelsens vår: När Hitler formade Sverige är en historia om den svenska högern från 1917 till våra dagar med fokus på reaktionerna i samband med Hitlers maktövertagande i början av 1933. Med Sandbergs ord: ”Historien om Hitler och högern, historien om opinionsvindarna i Sverige under våren 1933, är berättelsen om ett avgörande skede i svensk politik. [—] Våren 1933 blev en vändpunkt och något av en huvudakt i den exceptionella historien om hur Sverige blev en stark demokrati.”
Utöver att historiskt beskriva skeendena kring öns fall utforskar Giertz även eviga temata som maktkamp, ärelystnad och förräderi – en djupdykning i all mänsklig skröplighet, om man så vill – och jag tycker inte det känns långsökt att se en lätt beslöjad kyrkokritik inbäddad i det hela.