Carl Bildt: In memoriam – utrikesministern Margaretha af Ugglas

När Margaretha af Ugglas blev Sveriges utrikesminister vid regeringsskiftet i oktober 1991 hade hon redan en tung politisk karriär bakom sig. Hon hade kommit in i riksdagen som moderat representant efter valet 1973, och kom under åren därefter att få en lång rad viktiga uppdrag.

Med bakgrund i akademi och journalistik spände hennes engagemang över vida fält, men allra mest handlade det om Europafrågan. Hon ville att hennes parti skulle bli ännu klarare i sitt arbete för att få Sverige ur dess europeiska utanförskap, och gjorde vad hon kunde för att driva på.

När vi bildade regering hösten 1991 var hon ett naturligt val som utrikesminister, och hon tog över ansvaret i Arvfurstens palats i en dramatiskt och utmanade tid när Europa i grunden förändrades genom det sovjetiska sammanbrottet.

Mycket stod på dagordningen, och Sverige och fick omedelbart ansvaret för att leda det som då var Konferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa. Här löpte nästan alla av de stora frågorna samman. Ett nytt och demokratiskt famlande Ryssland skulle integreras, nya demokratier i centrala och östra Europa skulle säkras, och möjliga konflikter i hela det väldiga post-sovjetiska eller avslutande området skulle lösas eller i alla fall begränsas. Det var en ny fred som randades, men också gamla konflikter som blossade upp.

Allt lyckades inte – men mycket gjorde det. I allt detta stod Margaretha och hennes UD som ordförande central under tre avgörande år.

För mig som statsminister var det en styrka att se hur detta viktiga arbete sköttes av Margaretha. Jag vet dessutom hur minnet av och uppskattningen av dessa hennes insatser levde bland medarbetare på UD när jag mer än ett decennium senare kom att bli en av hennes efterträdare.

Men under dessa år blev hon självfallet också viktig i arbetet att föra oss in i den Europeiska Unionen. Utrikesministrar runt om i Europa måste övertygas om att Sverige menade allvar med sin nya orientering. Det var inte alldeles självklart. Jag vet den tillfredsställelse och glädje hon kände när hon tillsammans med dåvarande Europa-minister Ulf Dinkelspiel och mig på midsommarhelgen 1994 undertecknads det historiska avtalet om vår anslutning till EU.

Efter regeringstiden var det naturligt att hon kom att fortsätta sitt engagemang i dessa frågor som en av Sveriges första ledamöter i Europaparlamentet, och därefter också i den viktiga Jarl Hjalmarsson-stiftelsen.

Margaretha sökte sällan de stora rubrikerna, och hon behövde det inte heller. Hon vann respekt och inflytande genom sin personlighet, sina engagemang och sin kunskap. Hon efterlämnar många ljusa minnen från år då vi banade en ny väg för Sveriges framtid.

Carl Bildt är tidigare statsminister