Borgerlig förnyelse
Dags för reflektion, Moderaterna

En tydlig ideologisk förankring har varit Moderaternas styrka under lång tid. Nu gäller det att partiet hittar tillbaka till detta förhållningssätt, menar Tony Gunnarsson.

Under valnatten fastslog Fredrik Reinfeldt att han skulle avgå som statsminister och till våren även lämna partiledarposten inom Moderaterna. Sverige kunde därmed blicka tillbaka på en tioårig period av borgerlig samverkan inom ramen för Alliansen, vilket även resulterat i åtta års regeringsmakt.

För Moderaterna och Alliansen har detta inneburit historiska milstolpar såsom att man lyckades skapa och hålla ihop en nära och lyckad borgerlig samverkan samtidigt som man krossat föreställningen om Socialdemokraternas självklara äganderätt av regeringsmakten. Den långa och ansvarstyngda tiden vid makten har dock även tärt mycket på framförallt Moderaternas annars mycket starka idéutveckling och ideologiska trofasthet.

Moderaterna står till följd av detta inför en avgörande tid, så nu är det tid för reflektion och noggranna överväganden gällande vilken väg partiet ska staka ut för sig. Detta gäller såväl vilka företrädare man ska välja att lyfta fram som vilka idéer man ska strida för och hur dessa idéer ska förverkligas.

Ett första budskap man bör påminna sig om är skälet till att över huvud taget engagera sig politiskt. Utgångspunkten i denna fråga bör vara att försöka förverkliga de idéer man brinner för samt att hela tiden försöka föra samhället i en bättre riktning. Detta är för de flesta självklart, men det är ändå viktigt att påminna sig detta när vindarna blåser starkt åt andra håll än dit man själv ämnar gå. Det är så mycket lättare att låta sig fångas av stormen och segla med i dess färdriktning än att enträget streta på i en annan riktning.

Det är förmågan att göra det senare som under 1900-talet varit Moderaternas stora styrka. Att man på ett mycket imponerande sätt stått orubbligt som ett berg, djupt förankrad i sin ideologi, oavsett vilka politiska trender som kommit och gått. Till detta förhållande måste man nu försöka hitta tillbaka. Man måste återknyta till sitt djupt rotade tankegods och låta detta bli grunden för lösningen på de utmaningar som såväl partiet som landet står inför.

En bra början på en sådan process vore att ta tillbaka initiativet i en mängd frågor som partiet traditionellt haft stor trovärdighet i. Moderaterna borde återigen bli det parti som poängterar vikten av ett starkt försvar och som är berett att satsa för att uppnå detta. Det tål att upprepas att en god försvarsförmåga är garanten för att vi ska kunna fortsätta leva under de fredliga och trygga förutsättningar som gör det möjligt för oss att åtnjuta en lång rad fri- och rättigheter i vårt land.

I försvaret av Sverige och de värden vi håller högt har Försvarsmakten den viktigaste rollen, men samtliga Sveriges medborgare, organisationer och myndigheter har betydande funktioner i totalförsvaret av Sverige. Det är en mycket essentiell uppgift för politiker att skapa bästa möjliga förutsättningar för dessa krafter att tillsammans klara av försvaret av Sverige.

Den politiska kärnuppgiften att ta ansvar för medborgarnas säkerhet och trygghet gäller dock så mycket mer än det ovan nämnda. Rejälare krafttag bör tas för att motverka våldtäkter, misshandelsfall och andra grova brott så att samtliga män och kvinnor, oavsett var i Sverige de bor, ska kunna leva utan ständig rädsla och oro. Ett starkt brottsofferperspektiv med stor omtanke om offrets omsorg och upprättelse ger en tydlig samhällelig signal om hur vi bör se på dessa dåd.

Trygghet är förvisso ett viktigt värde i sig, men också viktigt såsom förutsättning för folks frihet. Den frihetliga agendan är kanske den viktigaste byggstenen i den moderata ideologin och har under efterkrigstiden betonats väldigt starkt. Under de senaste åren har dock frihetsbegreppet av någon anledning hamnat lite i skymundan till förmån för andra prioriteringar. Nu är det åter dags att ge detta viktiga perspektiv en central roll i politiken.

Uppgiften blir att försöka skapa ett samhälle som underlättar för människor att själva, tillsammans med sina nära och kära, bygga upp en dräglig tillvaro utifrån sina egna preferenser. Subsidiaritetsprincipen bör vara en verklig grundidé i varje ställningstagande snarare än ett tomt slagord och makt bör på riktigt återföras från sammanträdesbord till köksbord. Folk ska i hög grad kunna ta hand om och fostra sina barn efter egen kännedom och tycke, åsiktsbilda fritt, skapa och konsumera den kultur de finner tilltalande och så vidare utan statliga bannor och pekpinnar liksom de ska ha rätt till ett privatliv och personlig integritet.

Frihet innebär exempelvis att låta människor leva enligt de traditioner och normer som de fått i arv från tidigare generationer om de så önskar, men också att göra det möjligt att finna nya vägar för de med sådana ambitioner. Moderaterna om några har traditionellt sett varit medvetna om vilken oerhörd kraft det finns i civilsamhället om man bara underlättar dess existens genom att till exempel minska på byråkrati och betungande lagstiftning. På detta område har alliansregeringen gjort viktiga saker, men mer potential finns.

Det finns även andra vitala uppgifter att ta sig an som kommer kräva stor möda och ett allvarligt menat engagemang för frågorna. Hur skapar vi förutsättningar för landsbygden att kunna frodas och växa av egen kraft? Hur utvecklar vi en invandringspolitik som kan få förankring och stöd av allmänheten? Och hur ger vi våra gamla och sjuka en vård och omsorg som är tillräckligt medmänsklig? Detta är angelägna frågor utan några snabba lösningar som kräver en seriös debatt. I dessa frågor ingår också att säkra att det fortsatt finns en känsla av gemenskap och tillit mellan svenskar oavsett var i landet de bor, hur gamla de är och så vidare i motsats till en utveckling mot mer splittring och segregation.

Det är vidare viktigt att fortsatt driva en ansvarsfull ekonomisk politik, utan stora skuldsättningar och högriskprojekt. Även inom denna sektor kan det krävas ett frihetligt angreppssätt. Hur det kan göras enklare och mer attraktivt att driva och utveckla företag är en fråga bland andra att ta sig an. En ansvarsfull politik innebär att sköta statsfinanserna väl samt att skapa bästa möjliga förutsättningar för högre sysselsättningsgrad. Detta är dock bara två, om än oerhört betydelsefulla, uppgifter i ett mycket bredare projekt.

Förvaltarskapstanken är i den tid vi lever i nu kanske angelägnare än någonsin. Den borgerliga debatten om hur vi förvaltar de värden vi ärvt från tidigare generationer samt för framtiden åstadkommer ett tryggt samhälle med en välmående miljö och friska människor har länge sopats under mattan och bör vara en tydlig fokusfråga för den moderata politiken. Ett exempel på detta är frågor såsom hur vi långsiktigt påverkas av diverse kemikalier vi får i oss genom bland annat maten och den hotande antibiotikaresistensen på större allvar.

Att på ett respektfullt och genomtänkt sätt förhålla sig till det vi ärvt från tidigare generationer är en princip som på ett rent ut sagt aggressivt sätt frångås på väldigt många håll i Sverige, och dessvärre tar inte moderata företrädare strid för de värden som långsiktigt är värda att bevara i någon tillfredsställande utsträckning, utan faller alltför ofta för tillfälliga intressen, vinster och trender. På detta sätt har alltför många ovärderliga och i många fall oersättliga klenoder gått om intet. Detta gäller allt från villor, palats och gravstenar till kunskap, seder och naturmiljöer såsom urskogar och ängsmarker. När vi förstör sådana ting och miljöer måste vi vara medvetna om att inte bara dessa saker i sig försvinner, utan med dem försvinner också bland annat stora släkt-, lokal- och svenska kulturhistoriska värden.

Om Moderaterna lyckas angripa de stora frågorna på ett seriöst och genomtänkt sett och känner trygghet i sin ideologiska grund så kan partiet bygga upp en stor trovärdighet och ge svar på de frågor folk känner djup oro inför, snarare än att med fingret i luften upprepa tomma floskler. Så tar man fortsatt ansvar för Sverige.

Tony Gunnarsson läser pol kand-programmet med statsvetenskap som huvudinriktning i Uppsala. Han har också studerat försvars- och säkerhetspolitik samt europeisk politisk kultur.