Print Friendly

Biologisk krigsföring – en variant av vetenskapligt krig

Av Redaktionen | 31 december 1952


1952


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

–~————————
BIOLOGISI( I(RIGFÖRING
EN VARIANT AV VETENSKAPLIGT KRIG
Av professor GERHARD RUNDBERG
DEN 6 respektive 9 augusti 1945 bragtes med förödande verkan
tvenne atombomber att krevera över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Därmed gick det andra världskriget in i sin
militära slutfas och den 15 augusti 1945 kapitulerade den sista
stora motståndsmakten J apan. Krigsmaskinen upphörde för tillfället att gå, men det av många efterlängtade fredsslutet uteblev.
I stället utmynnade det andra världskriget i ett tillstånd av stigande spänning och oro över hela världen. Trots alla politiska och
diplomatiska ansträngningar att begränsa och på fredlig väg lösa
under denna tid uppkommande konflikter har detta tillstånd redan
utlöst ett flertal hotande situationer och lokala krigshandlingar på
olika punkter av jorden: Indokina, Korea, Persien och nu senast i
Egypten.
Den demobilisering och avrustning av vissa stormaktsarmeer,
som påbörjades mot slutet av 1945, har hastigt fått lämna plats for
skärpt beredskap och nya, intensiva rustningar. Farhågorna för att
världen står på tröskeln till ett nytt och förhärjande storkrig
kunna icke döljas.
Vad som i detta läge mer än något annat är ägnat väcka fruktan
för framtiden, är den hastiga utveckling man möter på det vapentekniska området.
I slutskedet av det andra världskriget blev atombomben ett faktum. Därmed introducerades ett vapen, som i fråga om ögonblicklig
förstörelseverkan många gånger överträffade alla dittills kända.
Det synes emellertid icke längre säkert, att atombomben är det
mest destruktiva vapnet. Världen runt pågår en intensiv vetenskaplig forskning inriktad på att fullkomna redan förefintliga
stridsmedel och tillskapa nya, om möjligt än mera förhärjande vapen. Medlen att framkalla brand hava sålunda utvecklats mot ökad
effektivitet. Upptäckten av »nervgaserna», dvs. fluorfosforför- 86
Biologisk krigföring
eningar med utomordentliga giftverkningar, öppnar möjligheter
för ett nytt gaskrig. En del radioaktiva ämnen, som erhållas som
biprodukt vid atombombframställning, kunna lagras och lämpa sig
otvivelaktigt som stridsmedel. Vidare har en rad biologiska medel
lanserats som möjliga och troliga kampmedel.
Med tanke på de resurser, som stå stormakternas militärtekniska
forskning till buds, torde det vara klokt att icke förbise eller underskatta den utveckling, som här är igång. Slagordet, att »vetenskapen håller på att stjäla kriget för militären», är visserligen icke
odelat sant men såtillvida riktigt, att det totala, vetenskapliga kriget icke längre är en rent militär utan kanske i lika hög grad en
civil angelägenhet. Både de kemiska (gas), de radiologiska och de
biologiska stridsmedlen äro genom de skador de kunna framkalla
på levande materia- människor, djur och växter- ägnade att
nedbringa eller helt förlama såväl militär som civil aktivitet utan
att därför nämnvärt skada vare sig vapen, maskiner, redskap, bostäder, fabriker, transportmedel eller liknande. Härigenom brytes
det levande motståndet, utan grövre skövling av landets övriga tillgångar, och en segrande motståndare kan övertaga ett betydligt
mera intakt land än om kriget föres med sprängämnen. Med erfarenheterna av det sista världskrigets dyrbara och besvärliga återuppbyggnadsarbete i gott minne skulle det kunna tänkas lockande
att i ett nytt krig gå in för principen att immobilisera den mänskliga faktorn. Att biologiska stridsmedel skulle kunna användas för
att realisera en sådan princip, förefaller långt ifrån uteslutet, snarare i hög grad möjligt och troligt, icke minst av det skälet att
flera av dessa medel med lätthet och till billigt pris kunna massframställas.
Går man frågan om biologiskt krig närmare in på livet, finner
man snart, att den icke representerar något absolut nytt. Redan
under det första världskriget voro uppenbarligen tyskarna inne på
problemet, och från tiden mellan de båda krigen ävensom från
det andra världskriget finnas uppgifter om arbeten och försök
med specifikt biologiska vapen. Vad som nu aktualiserat frågan
om en biologisk krigföring, är den allmänna utvecklingen på dessa
vetenskapsområden, en utveckling som på ett helt annat sätt än
förr medgiver bruk av dessa vapen utan större risker för återverkan på egna trupper och eget folk.
Det biologiska kriget kan insättas mot såväl människor som djur
och växter. Attackmedlen kunna i stort sett indelas i tre grupper,
nämligen:
87
Gerhard Rundberg
l. Attack med mikroskopiskt små, levande väsen såsom bakterier,
svampar, protozoer och virus. Gemensamt för alla dessa är, att de
hos sin värdindivid kunna framkalla sjukdom och död. Även växtförstörande insekter måste räknas in i denna grupp.
2. Vissa häftigt verkande gifter (toxiner), företrädesvis av bakteriellt ursprung, kunna användas som attackmedeL
3. Vidare måste man räkna med att vissa syntetiserbara ämnen
av hormonnatur kunna insättas mot växter. Normalt äro dessa
ämnen kända under samlingsnamnet »ogräsbekämpningsmedel»
men kunna i andra koncentrationer ogynnsamt påverka en rad
viktiga kulturväxter.
Av ovanstående rymmer den första gruppen en rad olika, för
attack tänkbara smittämnen. En fiende har bara att välja, med
hänsyn till vad han vill åstadkomma för typ av skada. Mot människor kunna sjukdomar såsom tyfus, paratyfus, rödsot, kolera,
pest, papegojsjuka m. fl. insättas. Djurstammen i ett land kan attackeras med mul- och klövsjuka, boskapspest, svinpest etc. Vissa
sjukdomar såsom mjältbrand och rots gå för övrigt på både människor och djur. skörderesultatet kan säkert nedbringas genom utbredda angrepp av växtsjukdomar och insekter. Även om sjukdomar, som angripa djur och växter, icke lämna ett ögonblickligt
resultat, kunna de i avspärrade krigslägen få ytterst allvarliga
verkningar på folkförsörjningen.
Beträffande gifter finnas otvivelaktigt dylika med mycket hög
giftighetsgrad. Man har i detta sammanhang diskuterat det s. k.
botulinustoxinet, som härrör från korv-köttförgiftningsbacillen, bacillus botulinus.
Man har jämfört de biologiska stridsmedlen med gaskrigets medel. I vissa avseenden likna de varandra, men i andra skilja de
sig. Bakteriegifterna påminna mest om gasstridsmedlen. De levande smittämnena skilja sig från dessa bl. a. därigenom att de
kunna föröka och sprida sig från individ till individ. Amerikanarna hava ur en ingående jämförelse skapat satsen: »Det biologiska krigets verkningar taga vid, där giftgasernas sluta.»
Något, som är ägnat att verka skrämmande på den oinvigde, är
att många av de biologiska attackmedlen icke kunna direkt upptäckas med hjälp av våra sinnen, syn, hörsel, smak, lukt eller känsel. Spridas de i all hemlighet med hjälp av sabotörer eller femtekolonnare, kan det givetvis vara svårt att upptäcka attacken i tid.
Möjligheterna att nedsmitta föda, vatten, djurfoder, utsäde etc.
kunna väl aldrig helt uteslutas. Men även om en utspridning av
88
Biologisk krigföring
smittämnen och gifter sker så öppet, att misstankar om attack
väckas, kunna korten blandas bort. Flera smittämnen kunna användas samtidigt för att framkalla svårtydbara sjukdomsbilder.
Biologiska stridsmedel kunna döljas i ett samtidigt stridsgasangrepp. Möjligheterna äro många och mana till försiktighet och
skärpt uppmärksamhet i tider av politisk oro och spänning.
Någon anledning till panik finnes icke. Även om smittämnen
kunna spridas på mångahanda sätt, slå an och framkalla epidemier, finns en rad motmedeL Sera, vacciner och antibiotica såsom
sulfonamidpreparat, penicillin, aureomycin, chloromycetin etc.
bota på kort tid en rad olika infektioner. Den höga hygieniska
standard, som karakteriserar vårt land, utgör ett utmärkt skydd
mot utbrott och spridning av de flesta epidemier. För närvarande
pågår i statlig regi en systematisk utredning med syfte att effektivisera och utbygga försvaret mot biologiska attacker. Åtgärderna
omfatta bl. a. följande: Laboratoriemöjligheterna utökas materiellt
och personellt. Rapportvägarna uppklaras. Provtagnings- och Ulldersökningsåtgärder effektiviseras. Bevakningen, liksom födoämnes- och vattenkontrollen, skärpes. Epidemiberedskapen ökas. Upplysning sprides etc. Den enstaka individen kan bringa stor hjälp
genom att snarast möjligt rapportera varje misstänkt spår, anmäla
utbrott av smittosam sjukdom, undvika ryktesspridning och följa
myndigheternas råd och anvisningar. Sverige har bättre utsikter
än många överbefolkade och i sanitärt avseende lägre stående länder att försvara sig mot biologiska stridsmedel. Sverige kan och
skall försvaras mot varje främmande inkräktare oavsett angreppsmedlens mer eller mindre skrämmande natur.
89

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism