Benny Carlson: Inblick i Hoffmanns kalejdoskop

Professorn i tyska Sture Packalén guidar sakkunnigt läsaren genom E T A Hoffmanns kalejdoskopiska fantasivärld, lämplig att blicka in i för envar som inte vill riskera att få synfältet begränsat av nattmössan.

I min gröna ungdom hängde två idolporträtt på mitt rum. De föreställde inte tidens revolutionärer eller rockmusiker även om dessa ingalunda gick obemärkta förbi. De föreställde självporträtt av två av det tidiga 1800-talets tyska romantiker, Caspar David Friedrich (1774–1840) och E T A Hoffmann (1776–1822).

Dörren till den tyska romantiken hade öppnats av den då (sent 60-tal) ojämförligt mest inspirerande läraren på gymnasiet i Karlskrona, en man som inte förtjänar att begravas i glömska: E Harry Clarhed. Han delade ut en bild föreställande Friedrichs Man och kvinna betraktande månen. Den trolska målningen stegrade en naturdyrkan som på grund av landskapets fauna och flora lätt bemäktigar sig en bleking.

Från Friedrichs målningar var steget inte långt till Hoffmanns texter. Jag fick fatt på Signor Formica (Tiden 1950) och några år senare Djävulselixiret (Deltaförlaget 1974). Så småningom gled Hoffmann för min del in i skuggorna medan Friedrich emellanåt blixtbelystes genom besök på konstmuseer och utställningar, senast i Berlin 2024 i samband med 250-årsjubiléet av hans födelse. En eller annan gång dök en nyutgåva av Hoffmann upp i blickfånget, så som Den gyllene krukan (Bra Böcker 1981), den förvirrande Katten Murrs tankar om livet samt fragmentarisk biografi över kapellmästaren Johannes Kreisler i form av slumpvisa makulaturblad (Atlantis 2006) och Don Juan och andra noveller (Bakhåll 2010).

Flera av dessa böcker innehåller korta introduktioner till Hoffmanns liv och verk men min kunskap om honom blev aldrig särskilt djuplodande. Han framstod närmast, till en början, som ett alternativ till 68-revolutionärerna, som fantasins (till skillnad från slagordens) upprorsmakare mot en kälkborgerlighet som i min ungdom visserligen inte rent bokstavligt uppträdde i filttofflor och nattmössa.

Nu har, som genom ett trollslag, möjligheten att återknyta bekantskapen med Hoffmann öppnats form av professorn i tyska Sture Packaléns biografi Häxmästaren E. T. A. Hoffmann i fantasins kalejdoskop – liv och dikt (Carlsson Bokförlag 2026). Packalén guidar sakkunnigt i tre etapper läsaren genom Hoffmanns värld: genomgångar av hans liv, hans verk och hans inflytande på eftervärlden. Hoffmann var den tyska romantikens främsta men inte mest typiska namn: ”det som skiljer Hoffmann från de andra romantikerna är att verklighet och surrealistisk värld hos honom står bredvid varandra och flätas in i varandra”.

I den första etappen får vi följa Hoffmanns liv från uppväxten i Königsberg via stationering i en rad preussiska (tyska och polska) städer till slutstationen i Berlin. Han förenar en tillvaro som framstående jurist med rasande konstnärlig aktivitet: kompositör, kapellmästare, författare. Han lever i en kaotisk tid (Napoleonkrigen) och kämpar för att försörja sig och bli erkänd som konstnär. Han lever ett självförbrännande liv med hårt arbete på dagen och sena kvällar på krogen. Packalén liknar honom vid en ståuppkomiker 200 år före sin tid: ”Ett slags spirituell enfant terrible som efter ett antal glas var helt outsinlig i sina uppslag och ohämmade fantasier.” Hoffmann tappar livslusten när hans älskade katt Murr dör 1821 och han följer året därpå sin vän i graven, vilket i undertecknads ögon höjer hans anseende ytterligare.

I den andra etappen summerar Packalén en rad av Hoffmanns verk och analyserar hans litterära, musikaliska, psykologiska, naturvetenskapliga och teknologiska inspirationskällor. Här figurerar elektricitet, magnetism, mesmerism, somnabulism, automatism och optiska medier i en salig blandning. Packalén tycker sig känna igen vår tids diskussioner om fördelar och farhågor med AI: ”På det stora hela blir maskinen och automaten i Hoffmanns verk en sinnebild för det fantasi- och livlösa som låter sig kontrolleras och beräknas, en nidbild av alla förmätna drömmar om människan som en nydanare och skapare av guds nåde.”

I tredje etappen får vi följa Hoffmanns inflytande framåt i tiden. I Tyskland och England drabbas han av Goethes och Walter Scotts bannstrålar och får till en början begränsat inflytande. I Frankrike och Ryssland blir genomslaget desto större. I Frankrike inspirerar han Balzac, Dumas, de Nerval, Gautier, Baudelaire, Flaubert, Maupassant och musikaliskt Offenbach (Hoffmanns äventyr), i Ryssland Pusjkin, Gogol, Turgenjev, Dostojevskij och Bulgakov och musikaliskt Tjajkovskij (Nötknäpparen), i Amerika får han en arvtagare i Edgar Allan Poe. Måhända kan (gamla ungdomsfavoriter som) Gontjarov och Lovecraft läggas till listan? Inom den tyskspråkiga sfären inspirerar han med tiden Thomas Mann, Kafka och Christa Wolf. Han har även utövat inflytande i Sverige. Packalén nämner Atterbom, C J L Almqvist, Strindberg, Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren samt demonregissören Ingmar Bergman. Självfallet har han tilldragit sig Freuds intresse.

Packaléns bok är insiktsfull, välskriven och spännande och innehåller en sektion med illustrationer i färg. Den som inte vill riskera att få synfältet begränsat av nattmössan bör ta tillfället i akt att blicka in i fantasins kalejdoskop.

Benny Carlson är professor emeritus i ekonomisk historia vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.