Friedrich Merz CDU/CSU gick segrande ur det tyska riksdagsvalet med 28,6 procent av rösterna. Detta är dock ett svagt resultat med tanke på den tidigare gröna och socialdemokratiskt ledda regeringens misslyckanden. Det är det näst sämsta valresultatet i kristdemokraternas historia, med endast åtta procentenheters ledning över AfD, som fick 20,8 procent av rösterna.
Allians för ansvarstagande medborgarskap. Så heter värdorganisationen för den konferens som för andra året arrangerades i London förra veckan. Men de frågor som diskuterades var inte bara politiska. Om något var de snarast existentiella.
Det är lätt att skylla förändringen på politiker och systemfel, men vi föräldrar har också ett ansvar. Vi fostrades till att vara mjuka i en tid när det gick att vara det. Våra barn har inte den lyxen. Hårda tider skapar hårda människor, sägs det – men vad gör vi för att rusta våra barn för den verklighet de möter?
Macron verkar ha en väldigt hjärtlig relation till den egensinnige amerikanske populisten – trots alla motsättningar i sakfrågor. Stämningen är aldrig så bra som när gästen från Paris är på plats i ovala rummet. Det är nog inte bara för att Frankrike en gång räddade George Washingtons unga republik från undergång. Det har hänt mycket sedan markis La Fayette och Axel von Fersen satte de brittiska trupperna på plats.
”Det är också det som ytterligare skiljer ut honom från andra: det eviga motståndet mot Vladimir Putin. Redan 2004 varnade han för den framväxande diktaturen. Han stöttade den orangea revolutionen i Ukraina. Han protesterade när Putin steg för steg underminerade mänskliga rättigheter och greps redan 2007 under en protest. Han skrev rapporter om ryska överträdelser i Ukraina. Och allt han gjorde gjorde han som en ledare, samtidigt som han stod sida vid sida med de människor som följde honom.”
Den senaste veckan har på många sätt känns som de där första dagarna efter den 24 februari 2022. Tvivel, förvirring och hopplöshet. Vad var det som hände? Och vad händer nu? Med Ukraina? Med Europa?
Inför treårsdagen av det ryska angreppskriget i Ukraina ser vi en världsordning som faller samman. Det är uppenbart att USA under Trump inte längre vill spela rollen som den fria världens ledare.
Ett ödesval. Det är en sliten klyscha som har använts lite för ofta av både politiker och kommentatorer för att blåsa liv i valrörelser som egentligen är rätt händelsefattiga. Men det tyska valet nu på söndag och dess utgång är i allra högsta grad ett ödesval för den fria världen.
Kan någon som varit riksbankschef för två av världens största ekonomier med trovärdighet hävda sig vara populist? Och kan man verkligen kalla sig outsider när man så nyligen personifierade det politiska etablissemanget? Det konststycket försöker nu ärketeknokraten Mark Carney sig på i hopp om att efterträda Kanadas premiärminister Trudeau.
Medan Tyskland under flera år inte haft pengar nog för att uppfylla sitt mål om att spendera minst två procent av BNP på försvaret, är landet världsmästare i utgifter för utvecklingsbistånd.
