För några veckor sedan lanserades Myter om kapitalism, den svenska utgåvan av Die 10 Irrtümer der Antikapitalisten – Zur Kritik der Kapitalismuskritik av Dr Dr Rainer Zitelmann, med ett antal aktiviteter i Stockholm. För den som inte kunde närvara finns nu diskussioner kring boken återgivna både här och där.
”Politiker vill på ett eller annat sätt kontrollera människor. Hade de inte kunnat detta hade politik inte funnits. I ett demokratiskt samhälle måste samtidigt politikerna motivera för väljarna varför de pålägger medborgarna nya restriktioner. I människors privatliv finns egentligen bara två möjliga argument från politikens sida för ett förbud. Förbuden stoppar något moraliskt förkastligt eller förbuden ökar den enskildes frihet. En olycklig tendens i den politiska samtidsdebatten är att sträcka den senare metoden till bristningsgränsen.”
Varje år tar Property Rights Alliance fram ett index över hur starkt skyddet är för ägande, hur det legala och politiska villkoren för ägande ser ut i 125 länder. IPRI är det enda index som mäter både skydd av fysiskt och intellektuellt ägande. Den 27 september presenteras resultaten av årets undersökning i Stockholm.
Imorgon firar Hans Majestät kung Carl XVI Gustaf 50 år på tronen – ett jubileum Svensk Tidskrift naturligtvis betraktar som en helgdag. Därför kommer denna vecka något så ovanligt som ett temanummer av tidskriften – på en torsdag.
Kung Carl XVI Gustaf firar femtio år på tronen i veckan. De senaste åren har sett ett uppsving för kungahuset, samtidigt som andra historiskt viktiga institutioner underpresterat – nu senast Nobelstiftelsen och dessförinnan Svenska Akademien. I för Sverige kritiskt viktiga lägen har hans majestät konungen klivit fram som ett slags balanserad voice of reason, baserad på integritet och oberoende. Var kommer drivkraften ifrån? Spåren leder tillbaka till Jean-Baptiste Bernadotte.
Politiker, regeringar och statsskick har kommit och gått – men monarkin i Sverige, den har bestått. Kungahuset, vår konstitutionella monarki, står starkt som en institution inskriven i vår grundlag, som en fullt legitim del av vår demokrati och som en symbol för kontinuitet, historisk förankring och samhörighet.
Sveriges regerande konung Carl XVI Gustaf har nu suttit i femtio år och ingenting tyder på annat än att han tänker sitta sin livstid ut. Det vill säga samma i princip som Elisabeth II levde och dog efter. I andra länder har monarkerna börjat pensionera sig, men det är knappast någonting för oss.
Det finns fler skäl än god senap som kan motivera ett besök i Dijon, Burgunds vackra och prydliga huvudstad. Dijon visar fortfarande upp mycket av den prakt och den stolthet över de egna framgångarna som präglade landets historia under senmedeltiden. Idag är den självklara platsen för den som söker efter det som finns kvar av det statsprojekt som dog med Karl den djärve på slagfältet i Nancy 1477 Musée des Beaux-Arts.
Monarkin har engagerat Svensk Tidskrifts läsare och skribenter nästan lika länge som tidningen har getts ut. Idag blir därför rekommendationerna ur arkivet flera, och då har vi ändå bara skrapat på ytan.
Förra torsdagen meddelade Nobelstiftelsen, inte utan stolthet, att man helt på eget bevåg hittat lösningen på all världens problem: Om bara företrädarna för världens värsta skurkstater fick komma på gala på konserthuset och lyssna på vackra ord om fred och demokrati så skulle de genast inse sitt misstag, ringa sina respektive ledare och sätta stopp på krig, folkmord och förtryck.
