Politiska memoarer brukar sällan vara speciellt upphetsande läsning. Inte sällan blir texten mest en uppräkning av minnesbilder från livet som minister eller president, parat med några försök att putsa lite på sitt politiska eftermäle. Avslöjanden eller sensationer lyser vanligen med sin frånvaro och själva läsningen tenderar ofta att bli en tröttsam transportsträcka. Axel Lindhe recenserar Tony Blairs memoarer Mitt liv, min resa
Det är ett Ryssland kantat av orättvisa och grymheter som skildras i Sanningen – inget annat som är skriven av, och till hyllning för, journalisten Anna Politkovskaja. Här finns ett urval opublicerade artiklar sammanställda för eftervärlden. Innehållet gör skäl för Politkovskajas epitet: ”landets aldrig vilande samvete” som Åsne Seierstad tilldelar henne i bokens förord. Katarina O´Nils recenserar.
Det svenska skolvalet 2010 har inte blivit alltför omskrivet. Det kan bero på resultatet; Moderaterna blev största parti (22,5 procent) och SD fick 13 procent, en fördubbling sedan 2006, men med rödgrönt flertal över alliansen (42,4 – 38,7). Blandad skörd, alltså. Roligare har de i Norge.
Självförhärligandet påminner om Nordkorea.”
Kommentar till det faktum att SVT-ledningen aldrig lyssnar på kritik eller medger fel. (Dagens Arena 18/10)
Var tjugonde väljare
Besökte ett partis hemsida under valrörelsen, apropå pratet om ”sociala” medier.
WASHINGTON, DC. Hur ska republikanernas framgångar i USA förklaras? Beror det på ekonomiska omständigheter eller på att bilden av demokraterna, och deras politik, håller på att förändras? Anders Edwardsson ser en parallell till Socialdemokraternas svagare ställning i svensk politik.
En förklaring till att svenska soldater i Afghanistan varit inblandade i fler eldstrider på senare tid sägs vara ISAF-styrkornas nya strategi. Stefan Olsson redogör för huvuddragen. Men vet politikerna vad den innebär?
”Är det så farligt?” är en debattbok som försöker bemöta myter om denna typ av larm. Boken, som är skriven av frilansjournalisten och samhällsdebattören Johanna Nylander, handlar om folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar. Anders Ydstedt recenserar.
”The risks of unchecked global warming are now widely acknowledged …”, så börjar Smart Solutions to Climate Change, Comparing Costs and Benefits, sammanställd av ingen mindre än Bjørn Lomborg, författare till bland annat boken Cool It (2007), där han uttryckligen vill avdramatisera växthuseffekten. Vid en första anblick är det svårt att tänka något annat än att Lomborg har tagit intryck av de senaste årens klimatforskning och att han nu ändrar ståndpunkt. Det skriver Tomas Brandberg.
Går det att rädda public service från Sveriges Television? Den kommersiella estetiken och tittarsiffrornas logik tränger obönhörligen in i tablåer och tänkande hos de ansvariga på SVT. Om detta har jag skrivit en rapport för Timbros medieinstitut, som avhandlades på ett seminarium i torsdags.
