Med elva dagar kvar till det amerikanska presidentvalet är den vanligaste prognosen att segern går till Demokraternas Hillary Clinton. Spekulationerna handlar snarare om huruvida det slutar i en jordskredsseger eller ett mer jämnt valresultat. Men än är det faktiskt inte klart, påminner Örjan Hultåker.
Låt oss hoppas att Moderaternas nya lokaler ska ge partiets nytillsatta arbetsgrupper tillräcklig avskildhet från det dagspolitiska skeendet, skriver Lars Tobisson i en replik ur “gammelmansperspektiv” mot en ledare Svensk Tidskrift.
Att koka ner essensen av en människas liv och gärning till en runa är en grannlaga uppgift, men utförs den väl väcker den både nyfikenhet och känslor av släktskap. Peter j Olsson har läst en samling runor författade av en mästare – en samling som utgiven postumt har blivit en sorts runa i sig.
I den Augustprisnominerade ”Skotten i Köpenhamn” tecknar Niklas Orrenius en ögonblicksbild av svensk debatt anno 2016 – ängsligt, undfallande och utan närminne. Ola Mårtensson har läst ett tidsdokument utan färdiga svar, men knappast utan värde.
Politiker har inte alltid lösningen. Just frånvaro av politik är det som får samhälle och kultur att blomstra – i civilsamhället äger vi oss själva men behöver varandra, skriver Johan Eriksson, och slår ett slag för den tredje vägen.
De kinesiska myndigheternas legitimitet grundar sig på förmågan att leverera stabilitet och tillväxt, så vad motiverar deras makt när ekonomin saktar in – eller minskar, undrar Daniel Braw.
Francis Bacons betydelse som intellektuell pionjär är svår att överskatta. I likhet med Cicero, Marcus Aurelius och Thomas Jefferson kombinerade han politisk talang med litterär begåvning, skriver Sten Niklasson. Kärnan i de kontroverser som fortfarande omger honom är bedömningen av det sociala värdet av hans idéer.
Regeringen Löfven och kultur har inte direkt varit två företeelser som går väl ihop, konstaterar Peter J Olsson, som undrar vad vi över huvud taget ska med museer till om det nu inte finns några olika kulturer.
