Att Sverige utmärker sig är inte gudagivet. Det har möjliggjorts av regeringar som har förstått värdet av företagande, kapitalbildning och strävsamhet. Tidöregeringen har inte gjort avsteg från mönstret. Sedan 2022 har regelkrånglet minskats, folksparande uppmuntrats och skatter sänkts.
Medelklassen har förlorat på de senaste decenniernas skattesänkningar. Det hävdar Niklas Altermark, docent i statsvetenskap, och Anton Svensson, fil dr i ekonomisk historia, båda Lunds universitet, i en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen. En minst sagt intressant nyhet, om den varit korrekt.
Sverige mår idag betydligt bättre än för fyra år sedan. Sverige är väldigt mycket bättre förberedda på vad som komma kan än för fyra år sedan. Men är vi förberedda nog?
Argumenten och de ideologiska husgudarna må variera men resultatet blir nästan identiskt. Oavsett om det är Marx eller professorer i miljöteknik som gör upp ritningarna så blir resultatet en starkare stat och svagare människor.
Den tyska regeringen meddelade förra veckan att Ryssland bär ansvar för den drönare med sprängämnen som oskadliggjordes vid flygplatsen i Leipzig i början av augusti. Det finns goda skäl för att utrikes- och säkerhetspolitiken hade kunnat dominera valrörelsen. Det gör den inte.
Nedlagda regioner och ny kärnkraft – det är vad Ebba Busch vill ge väljarna, berättar hon i en intervju med Per-Ola Olsson.
Vad driver då de unga människor som författaren har talat med? Det grundläggande klagomålet är att staten kräver väldigt mycket av dem och tar väldigt mycket ifrån dem, samtidigt som den ger allt mindre tillbaka.
Förmågan att ta in fördjupad och komplex information är en färdighet som behöver byggas upp och upprätthållas, men vi har i allt större utsträckning förlorat den till förmån för innehållslöst underhållningsscrollande. Det är denna draksådd vi nu skördar med nästa generation.
Jag anser att valet av Ernst Wigforss till balustraden i Stora Salen är ett hån mot landets företagare, fastighetsägare, jord- och skogsbrukare som i anslutning till arvet eller gåvan tvingades ta stora lån på kanske upp till 20-50 procent av nettovärdet för att infria sin skattskyldighet.
I Yrsel förvandlar Bogdan Szyber den infekterade historien om sin underkända avhandling till en fartfylld, tragikomisk och djupt mänsklig berättelse om konst, sanning och makt.
