Av gammal hävd önskar man inte glad påsk förrän på påskdagen. Påsken är inte glad förrän Kristus har återuppstått, förrän livet har vunnit över döden. Därför önskar vi inte glad påsk riktigt än, men hoppas att våra läsare får en välbehövlig paus för den reflektion och eftertanke som blivit bristvaror i en orolig och tidvis fullständigt obegriplig samtid.
I veckan besöktes Svensk Tidskrift av kulturminister Parisa Liljestrand under ministerns besök i Skåne.
”Däremot uttalas Ishtar inte som Easter, och varför detta namn skulle hoppa över tusentals kilometer och år för att dyka upp i engelskan är oklart. Och ägg och kaniner har ingen särskild koppling till Ishtar, möjligen lejon. Den kristna påsken fanns långt före Konstantin – även om kyrkomötet i Nicea år 325 ägde rum på hans tid och preciserade hur påskens tidpunkt skulle beräknas.”
Det var på många sätt Finland som till slut släpade med oss in i Nato, nu bör vi följa dem ut ur Ottawafördraget.
Trumps tullmurar underminerar handelsordningen. I takt med USA sluter sig allt mer inåt, måste vi blicka österut för nya marknader. ”Middle powers” som Indien, Indonesien och Australien måste approcheras. Men även ansträngningar mot Kina måste göras – trots att det går emot tidigare hållna etiska principer. Världen har förändrats. Deal with it.
Att kalla Trumps grundlagsstridiga exekutiva order om att införa en generell skatt på 10 procent för en ”befrielsedag” är rent nyspråk i stil med 1984. Jag tvivlar på att någon kommer att bli ”befriad” av den. Även inhemska tillverkare av bilar, stål och andra produkter kommer att få högre kostnader, eftersom en stor del av insatsvarorna till amerikanska bilar, stål och andra varor kommer från andra sidan gränsen.
När Donald Trump med sedvanlig tvärsäkerhet påstår att USA ”förlorar” på handeln med Europa, eftersom man importerar mer än man exporterar, bortser han från en central ekonomisk sanning: det är USA som i själva verket sitter med trumfkortet i den globala ekonomin. Nyckeln? Den amerikanska dollarn.
Under åren på Svenskt Näringsliv var det aldrig någon som kallade mig lobbyist. Det fula ordet förbehölls mina rådgivare. Men av och till har det nu förts omfattande debatter om dessa lobbyisters på något sätt rentav samhällsfarliga verksamhet. Borde de inte registreras på både ena, andra och tredje sättet?
Tesen att falska faktapåståenden inte skyddas av yttrandefriheten är problematisk eftersom det under senare år har funnits en ökande tendens att förringa avvikande åsikter som ”hatpropaganda” och att presentera vissa åsikter som obestridliga sanningar, även när de inte är det.
Utan att förfalla till hjältedyrkan måste man konstatera att det är svårt att förstå hur Harrison kan vara så produktiv inom så många av historiens fält. Resultaten av arbetet blir i princip alltid imponerande. Kan det skapa stresskänslor hos oss vanliga dödliga? Definitivt. Det är dock ett pris vi får stå ut med att betala.
