När nu Bertil Ohlins gamla parti är på väg in i evigheten kan det finnas anledning att minnas det som varit. Ett bra sätt att närma sig ämnet är att plocka fram Per Ahlmarks memoarer ”Gör inga dumheter medan jag är död”. Här finns mycket av partiets historia, förutom en intressant skildring av huvudpersonens egen livsresa.
På tisdag blir det en ny chans att sätta sig in i Gösta Bagges Frihet eller socialism, denna gång i Stockholm.
Många känner till Thilo Bode som mångårig global chef för Greenpeace och senare som grundare av foodwatch. Han har nu publicerat sin självbiografi Resist! I boken konstaterar han att han under sina första år var naiv och först senare insåg ”att utvecklingsbistånd i praktiken inte kan bidra till att övervinna fattigdom”.
”I vilket skick det privata näringslivet kommer att gå ut ur en världskris som förefaller mig långt svårare och mer djupgående än den som låg i det senaste världskriget är naturligtvis omöjligt att ännu avgöra. Men det förefaller mig icke som om man därvid hade anledning till misströstan.”
Det är onekligen ett midvintermörker vi genomlever. Tyvärr är det inte mycket som tyder på någon närstående ljusning, och några större mirakel är vi knappast bortskämda med numera. Men det är miraklens högtider, och motstånd må vara ett litet sådant, men ändå ett mirakel. Dessutom ett vi råder över helt själva.
Tre decennier av sammanhängande S-styre har satt djupa spår i den kommunala förvaltningen. Ansvariga chefer och politiker gömmer sig bakom en armé av över 150 kommunikatörer, miljonbelopp läggs på utköp av kriminell personal och den kommunala effektiviteten hör till de sämsta i landet. Men Kvartals senaste granskning avslöjar något betydligt mörkare än slapphänt förvaltning och svaga resultat. Den visar hur Socialdemokraterna i Malmö aktivt använder metoder som hör hemma i en maffiastruktur, för att skrämma civilsamhället till politisk lydnad och mobilisering för partiets egen vinning.
En knapp majoritet av de som identifierar sig som kristna har en negativ syn på kapitalismen, enligt en undersökning från PRRI, Public Religion Research Institute. Till och med den tidigare påven Franciskus sällade sig till skaran som en av de mest öppet kritiska rösterna. Hur ska en frihandelsvän som även är bekännande kristen tänka när kapitalismen inte bara betecknas som oförenlig med kristna värden utan närmast heretisk?
Ytterligare ett jobbskatteavdrag, sänkt skatt på sparande och billigare drivmedel är alla uppskattade reformer. Men de väcker inte samma känslor eller uppbådar tillnärmelsevis samma engagemang som kultur- och värderingsfrågor, särskilt inte bland unga. Detta borde vara en varningsklocka för alla som värderar en fri marknadsekonomi.
Patricia Andrews Fearon och Friedrich M. Götz vid Stanford University respektive University of Cambridge har publicerat en viktig artikel med titeln ”The Zero-Sum Mindset”, där de presenterar resultaten från nio studier i sex länder med sammanlagt 10 000 deltagare. De definierar ett nollsummetänkande som en mental föreställning om framgång där någon annans framgång automatiskt sker på din bekostnad, och där din förlust är någon annans vinst.
Äldre läsare av denna text minns kanske att radioapparater förr utstötte ett illavarslande tjut när de sattes på och vacuumrören värmdes upp. Dessa rör, eller ”lampor” som de ofta kallades, var klumpiga, ömtåliga och benägna att överhettas. Men de behövdes hur som helst för att förstärka svaga elektroniska signaler och hindra elektroner att flöda baklänges i elektriska kretsar. Shockley anade att ”halvledare” vore en bättre lösning.
