Det är ofattbart att Sveriges statsminister mitt under den största europeiska säkerhetskrisen, mitt under ett konventionellt krig i Europa, och medan vi och andra länder möter hot från Ryssland, låter den ryske despotens uppfattning om vad som är destabiliserande styra över svensk utrikes- och säkerhetspolitik.
Som ett mantra upprepar regeringen att den förda neutralitetspolitiken har tjänat Sverige väl. Regeringen bortser från att Putin och Ryssland angriper även alliansfria stater utan att tveka. Det land som inte tillhör Nato har inga garantier om att få hjälp av militär trupp från Nato. Det framgår tydligt av reaktionerna under den ryska attacken på Ukraina och på andra stater som frigjorts från Sovjetväldet.
Ett omilt öde har gjort dagens Lviv till centrum för både flyktingar och hjälptransporter. De flesta medierapporterna från Ukraina kommer numera från det gamla Galiziens huvudstad. En stad som varit med om mer än de flesta – på gott och ont.
Redan som barn säger Karl Lagerfeld, som föddes 1933, att han fått höra: ”Du är unik.” Med en karakteristisk brist på ödmjukhet, medgav han, ”Och jag trodde förmodligen på det också.” Lagerfeld dyker upp i skolan i skräddarsydda jackor, oklanderlig skjorta med stärkt krage och sidenband. Senare började han med bodybuilding och poserade på stranden med sin av träning välformade kropp.
Rysslands krig i Ukraina har pågått i två veckor. Det förändrade säkerhetsläget kommer vi får leva med i många år. Det kommer kräva mycket av oss, men det finns inget utrymme för misstag när Sveriges självständighet står på spel.
”Den förvirring och osäkerhet om Sovjets politik, som f. n. råda på många håll, bero långt mindre på några bestämda åtgärder av Sovjet än på de hittills osäkra tolkningar, som från vissa håll givits dem av människor, vilkas uppfattning om Sovjetregimens egentliga natur är synnerligen dunkel. Även om ”våra önskningar skulle förvandlas till hästar” är den på många håll omtalade avmattningen i entusiasmen för Atlantpakten en oroande faktor. Ty om det skulle föreligga en verklig ändring i det slutliga mål, som Stalins efterträdare satt upp, är en av de bestämmande orsakerna härtill graden av framgång för förverkligandet av Atlantpakten, huru långsamt denna än kan synas framträda.”
Det är många som yrvaket försöker orientera sig i en skrämmande omvärld just nu. De är välkomna. Men alla är inte lika nymornade. Utvecklingen har gått åt helt fel håll i decennier, och vare sig vi själva eller Ukraina hinner vänta på att alla ska komma i kapp.
”Minnet kan ofta synas förödmjukande kort. Katastrofer och våldsdåd, som när de ägde rum väckte våldsam harm och spontan önskan att hjälpa, visar sig ofta förbluffande snart kunna sjunka undan i glömskan – även om det tillstånd som döljer sig under tystnaden är lika upprörande som den sensationella urladdningen, även om behovet av sympati och hjälp alltfort är förhanden. Ett undantag från denna trista regel är Ungern.”
