Konsekvenserna blir att kvarteren runt riksdag och departement spärras av, att ministrar och riksdagsledamöter flyttar in i hårdbevakade tjänstebostäder och skjutsas mellan bostaden och arbetsplatsen i bilar med tonade rutor, som i så många andra länder. Att Almedalen och torgmöten blir ett minne blott.
Israel attackerar Iran på grund av att man bedömer att Iran kanske bara är någon månad, eller några veckor, från att ha höganrikat uran med vilket man kan tillverka kärnvapen. Iran har också en viss förmåga att skjuta ballistiska missiler. Israels missilförsvar är visserligen ett av de bästa i världen, men det räcker med att endast en raket når fram för att förödelsen skulle vara total. I och med att de amerikanska förhandlingarna med Iran inte går fram snabbt nog har Israel bedömt att man måste agera på egen hand.
Den politik som Trump nu genomför är en direkt kopia av de beskrivningar som förklara varför nationer misslyckas. Det är en politik för Failure som Trump bedriver. Den påverkar oss alla men långsiktigt är det den amerikanska ekonomin och det amerikanska samhället som förlorar, från ekonomi och välstånd till personlig frihet och ledande forskning.
När Jon Andersson utropar att ”krig är stora affärer” (War is big business), borde de flesta nicka med igenkännande men är verkligen krig bra för ekonomin? Svaret på frågan finns att hitta i begreppet alternativkostnad, det värde som går förlorat när en resurs används till något annat än det mest värdeskapande alternativet.
I Sverige lever vi fortfarande med ett eget NHS-syndrom. Genom att vi ofta jämför med grovt felaktiga skildringar av situationen i andra länder bevaras bilden av att just vårt system är både rättvist och effektivt – det levererar. Den sorgliga sanningen är att det inte alls levererar på det sätt vi alla har rätt att förvänta oss. Det är inte sant att vården alltid är utmärkt när man väl når fram till den. Framför allt är det inte rimligt att vi sedan decennier lever med långa köer.
Konservatism porträtteras ofta idag som en idétradition långt ut till höger på de flesta politiska kartor. Det tycks vara en sfär som omfattas av respekt för lag och ordning, ekonomisk marknadsliberalism och värnandet av kulturarv. Just värnandet av kulturarv är kanske den tydligaste av dessa tre aspekter som särskiljer konservatism från andra ideologiska tankegods. Det allra äldsta kulturarvet vi har är onekligen naturen.
Under andra världskriget arbetade den unge advokaten Mitterand åt marskalken Pétain och dennes regering i Vichy som för nazisternas räkning skötte det tyskockuperade Frankrikes angelägenheter. När han såg vartåt det lutade i slutet av kriget, slöt sig Mitterand obekymrat till general de Gaulles exilgrupp i London och lyckades övertyga den om allvaret i sitt plötsliga lojalitetsbyte. Han misstroddes emellertid i ökande grad av de Gaulle, som i Mitterand såg en farlig politisk uppkomling med obegränsade ambitioner.
Den 26-28 maj deltog jag för tredje gången i Oslo Freedom Forum, en konferens med människorättsaktivister från hela världen som hålls årligen i Oslo och anordnas av The Human Rights Foundation. Fokus ligger på auktoritära stater, hur man bekämpar dem och hjälper de som är oppositionella.
Anders Ydstedt har i en anmälan av min bok En invasiv art gått till angrepp mot min analys av företagens roll ett det moderna samhället. Jag välkomnar en diskussion, men om den ska bli meningsfull, måste den bygga på en korrekt återgivning av motsidans argument.
”Vad man väljer är delvis en fråga om tycke och smak. Men varför inte acceptera att vi har ett antal dagar när olika aspekter på den svenska nationen kommer till tals: Krigiska minnen, vårt vackra språk, den kultur som tradition och främmande impulser skapat, och den samhörighet som finns i Sverige.”
