Är de borgerliga partierna rädda för att regera?

De säger inte samfällt, men var för sig och med olika röstlägen, att regeringen för en dålig politik som är skadlig för Sverige. Men de har hittills inte gjort något för att fälla regeringen, konstaterar Örjan Hultåker.

Alla de fyra borgerliga allianspartierna har sagt upp Decemberöverenskommelsen DÖ, men de agerar som om DÖ fortfarande gällde. De borgerliga partierna har låtit Socialdemokraterna sitta i orubbat bo och den enda förändringen jämfört med DÖ är att de inte längre kräver någon motprestation av Socialdemokraterna och/eller Miljöpartiet.

De borgerliga allianspartierna har deklarerat att de är bredda att regera om de blir större än de rödgröna partierna efter nästa val. Men de har hittills inte visat någon vilja att regera under nuvarande riksdagsperiod. Det tolkas som att man kan regera med passivt men inte aktivt stöd från Sverigedemokraterna.

Det är svårt för den som inte sitter i riksdagen att förstå denna statskonst.

Inget av de politiska blocken kan samla en majoritet i riksdagen där Sverigedemokraterna är tungan på vågen. Oberoende av med vilket block som Sverigedemokraterna röstar så vinner det blocket omröstningen. Det spelar ingen roll om Sverigedemokraterna röstar med det största eller det minsta av de traditionella blocken; Sverigedemokraterna kan avgöra varje votering där de borgerliga och rödgröna blocken står emot varandra.

Om Sverigedemokraterna konsekvent avstod från att rösta i blockskiljande frågor skulle det gå att förstå den strategiska betydelsen av att vara största block. Men situationen är inte sådan. Sverigedemokraterna har dokumenterat att de inte passivt lägger ned sina röster; de avstår inte från att rösta.

Det verkar i dagsläget inte finnas någon gemensam borgerlig strategi annat än drömmen om att bli största block efter nästa riksdagsval. Flera vanliga väljare upplever att de borgerliga partierna positionerar sig för att kunna ta röster från varandra; traditionell borgerlig kannibalism.

Moderaterna försökte att ta initiativet och föreslog att de borgerliga partierna redan i år skall lägga fram en gemensam alliansbudget. Det mötte kritik från andra borgerliga partier. Centerpartiet, som seglar i opinionsmässig medvind, varnade för att det moderata utspelet riskerar att skapa kaos.

En utomstående observatör har svårt att förstå. Ett parti som anser att den nuvarande regeringspolitiken är dålig och skadlig tror samtidigt att Sverige riskerar att drabbas av kaos med en borgerlig budgetpolitik.

Trots att Moderaterna har tappat i väljaropinionen upplevde tydligen andra borgerliga partier att de också borde visa handlingskraft genom att åtminstone verbalt utmana regeringen med förslag som inte delas av andra borgerliga partier.

Centerpartiet ville bryta ut de delar av nästa rödgröna budget som de ogillar mest. Detta ansågs inte skapa kaos trots att det bröt mot gällande princip om att budgeten skall tas som en helhet.

Frågan till både Moderaterna och Centerpartiet är om något av partierna vill ta makten och regera om deras förslag skulle vinna. Med det Moderata förslaget skulle de borgerliga åtminstone få regera med en borgerlig budget. Med Centerpartiets förslag skulle de borgerliga få regera med en i huvudsak rödgrön budget där bara vissa delar har röstats bort.

En utomstående observatör kanske misstänker att det läggs borgerliga förslag som förslagsställarna hoppas skall röstas ned så att de slipper att regera.

Även Liberalerna kände behov av att visa handlingskraft och förslog att de borgerliga skall yrka på misstroende mot finansministern och fälla henne pga förslag om skattehöjningar.

De borgerliga partiledarna må ha låga tankar om statsministern, men de kan väl ändå inte tro att statsministern är ett sådant mähä så att han offrar sin finansminister som försvarar den budget som hela regeringen står bakom.

Om Liberalerna skulle lyckas fälla finansministern måste det rimligen leda till regeringskris. Är den borgerliga alliansen då beredd att ta regeringsansvaret eller skall man vädja till socialdemokraterna att bilda en ny regering för att undvika kaos. Och, om de borgerliga vill regera verkar det konstigt att de inte vill ha en borgerlig budget.

De är svårt för en utomstående betraktare att förstå alla politiska turer. Men de rödgröna partierna kan glädjas åt en borgerlig splittring utan gemensam strategi, utan gemensamma förslag och kanske utan vilja att regera.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP