Anders Ydstedt: Vindkraften har goda skäl att välkomna ny kärnkraft

De som äger och planerar nya vindkraftsparker har all anledning att välkomna regeringens beslut om att Sverige ska få ny kärnkraft motsvarande minst två storskaliga reaktorer till 2035. Tyvärr har vi inte sett några hyllningar av kärnkraften från det hållet ännu, men snart får vi nog se en förändring. 

I veckan kom nyheten om att vindkraftparken Markbygden Ett i Piteå ansökt om rekonstruktion. Markbygden Ett har 179 vindkraftverk och ingår i en plan på att bygga Europas största landbaserade vindkraftspark, med över 500 vindkraftverk.

Bakgrunden är ett olönsamt elavtal där Markbygden ska sälja en fast volym el till ett fast pris i 19 år till norska Hydro Energi. När vindkraftparken står still måste den köpa in el till allt högre pris. Enligt Dagens Industri är årets prognos en omsättning på 40 miljoner euro med en förlust på 52 miljoner euro. Det är således ohållbart att fortsätta driva verksamheten. 

Jag har länge framhållit den kloka idén den före detta tyska näringsministern Sigmar Gabriel, SPD, att de som tillhandahåller volatil elproduktion även måste ta ansvar för elleveranser när de inte själva kan producera. Detta skulle i praktiken lösas av produktion av sol- och vindkraft måste kombineras med rimligt innehav av vattenkraft eller bilaterala avtal om sådana leveranser. Då skapas också ett premiumvärde för de som kan erbjuda regler- eller planerbar produktion. Till på köpet sätts detta värde då av marknaden.  

Efterhand har jag lärt mig att vindkraftsbranschen trott sig ha löst sin problematik med finansiella instrument, PPA (Power Purchase Agreement). Bygget av vindkraftsparker har finansierats genom att sälja framtida elleveranser på långa avtal, 10-30 år, till exempelvis en serverhall. Det som nu skett i Markbygden Ett visar att värdet av dylika avtal uppenbart är en illusion. En serverhall må värdesätta ”grön el” men den behöver först och främst stabila elleveranser oavsett om det blåser eller inte.

När många PPA-avtal tecknades var kostnaden för att köpa in el när det inte blåser låg eller i alla fall rimlig. Med de senaste årens prisutveckling på el har uppenbarligen kalkylen försämras kraftigt. Och det kommer bara att bli värre. Med högre andel vindkraft kommer  elpriset på marginalen att sjunka när produktionen är hög. Redan nu förekommer negativt elpris med resultat att det lönar sig att stänga ner vindkraftverk. Samtidigt kommer priset på el från planerbar eller reglerbar elproduktion som måste köpas in för att klara PPA-avtalen att öka så länge vi har en elmarknadsmodell som inte värderar leveranssäkerhet. Vindkraften kannibaliserar på sig själv som en ekonom sa till mig.

Tyvärr verkar PPA-avtal inte vara undantag utan snarare legio. De fastighetsbolag som nu får löpa gatlopp i affärspressen har haft en försiktig strategi i jämförelse med vindkraftsbolagens PPA-avtal. Det verkar inte heller som om PPA-avtal säkrats med hjälp av tredje part. Markbygden Ett är förmodligen bara toppen på ett isberg där vi kommer att få se en omfattande omstrukturering av vindkraftsbranschen. En realistisk räddning av dessa 10-30 åriga avtal och branschen vore om det snabbt kom ut ny planerbar elproduktion på marknaden. Det gick förvånansvärt fort att bygga upp dagens vindkraftsproduktion – inte minst tack vare ekonomiska incitament som elcertifikat. Låt oss hoppas att vi nu när det finns stabilt politiskt underlag får se en ännu snabbare introduktion av ny kärnkraft i Sverige. De som äger vindkraftparker med PPA-avtal har miljarder skäl att heja på en sådan kärnkraftssatsning.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift