Anders Ydstedt: Stort intresse för Bohmans idéarv

Intresset för Gösta Bohmans tankar samlade en stor skara, inkluderande delar av Bohmans familj, när Bohmanfonden och Svensk Tidskrift ordnade bokseminarium kring antologin Vad skulle Bohman gjort – Samtida röster i Bohmans anda.

Hans Wallmark, ordförande för Bohman-fonden, välkomnade till ett seminarium som egentligen var tänkt att hållas på dagen för 50-årsjubiléet av att Gösta Bohman valdes till partiledare på Farsta gymnasium i november 1970. Pandemin kom dock emellan men till slut kunde ändå fem av de tio medverkande i antologin samlas för att resonera kring sina tankar om Bohmans betydelse för dagens politik och vilka lärdomar man kan dra.

-Det finns ingen som så skickligt har skapat den liberalkonservativa legeringen som Gösta Bohman, sa Wallmark som inledning till seminariet om Bohmans idéer.

Odd Eiken, ledamot i Stiftelsen för Gösta Bohmans minne och tidigare medarbetare till Gösta Bohman, presenterade utgångspunkten för boken.

-Om man tittar på Bohmans texter, tal och värv men skalar bort den tidens debatt och tidsmarkörer, vad kan man då hitta för idéer och teser som säger något för oss i dagens debatt. Vad har bäring på dagens debatt från Bohmans engagemang för naturvård, rättsstat, frihandel, individualism och marknadsekonomi?

Om detta skriver Eiken även i bokens inledande kapitel, Med Gösta Bohman i 2020-talet.

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, skriver i boken om ”Den nya individualismen”. Hon skriver att ”Utan erkänsla för individen, blir det omöjligt att bygga samhället på ett sådant sätt att hon själv kan erövra sin värdighet. Politikens uppgift är inte att arrangera samhället som ett stort kuddrum, där inga svårigheter eller jobbiga känslor finns. Sådana mål kommer att radera ut möjligheten för människor att uppnå det som bara nås genom egen ansträngning.” På seminariet kopplade Lifvendahl detta till aktuell politik.

– Vi har för svårt att adressera olika frågor utan att göra dem till politiska uppgifter. Någonstans har det politiska projektet gått fel när vi låter politiken gå och försöka fixa allt vi själva inte kan fixa. När media frågar politiker vad ska vi göra, då borde politiker svara att detta inte är en politisk uppgift i stället för att som idag svara att det ska vi utreda, sa Tove Lifvendahl.

Vänstern vill gärna se politiska lösningar på allt men för högern borde idéer vara viktigast.

– En moderatledd regering borde kunna vara idébunden och skilja på vad som är politikens uppgifter och vad som inte är det.

Fredrik Hultman, tidigare generalsekreterare i MUF och nu medarbetare till Karin Enström och sekreterare för Moderaternas nya handlingsprogram, skriver i boken om att förena liberala och konservativa idéer. ”Bohman deklarerade att Moderaterna var ett liberalt parti eller i varje fall liberalare än Folkpartiet, vilket förvisso inte säger särskilt mycket. Han beskrev den moderata ideologin som en syntes av liberala och konservativa idéer, en formulering som letade sig in i såväl partiets som ungdomsförbundets stadgar. På så sätt var Gösta Bohmans politiska projekt en brytpunkt i Moderaternas historia. Han kom att definiera Moderaterna som parti.”

– Jag menar att Moderaterna alltid haft både liberala och konservativa inslag. Bohman förenade dessa. Med Bohman blev partiet tydligare höger, inte säkert mer konservativt utan mer liberalt. Bohman lyfte fram det marknadsliberala i strid med tidsandan, exempelvis var folkpartiet för löntagarfonder. I en debatt med Per Ahlmark skrev Bohman att Moderaterna r det enda liberala partiet vilket gjorde Ahlmark förargad. Men precis som idag är det skillnad mellan att vara liberal och Liberal, sa Fredrik Hultman.

Svend Dahl, fil dr i statsvetenskap och chefredaktör på Smedjan, skriver om hur Bohman gav Moderaterna självförtroende. Dahl skriver att ”Att inte tvivla på sin ideologiska kompass – oavsett vad politiska motståndare (och en och annan påstådd vän) säger – är och förblir nyckeln till långsiktig politisk framgång. Denna lärdom från Gösta Bohman är värd att dra sig till minnes i en tid när det i debatten återigen kastar epitet som “höger” och “konservativ” efter Moderaterna.” Bohman konstaterade att det inte räckte för Moderaterna att agera ”ideologiskt släpankare”, utan Moderaterna behövde inta positionen som ideologiskt ankarfäste – annars hotades äganderätten och marknadsekonomin av en allt radikalare socialdemokrati.

Dahl pekade på två slutsatser av detta till dagens debatt:

– Låt inte det politiska landskapet definieras av vänstern. Bohman avvisade synen på att se konservatismen som ett släpankare.

– Stå upp för värderingar. Bohman såg möjligheten bli Socialdemokraternas huvudmotståndare, inte bara att utmana deras idéer utan även som strategi. Och med den strategin blev Moderaternas det största borgerliga parti.

Dahl summerade också Bohmans insatser.

– Sverige är idag ett oändligt mer borgerligt land än i november 1970. Fördelningspolitikens tolkningsföreträde finns inte längre. Välstånd kommer ur företagande. Arbetslösheten minskar inte tack vare skickliga arbetsförmedlare och välstånd skapas inte heller av arbetsförmedlare, summerade Svend Dahl. 

Lars Anders Johansson, författare och journalist, skriver om ”Stadsbyggnad på liberalkonservativ grund” med fokus på Gösta Bohman och norrmalmsregleringen. Bohman var, skriver Johansson, inte någon motståndare till förändring, tvärtom. ”Men det skulle vara en förändring som skedde organiskt, utifrån medborgarnas – konsumenternas, stockholmarnas – behov och önskemål, till skillnad från den centralplanerade ideologi som dominerade Sverige under efterkrigstiden.”

Bohman är för de många känd för sin kamp för sitt utedass på Sundskär. Än idag pågår dessa konflikter pekade Lars Anders Johansson på.

-Kommunerna intresse att reglera människors toaletter är än idag en stor stridsfråga med krav på att ansluta till fastigheter till kommunala va-nät. Detta sker inte sällan bara några år efter att man tvingat dem byta till ny trekammarbrunn. Strider pågår dagligen och stundligen runt om i landet.

Johansson ser dock en positiv utveckling för Moderaterna när det gäller stadsplanering och centralplanering.

-I valet 2018 straffades moderater för att man inte lyssna på medborgarna i stadsplaneringsfrågor utan och lämnade över röster till lokala missnöjespartier. Nu lyssnar Moderaterna mer på väljarna.

= = =

Seminariet avslutades med en paneldiskussion om var vi kan se Bohmans arv idag och vem som är bäst på att förvalta det. 

Fredrik Hultman menade att arvet finns i Moderaterna, i idéprogrammet där gamla idéer fick komma tillbaka med budskap som frihet och ansvar. Förhoppningsvis kommer ännu mer av detta i kommande handlingsprogram. 

Svend Dahl konstaterade att Moderaterna nu måste hantera ”traumat” av åtta framgångsrika regeringsår och försöka hitta tillbaka till sitt parti och samtidigt kombinera detta med att leda en regering. Att försöka hitta en ny Messias är däremot en folkpartistisk sjukdom. 

Lars Anders Johansson pekade på att Moderaterna nu pratar om sitt konservativa idéarv. I två idéprogram och ett handlingsprogram nämndes inte ordet konservatism. Nu kanske risken är att man i stället glömmer det marknadsliberala arvet. Partiet behöver driva opinion i stället för att följa den. Kan inte peka på någon förvaltare men gärna lite färre opinionsanalytiker i partiet!

Tove Lifvendahl påtalade att om du inte står på något så faller du. Zetterberg skrev om att samhället är större än staten och det borde gäll även när Moderaterna rattar staten. Det måste också vara skillnad på om det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som har makten. Lifvendahl ser ingen profet men anser att Moderaterna har hämtat upp sig.

Seminariet modererades av Svensk Tidskrifts chefredaktör Amanda Wollstad, som även passade på att presentera tidskriftens årsbok för 2022. 

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift

Boken Vad skulle Bohman gjort – Samtida röster i Bohmans anda kan beställas här.