Anders Ydstedt: Ledarsidorna visar att det finns en värld utanför Stockholm

I produktionsbolaget Filts utmärkta serie Krasch eller konsensus som sänds i Sveriges radio P1 möttes nyligen Ordfronts VD Pelle Andersson och Jörgen Huitfeldt, medgrundare och journalist på Kvartal, för att debattera om det går att lita på att etablerade medierna är opartiska. Samtalet kom snabbt in på fenomenet åsiktskorridoren där de hade var sitt exempel. För Huitfeldt var medias hantering av migrationsfrågan e tt tydligt exempel på likriktning i etablerade media medan Andersson pekade på den snabba svenska omsvängningen i Natofrågan. Både menade att det fanns en etablerad position i samhällsdebatten som det fanns en tröskel för att bryta mot men när denna väl passerats gick det snabbt att hitta en ny position.

Det finns mycket man kan säga om åsiktskorridorer. Den vanligaste förklaringen är väl att många journalister är gröna och vänster, baserat på professor Kent Asps legendariska undersökningar samt Janne Josefssons personliga avslöjande. Tyvärr har Journalistförbundet tydligen stoppat möjligheten att göra uppföljningar av undersökningarna, vilket Håkan Boström nyligen skrev om i GP (260324). Journalisters egna åsikter är nog en förklaring men det finns en annan aspekt som också borde lyftas fram och det är medias koncentration till Stockholm.

När åsikter formas inom synhåll från TV-eken på Oxenstiernsgatan blir det naturligtvis svårare att utmana etablerade sanningar. Det är inte bara vad som händer i Stockholm utan när journalister träffar varandra i högre grad blir den sociala kostnaden att bryta värderingsnormen högre. Kanske är det till och med så att befintliga åsikter snarare förstärks i en ekokammare. Många är dessutom beroende av vikariat och då behöver man tänka sig för. Att notera är också att när Kvartal utmanar andra media gör man det genom att utnyttja Stockholmsbubblan, annonsering i tunnelbanan och ”runt om i stan” antas räcka för att uppnå nationellt genomslag.

Innan jag fortsätter detta resonemang vill jag deklarera att jag tycker att det finns både media och journalister i huvudstaden som gör ett lysande jobb.

Att inte finnas i Stockholm kan vara en styrka som underskattas när det gäller mångfald. Här gör lokala ledarsidorna en viktig insats och förvånansvärt ofta är de ensamma och först med att uppmärksamma nya frågor. Detta framkom på seminariet ”Har ledarsidorna någon framtid” som Svensk Tidskrift arrangerade i april (kan ses här). Opinionsjournalister utanför Stockholm må vara ensamma men det är samtidigt en styrka att umgänget därför kan vara bredare och mer mångfasetterat. Sannolikheten att exempelvis stöta på en statsanställd i Stockholm är ungefär tre gånger större än i resten av landet. När vi kommer till migrationsdebatten så hade den kanske sett annorlunda ut om fler medier hade utgått från exempelvis Skåne under flyktingkrisen 2015 eller om andelen SD sympatisörer varit lika hög i Stockholm som i resten av landet (ungefär hälften mot Sverigesnittet i valet 2022).

Pelle Anderssons syn på NATO som en åsiktskorridor är särskilt intressant. NATO-medlemskap fanns faktiskt på flera partiers agenda före 2022 och Moderaterna har länge varit för ett medlemskap. Det Andersson gör är att sätta ett likhetstecken mellan Sveriges och Socialdemokraternas åsiktskorridor. Att denna uppfattning fortfarande tar plats i debatten bekräftar det Kent Asps och Janne Josefsson hävdat. 1976 har inte riktigt slått igenom i media än.

Vad kan då göras. Nya media har naturligtvis en roll men låt mig fokusera på geografin här. Vi bör slå vakt om opinionsjournalistiken utanför Stockholm. Den centrala zonen, där den politiska riktningen sätts, behöver bli större än huvudstadens. Ledarsidorna är därför viktigare än någonsin. I tider med betydande risk för påverkansoperationer i nyhetsflödet är dessutom ledarsidorna en säker plats. Med tanke på hur huvudstaden dominerar media bör vi, var och en, läsa lite mer av sådant som inte kommer därifrån. Så länge vi betalar en public-service-skatt på 9,5 miljarder om året kan man också tycka att en väsentlig del borde användas för produktioner utanför Stockholm. Leve de lokala ledarsidorna!

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift

Läs övriga delar i Svensk Tidskifts serie om ledarsidornas framtid här.