Anders Ydstedt: Kraften i kreativ förstörelse

2025 års Nobelpris i ekonomi, eller som det egentligen heter Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, gick till Philippe Aghion, Peter Howitt och Joel Mokyr med motiveringen att de ”förklarat innovationsdriven ekonomisk tillväxt”.

Aghion och Howitt delade på ena halvan av priset ”för teorin om ihållande tillväxt genom kreativ förstörelse”, medan Mokyr fick den andra halvan ”för att ha identifierat förutsättningarna för ihållande tillväxt genom teknologisk utveckling”.

Nu finns boken Kraften i kreativ förstörelse (Volante och EFN, 2026 med efterord av Johan Norberg), där Aghion, Howitt och Mokyr med egna texter beskriver sin forskning och vad den betyder. I samband med boksläppet besökte Aghion Sverige och intervjuades av flera medier. Undertecknad har läst den halva av boken som Aghion och Howitt svarar för och återkommer förhoppningsvis till Mokyrs texter senare.

Philippe Aghion är en intressant person. Hans mamma grundade modehuset Chloé och i boken beskriver han sig som en ”schumpeteriansk socialist”. Till DN Kultur säger han (260904) att ”Olof Palme förändrade mitt liv”. Tron på planekonomi har han däremot lämnat bakom sig. Den fungerar inte och ger inte den frihet och de incitament som krävs för innovation och välstånd.

Aghion och Howitt var inte nöjda med Robert Solows modell för ekonomisk tillväxt, som belönades med Nobelpriset 1987. I Solows modell ger en växande kapitalstock avtagande avkastning: steget från noll till en maskin betyder mer än steget från nio till tio. För att förklara långsiktig tillväxt behövdes därför något mer – tekniska framsteg.

Aghion och Howitt tog inspiration från Joseph Schumpeters tankar om kreativ förstörelse och placerade företagens innovationsbeslut i centrum för tillväxtteorin. I den enklaste versionen av modellen kan resultatet sammanfattas som att tillväxten bestäms av innovationsfrekvensen multiplicerad med storleken på varje innovationssteg. Nya och bättre produkter slår ut gamla, samtidigt som möjligheten att bli den som slår ut den nuvarande marknadsledaren skapar incitament för nya innovationer.

Schumpeter drog dock själv den dystra slutsatsen att kapitalismen på sikt var dömd till undergång. Etablerade aktörer skulle värna sina positioner och försöka hindra utmanare.

Aghion och Howitts teori om tillväxt genom kreativ förstörelse bygger på tre centrala idéer: innovation och kunskapsspridning är avgörande för tillväxten, innovation kräver incitament och skydd för äganderätten, och kreativ förstörelse gör att nya företag och tekniker kan ersätta gamla. I boken redovisas också empiriska studier som bland annat visar samband mellan ekonomisk tillväxt och kreativ förstörelse, mätt genom företagens tillkomst- och avvecklingstakt.

Just risken att etablerade företag begränsar konkurrensen från utmanare – det Schumpeter varnade för – gör enligt Aghion och Howitt konkurrenspolitiken central. De refererar bland annat till Luigi Zingales och Raghuram Rajans tankar om behovet av att rädda kapitalismen från kapitalisterna: marknaden måste skyddas också från etablerade företag som försöker använda politiken för att skydda sina positioner.

Aghion utvecklar statens roll i relation till marknaden och civilsamhället i något han kallar den gyllene triangeln. Den verkställande makten måste begränsas för att inte ge särintressen möjlighet till otillbörlig påverkan. Konstitutionella hinder räcker inte; det krävs också ett vaksamt civilsamhälle. Marknaden skapar innovationer, medan staten skyddar äganderätten och värnar konkurrensen. Aghion ser dessutom en roll för staten som investerare och försäkringsgivare. Här finns anledning till närmare granskning.

Boken innehåller också en bra genomgång av hur ny teknik introduceras, från innovation till brett genomslag som så kallad General Purpose Technology. Det tar ofta längre tid än man tror innan sekundära innovationer gör det möjligt att utnyttja en ny teknik i andra delar av ekonomin.

Själv kommer jag att tänka på en debatt vid AEA-konferensen 2013 mellan Robert Gordon och Erik Brynjolfsson om vad som skapat mest välstånd: VA-system eller IT. Gordon, som framhöll vatten och avlopp som ekonomiskt viktigare, vann debatten med hästlängder när han höll upp bilder på en iPhone och en toalettstol och bad publiken välja. Ingen tvekan råder om att IT fått enorm betydelse, men den kanske riktigt stora effekten kommer kanske med AI. Aghion argumenterar för övrigt övertygande för att tidigare teknikrevolutioner inte har gett upphov till den massarbetslöshet som många fruktat.

Mot slutet tar Aghion upp Sverige. Han berömmer ett utbildningssystem som ger talanger möjligheter oavsett bakgrund, ett välfungerande finansiellt ekosystem och en kultur av social dialog mellan arbetsgivare och fackföreningar. Aghion skriver också att han inspirerats av Sverige när han gett president Emmanuel Macron råd om skattereformer.

Men han frågar sig samtidigt ”om avskaffandet av arvsskatten i Sverige långsamt, generation för generation, har börjat återskapa nedärvda fördelar”. Aghion är dock ”uppriktigt osäker” och understryker att ”det är inte min sak att tala om för Sverige vad landet ska göra”.

Det är därför ett ganska långt steg till rubriken i Bonniertidningarna som intervjuade honom: ”Superekonomen vill återinföra arvsskatt i Sverige: ’Det går att sälja in idén’” (Bland annat Skånska Dagbladet 260909).

Den svenska erfarenheten ger dessutom anledning att undersöka frågan från andra hållet. Höga skatter på arv och förmögenhet bidrog till en miljö med brist på privata ägare. Av de 50 största börsnoterade svenska företagen år 2000 hade 31 grundats redan före första världskriget. Endast åtta hade grundats efter andra världskriget och inget efter 1970.

Sedan dess har utvecklingen förändrats radikalt, med många nya ägare och framgångsrika entreprenörsföretag. Sverige har i dag 48 så kallade unicorns och placerar sig mycket högt internationellt räknat per capita. Det vore därför intressant att närmare pröva Aghions fråga om arvsskatten mot den svenska utvecklingen efter skattereformerna, snarare än att utgå från att avskaffandet har skapat det problem han funderar över.

Med detta sagt är Kraften i kreativ förstörelse en mycket välkommen bok. Den samlar och presenterar viktig forskning på ett lättillgängligt sätt utan att göra de stora frågorna om innovation, konkurrens och tillväxt triviala. Initiativet från Volante och EFN förtjänar efterföljare. Fler centrala forskningsresultat borde göras tillgängliga på det här sättet för en bredare svensk publik.

Anders Ydstedt är styrelseordförande