Anders Hultin; Kärnkraftselände utan hopp


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

och marginaliseras. Går det att motverka
en sådan utveckling? Jag envisas med att
tro att detta är möjligt. Och att det noga
besett är en central uppgift för det politiska systemet att motverka ett skiktat och
splittrat samhälle.
”Industrisamhällets mest grundläggande strukturer och ekonomiska ’sanningar’ kommer sannolikt att överleva”,
ANDERS HULTIN:
skriver författama – insprängt mellan alla
försäkringar om att mycket i vår värld
kommer att förändras. Det är när allt
kommer omkring en ganska förvånande
slutsats. Mycket tyder på att varken
högern eller vänstern ännu har funnit en
nyckel till framtiden. Men det är en
annan diskussion.
KÄRNKRAFTSBLÄNDE
UTAN HOPP
M
ed samma regelbundenhet som Spanarna
på Hill Street repriseras
i statstelevisionen dyker
energifrågan upp som en tillsynes evig
följetong i svensk politik. Till hösten är
det dags igen; Energikomrnissionen, som
tillsattes av den borgerliga regeringen i ett
svagt ögonblick, presenterar då sitt betänkande och därmed lär en proposition från
regeringen komma framåt vårkanten.
Väntar oss således samma politiska
cirkus som alltid när kärnkraften kommit
upp på den akuta politiska dagordningen?
Det är svårt att säga. Det är hur som helst
upplagt för långdragna och segslitna
kompromissförsök mellan parter som
Att aweckla eller inte – sanningens minutför kämkrtifien,
Karl-Axel Edin, Industrilitteratur 1995.
allljämt ligger djupt nedgrävda sma
skyttegravar. Centern och Olof
Johansson drömmer sig tillbaka till sin
glans dagar på 70-talet och hoppas att
enveten motsträvighet även denna gång
skall ställa partiet i centrum för den politiska/mediala uppmärksamheten.
Socialdemokraterna är lika kluvna som
förra gången och har under de 15 år som
förflutit sedan sist mest ägnat sig åt avancerade positioneringsförsök i syfte att
undkomma varje konkret ställningstagande i sakfrågan. Ingvar Carlsson talar
slugt om den ”moraliska förpliktelse” han
anser att folkomröstningsresultatet
medför och hoppas därmed slippa ha en
egen uppfattning. I buskarna lurar kds,
kärnkraftsmotståndets doldis och folkpartiet, som duckar men ändå hoppas på att
bollen, i det avgörande ögonblicket, skall
278 SVENSK TlDSKRIFT
hamna framför deras fötter.
Gräl, påhopp, regeringskriser och korridorspolitik, med andra ord; En överenskommelse, en kompromiss mellan
alltför många och skilda uppfattningar, en
halvmesyr som skjuter det egentligen
ställningstagandet i sakfrågan på framtiden, återigen?
Ja, sannolikt. Ingenting tyder trots allt
på motsatsen. Det tycks som om kärnkraften och hela energifrågan för länge
sedan är förlorad om man hoppas på att
ett kommande energibeslut skall utgå
från någorlunda rationella utgångspunkter.
Folkomröstning utan värde
En som trots allt försökt reda ut vad det
politiska spelet efter 15 år lämnat efter sig
är Karl-Axel Edin. I boken Att avveckla
eller inte, sanningens minut för kärnkraften,
gör han ett ambitiöst försök att analysera
såväl de politiska beslut som fattats i
frågan och vad som faktiskt hänt på energiområdet sedan dess. Boken är överskådlig, lättbegriplig och på sina ställen
ganska uppseendeväckande.
Edin menar att folkomröstningen,
såsom den genomfördes, knappast kan
tillmätas något större värde. Alternativen
var för många och för otydligt formulerade; väljarna visste egentligen inte för
vad de röstade, åtminstone inte när det
gällde linje 1 och 2. Särskild linje 2, som
ju ”vann”, menarEdin är omöjlig att i
efterhand uttyda innebörden av.
Avvecklingen av kärnkraften fick, enligt
linje 2, inte gå ut vare sig över välfärd
eller sysselsättning, inte genomföras
innan förnyelsebar energi blev tillgänglig,
inte leda till att olje- och kolkraftverk
byggs och inte ske med mindre än att
staten bygger de kraftverk som skall
ersätta kärnkraften.
Att en kärnkraftavveckling skulle gå ut
över välfärd och sysselsättning är självklart. Att ersättningen skulle kunna
utgöras av förnyelsebara energikällor är
mer orealistiskt idag än för 15 år sedan,
liksom att användningen av fossila
bränslen (främst naturgas) skulle kunna
undvikas vid en avveckling. Valsedelns
formuleringar var helt enkelt så vaga att
de inte förpliktigade politikerna till
någonting alls.
Därtill skallläggas att Linje 2 i sin propaganda, dock inte på sin valsedel, talade
om att den tekniska livslängden för
svenska kärnkraftverk uppgick till 25 år,
vilket är felaktigt. Sannolikt har någon,
medvetet eller inte, förväxlat den ekonomiska avskrivningstiden med den tekniska livslängden. Hur som helst uppstod
en myt grundad på denna felaktighet som
sedermera utvecklats till någonting liknande en dogm för vissa politiker. Linje
2-politikerna tog sig inte ur vad de i
kampanjen sagt till väljama och har fortfarande inte gjort det. Men något riksdagsbeslut som anger 2010 som avvecklingsår har fortfarande aldrig fattats av
riksdagen, påpekar Edin.
Mot denna bakgrund framstår naturligtvis Ingvar Carlssons påstådda moraliska förpliktelse ännu mer som en skenmanöver för att hålla ihop det socialdeSVENSK TIDSKRIFr 279
mokratiska partiet.
Edin pekar också på andra skäl, utöver
folkomröstningens tveksanuna värde, till
varfor det kommande energibeslutet
måste fattas på andra grunder än de hittillsvarande energibesluten.
Klimatfrågan, dvs i praktiken begränsningar av koldioxidutsläppen främst
genom minskad användning av fossila
bränslen enligt FNs ramkonvention som
Sverige undertecknat, står i direkt motsats till en kärnkraftsavveckling.
Säkerheten, kärnkraftsmotståndarnas
kungsargument, gäller knappast idag som
for 15 år sedan. Edin påpekar att ökad
kunskap hos personalen, forbättrade
rutiner, åtgärder for att minska riskerna
for härdsmältor och särskilda filter som
numera används for att fanga upp radioaktiv strålning i händelse av en härdsmälta, har gjort att riskerna for en olycka
idag är 1/100-del av vad den var 1980.
Den nyrenoverade reaktorn
Oskarshamn tillhör exempelvis de
säkraste i världen.
tade en ersättning som klarade ungefår
hälften av landets elbehov.
Om det alls är möjligt hanmar kostnaderna for en sådan avveckling på mellan
100 och 200 miljarder, enligt Edin. En
stor del av tillverkningsindustrin skulle ra
ställa om till energisnål produktion och
betydande resurser skulle behöva investeras for att bygga nya energianläggningar, främst naturgasverk.
Vad en sådan ”lyxavveckling” skulle
sprida for signaler till omvärlden behöver
man inte vara analytiker for att forstå. Ett
land med så stora utlandsskulder och så
stora strukturella underskott i statsbudgeten konuner inte ostraffat att kunna
inleda en i sak omotiverad avveckling av
halva sitt energisystem.
Tröstlösa argument
Att en kärnkraftsavveckling forr eller
senare måste konuna minskar knappast
problemen med en fortida avveckling.
Edin menar att nya kärnkraftverk skulle
bli alltfor dyra och att alternativen till
kärnkraften snarare bör sökas i de stora
Dyr avveckling naturgasfält som finns tillgängliga österut.
Allt detta skulle kanske inte vara så Men de seriösa forsök Karl-Axel Edin
mycket att prata om, om det inte vore for
den betydelse energipolitiken har. På
andra områden kan man låta politiken
urarta såsom den gjort i kärnkraftsfrågan,
utan att det far några nänmvärda konsekvenser. En kärnkraftsavveckling som
påbörjas nu och som fullbordas till år
2010, skulle emellertid kräva att vi hitgör for att om möjligt rensa i djungeln av
myter och felaktigheter kring energipolitiken känns ändå en smula tröstlösa.
Konuner Olof Johansson att ta intryck
och anpassa sin och sitt partis uppfattning
till de fakta och kunskaper som finns tillgängliga? Nej, sannolikt inte.
280 SVENSK TIDSKRIFT