Amanda Wollstad: Skuggflottan kan inte längre tillåtas att härja fritt i Östersjön

En dansk fartygslots med 40 år i yrket berättar för finska YLE om ett nytt och oroande fenomen: När han och hans kollegor går ombord på fartyg i den ryska skuggflottan möts de av rysk personal i uniform. De kan inte längre röra sig fritt på fartygen, och på bryggan är all dokumentation bortstädad när de släpps ombord.

Skuggflottan försöker kringgå sanktionerna mot Ryssland genom att dölja sin hemvist och nationalitet. Det handlar ofta om uttjänta fartyg utan tillräckliga försäkringar och med otillräckligt utbildad personal som transportera rysk olja från ryska hamnar till kunder i Kina, Turkiet och Indien. Från de ryska oljeterminalerna i finska viken tar de sig ut över Östersjön och genom Öresund eller Stora Bält. De utgör en miljökatastrof i vardande, och är en integrerad del av Rysslands hybridkrigföring.  

Fartyg som pekats ut som varandes en del av skuggflottan har misstänkts för flertalet sabotage av undervattenskablar i Östersjön, för att ha utgjort en plattform för drönarattacker, och för att utan anledning ha uppehållit sig i närheten av militära områden och marinövningar. Därutöver bidrar de till att möjliggöra finansieringen av Rysslands anfallskrig i Ukraina.

Transporterna utgör ett solklart brott mot de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, men de juridiska möjligheterna att agera mot flottan har ansetts små. Samtidigt agerar fartygen – och Ryssland – allt aggressivare i Östersjön.

Många jublade således när finska polisen i julas bordade Eagle S efter att fartyget saboterat strömkabeln Estlink. Kaptenen och de båda styrmännen åtalades i finsk domstol. Tingsrätten gick dock på försvarets linje och konstaterade att Finland saknar jurisdiktion i fallet, eftersom kabelbrotten skedde på internationellt vatten.

Den 1 juli fick den svenska kustbevakningen i uppdrag av regeringen att skärpa kontrollen av utländska fartyg, och öka trycket på skuggflottan. Men möjligheterna att agera på internationellt vatten är begränsade. Anses fartyget inte utgöra ett direkt hot har svenska myndigheter inte ens rätt att kräva svar på anrop.

Återigen brottas Sverige och våra allierade med en ekvation som inte går ihop: hur hanterar man, inom ramen för internationell rätt, en fiende som fullständigt skiter i allt vad lag och rätt heter?

På EU-nivå sker vissa initiativ, så som bilaterala avtal med flaggstater – länder där fartyg registreras – om rätt att borda fartyg och krav på sjövärdighet och tillräckliga försäkringar. Men det hjälper föga när fartygen uppger falsk information eller helt saknar flagg. Kraven på att tillhandahålla försäkringsinformation för passage genom EU-vatten har likaledes bemötts med falsk försäkringsinformation eller radiotystnad.

Frågan är om det verkligen är rimligt att fartyg utan flaggstat, hemmahamn och tillräckliga försäkringar ska omfattas av samma rättigheter som legal trafik. Att hålla haven öppna för transport och handel är en vacker grundprincip, men det kan uppenbarligen utnyttjas. Och det är de fria länderna runt Östersjön som får stå med konsekvenserna av en framtida oljeläcka – eller attack.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift