Amanda Wollstad: Håller vi på att förlora årstiderna?
I SvD varnar branschen för att svenska äpplen är alltmer svårsålda. Bara var femte äpple som får följa med hem från butiken är idag svenskodlat, och även under högsäsong för den svenskodlade frukten tronar högar med Granny Smith, Royal Gala och Pink Lady i butikernas fruktdiskar.
Den totala marknadsandelen för svenska äpplen var mindre än trettio procent förra året – att jämföra med potatis, där andelen är över nittio, och morötter, där den svenska produktionen dominerar totalt.
Det är naturligtvis problematiskt för de svenska odlarna som har svårt att stå sig i konkurrensen, vilket i sin tur riskerar svenska jobb och svensk produktion. Dessutom är det ett problem ur självförsörjningssynpunkt, köper vi inte svenska produkter till vardags kan vi inte räkna med att de finns kvar i handeln vid en kris – när importhyllorna gapar tomma.
Men det finns även en mindre krass dimension. Svenska äpplen har i generationer varit en symbol för hösten och julen, ett tecken så gott som något på årstiderna skiftningar. Kanske är det något mer än produktionsvärden som riskerar att försvinna med de svenska odlingarna?
Äppelriket som samlar 50 äppelodlare i Sydsverige och står för över hälften av produktionen. 2005 tog äppelriket in 53 sorter från odlare varje år. I år är det 15. VD Henrik Stridh berättar att tidigare kunde man sälja vissa sorter tre-fyra veckor, för det var så länge de höll i butik, men nu satsar man på varor konsumenterna känner igen. Det vill säga sorter som kan finnas tillgängliga under längre perioder, som ser konventionellt vackra ut och är mindre känsliga för stötar och kommersiell hantering.
De övriga lever kvar i villaträdgårdar och privatodlingar, men bär sig inte kommersiellt. Fullständigt logiskt ur affärsmässig synvinkel, naturligtvis, men nog är det ändå sorgligt. Ett äpple som bara lever upp under säsong gör sig icke besvär, oavsett hur himmelskt det än smakar.
Samma trender återkommer i butikerna. Tomater, gurka, sallad och paprika finns tillgängliga året runt, ser alltid likadana ut men smakar ärligt talat mest ingenting ur säsong. Även traditionella primörer som sparris, sockerärtor och rädisor flygs över hela jorden och säljs väl inplastade även höst och vinter. Har man tur snubblar man under sensommaren på några lådor med färsk, svensk lök, morötter och rödbetor, annars är det snart när omöjlig att följa säsongernas växlingar i grönsaksdiskarna.
Att bättre lagringsmöjligheter, sorter, odlingsmetoder och transporter gjort färska grönsaker tillgängliga året runt är förstås fantastiskt, få vill tillbaka till en vardag då kål och inlagda ärtor var de gröna tillbehör som bjöds under vintermånaderna.
Men risken är att vi också förlorar något när primörerna plötsligt är tillgängliga året runt. Inte minst kopplingen till jorden där de växt och säsongsväxlingarna som skapat dem. Och till tidigare generationers traditioner och livsvillkor. Konsumenter i både Sverige och internationellt föredrar idag betydligt sötare äpplen än tidigare generationer. Kanske finns det en liknelse att dra där.
Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift