Till minnet av Arvid Fredborg


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ANDER.S BJÖR.NSSON:
TILL MINNET AV ARVID FREDBORG
B
udet om Arvid
Fredborgs bortgång
kom ungefår samtidigt som TV visade
minnesprogrammet
om Olof Palme. Modernisten Palme
representerade naturligtvis mycket av
det som Fredborg, en av den svenska
1900-talskonservatismens betydande
gestalter, stod främmande infor. Kan
man tänka sig två mera oforenliga
politiker- och personlighetstyper?
Men det finns också sådant i deras
intellektuella profil som tycks mig
sammanfalla: den breda internationella orienteringen, förmågan att
kombinera fakta från olika
samhällsområden, lusten att finna en
glänsande formulering. Och i två
(sinsemellan ojämforbara) sammanhang kom de att spela en avgörande
roll i svensk opinionsbildning: liksom
Olof Palme, Amerikabeundraren,
gjorde kritiken av USA:s krig i
Vietnam till en politisk nödvändighet, fick Arvid Fredborg,
Tysklandsvännen, Hitler-regimen att
framstå inte blott som en samling
brottslingar utan som förrädare mot
allt det bästa i den tyska och
europeiska traditionen.
Den som i ett svep läser Arvid
Fredborgs viktigare arbeten möter
nämligen på vaije sida en övertygad
och genomtänkt europe. Bakom
stålvallen (1943), den intelligent
resonerande skildringen från krigets
och folkutrotningens Tyskland,
formar sig till ett försvar för det som
är och måste vara Europa: humanism,
medborgardygd, vanlig mänsklig
anständighet. Här belade forfattaren
bortom vaije tvivel att den nazistiska
staten var engagerad i raka motsatsen
och i full fård med att forinta sin
judiska befolkning.
Till Arvid Fredborgs 80-årsdag i
höstas kom denna klassiker i ett
välbehövligt nytryck. Långt upp i
ålderdomen skulle Fredborg med sin
briljanta studie Serber och kroater
(1994) ge en initierad och personlig
bakgrund till den värsta europeiska
tragedin sedan Hitler.
Jag har slagits av den lätthet med
vilken han tar sig fram i det historiska
landskapet. Hur skulle inte svensk
politik och svensk samhällsdebatt ha
berikats om Arvid Fredborg fullfoljt
sin publicistiska gärning! Nu framstår
SV EN SK TID SKRIFT
han som en av seklets stora p,
imponerande – publicister. Hans
rapportering till Svenska Dagbladet
från det bruna Berlin var djärv,
samtidigt omdömesgill. Hans prosa är
frisk och fyndig; Bakom stålvallen
smattrar av skarpa iakttagelser,
brinner av en återhållen – här och var
framsläppt – vrede.
Polemikern Fredborg kom till sin
rätt i magasinet OBS, en pigg
högerröst i ett Efterkrigssverige där
socialdemokratin höll på att skaffa sig
hegemoni. Men mellan en
doktorsavhandling i historia (1951)
och memoarvolymen Destination:
Berlin (1985) ligger en period när han
i stort sett avstod från att skriva för en
bredare publik.
Hans europeiska kontaktnät kom
istället att tillvaratas av svenska
foretag. Det finns säkert de som
beklagar att Arvid Fredborg på detta
sätt valde diskretionen framfor att
spela en offentlig roll. Hans klokskap
och erfarenheter var å andra sidan av
sådant format att ett samtal med
honom alltid kändes som en
belöning.
ss