Magnus Nilsson; Polarisering är beställd och skall verkställas
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
–
TILL SIST
MAGNUS NILSSON:
POLARISERING ÄR BESTÄLLD
OCH SKALL VERKSTALLAS
anngar som tittar pa Den vita musiken är annorlunda.
D
~t är inte bara _15-20: ji och frisyrer.
MTV. Rätt många 35-45- Textinnehållet är lika stereotypt som i
åringar gör det också. De den svarta musiken. Men man kan ana att
vill forsöka tro att de är 20. Kanalen har producenterna vet att de säljer till ett
därfor stort genomslag. marknadssegment som håller på att lära
En sak är oerhört tydlig. Nämligen sig annorlunda sociala koder: de vita ungrolluppdelningen mellan svarta och vita. domarna är ofta på väg till högre utbildDet finns en tydlig skillnad mellan svart ning. Existentiell ångest, miljöproblem
och vit musik, blandade band eller artist- och den romantiska kärlekens mysterier
grupper är jämforelsevis ovanligare i dag har en framträdande plats.
än for 20 år sedan. skillnaderna mellan synen på könsroiMycket av den svarta musiken har lema i texter och musikvideor är martexter av låg kvalitet, eller åtminstone kant. De svarta kvinnorna är alltid
med litet kognitivt innehåll. Videorna till enormt sexiga på ett traditionellt sätt,
är nästan alltid starkt fokuserade på en även om stor byst oftast är bortprioriterat
eller ett par tre grabbar. De dansar eller på hårdträningens altare. Den typ av nött,
går gängstöddigt omkring i någon sorts mager och lite stripig pop-tjej som
gettomiljö. Kring och efter sig har de en kommer i vit version finns nästan inte
flock unga kvinnor och några ytterligare alls.
unga män. Vältränad muskulatur, vålds- Skillnaden bland killama är lika marsymboler och sexualitet – ”anspelningar” kant. De svarta grabbarna är vältränade –
är inte rätta ordet, om man säger – – med ett par undantag, bl a rapparen
blandas med tydliga referenser till afri- Notarius B.I.G som är respektingivande
kansk kultur. Smycken, hävdingestavar fet. Deras roll och status bygger på
kroppskrafter och, kan man ana, på en
otrolig sexuell formåga.
De vita är ofta rena nördar. Magra
MAGNUS NILSSON ärfor/agsredaktör på Timbro.
SVENSK TIDSKRIFT 285
~– .._ … – …….._……._ __
med fjuniga skägg, for stora koftor, lustiga luvor och Fendergitarren hängande
nere vid knäna. Tuffingvarianterna är den
klassiska arbetarklassrockaren av engelskt
snitt eller ensamvargen på HD. Ingen av
dem stoppar näven i fickan men de
grundar knappast sin status på att visa upp
den vackra kroppen. Och en video med
den sortens grabb, dansande fram längs
gatan med en flock kurviga blondiner i
släptåg, skulle i bästa fall uppfattas som
någon sorts skämt.
Ingen inbyggd rasism
En tolkning av denna verklighet som ett
resultat av den i systemet inbyggda
rasismen är lätt att göra. De fårgade är
natur. De vita är intellekt. Att de fårgade
grabbarna är vackra och har framgång hos
kvinnorna kan väl vara dem väl unnat.
Det är ändå de vita som har uppfunnit
TV:n, synten, videon, CD:n, bok- och
marknadsforingen. De är nördar när de är
20. Men de sitter på leken när de är 50.
Då har den svarte redan varit död i 15 år,
ihjälskjuten i ett gängbråk eller död av
flaskan eller glaspipan med kokainbas.
Men så är det inte. Musik- och mediaindustrin har ingen inbyggd rasism. l
Tvärtom finns det ingen ände på all god
vilja och alla ädla tankar som musiker,
skådespelare, regissörer och ägarintressen
har uttryckt genom åren. Sannolikt finns
det ingen bransch i hela världen som har
politisk korrekthet.
Det är marknaden som efterfrågar
bilden av den militante afro-amerikanen.
Och marknaden är svart. Det är afroamerikanerna som köper och vidmakthåller bilden av sig själva som sex- och
våldsinriktade mansgrisar. Det är naturligtvis delvis ett symptom på den rasism
som finns i det amerikanska samhället
och traumat från slaveriets dagar: många
upplever väl att de inte har så mycket
annat att vara stolta över och bygga sin
identitet på. Men det är också resultatet
av medveten agitation från svarta ledare
som bygger sin makt och sitt inflytande
på aggressiv rasmedvetenhet Självklart
kommer den bilden aldrig att bidra till att
forbättra de svartas situation.
I Sverige kan vi tydligt se utvecklingen av ett liknande mönster.
Det byggs upp på ungefår foljande
sätt. Den som kormner som invandrare
till ett land ligger ofta i underläge. Han
saknar språket, han saknar kanske formella meriter trots reella kunskaper, han
saknar den kulturella kompetens och det
kroppsspråk som är lika specifikt for ett
samhälle som det talade språket. Allt detta
handikappar.
Naturligtvis kan detta kännas mycket
en starkare tradition av samarbete mellan tungt, men accepteras av de flesta. Man
olika raser och folkgrupper än den ame- valde själv att flytta, man vet att samma
rikanska musikindustrin. Och MTV är sak drabbar invandrare i det forna hemvärldens mest inflytelserika plattforn1 for landet. Det är trist, men det är rättvist.
286 SVENSK TIDSKRIFT
För andra generationen är det inte lika
lätt att acceptera situationen. De har inte
valt. De upplever självklart att de bör ha
samma standard och status som alla andra.
Det uppstår missnöje. Det är så det är i
fororter som Rinkeby och Alby.
Det finns här en marknad for tyckare
och politiskt entrerprenörskap.
Kort sagt: polarisering är beställd och
skall verkställas.
Efter skottdramat på Stureplan antogs
slentrianmässigt att det varit chilenaren
som var skyldig och på kultursidorna
sociologiserades det gråtmilt om segregationen. Det var i själva verket medelklassvensken som skjutit.
Typiskt nog är det tre invandrargrabbar som oftast forekorruner i media
som fore detta slagskämpar. Nu håller de
på med antivåld i stället men motsättningarna mellan svenskar och invandrare
framhålls ständigt. I ett samhälle som i
princip saknar rasism och grovt gängvåld
håller bilden av den framgångsrike invandrargrabben på att bli bilden av en ungdomsbrottsling som lärt sig antirasistiska
slagord.
Vi ser nu tydligt hur representanter,
ofta med den for sådana speciella egenskapen att inte vara representativa, uttalar
sig om orättvisorna i det svenska samhället. Varenda motgång är tecken på
rasism. Vandalisering begången av ungdomar som egentligen aldrig saknat
någonting motiveras med arbetslöshetsstatistik.
Hela kitet, med retorik och verklighetsbild är direkt hämtade från de ameri- ”Efter skottdramat på
stureplan antogs slentrianmässigt att det
varit chilenaren som
var skyldig och på
kultursidorna socialogiserades det gråtmilt
om segregation. Det
var i själva verket
medelklassvens ken
som skjutit. ’ ’
kanska videorna. Bandet Latin Kings rap
är en blåkopia av den amerikanska
musiken. Klädstilen är direkt kopierad.
Bakvänd basebollkeps, stora och långa
tröjor och byxor och oknutna basketskor.
Den stora grupp av invandrare i
Sverige som pluggar, jobbar, är foretagare
och for övrigt ingår i det svenska samhället är snart helt marginaliserad i media.
Man kan också konstatera att i stort sett
inga invandrare finns på nyhetsredaktionerna. De är hänvisade till kultur och lättare underhållning. De far också huvudsakligen uttala sig i sin egenskap av
invandrare (det måste väl trots allt finnas
ganska många som har intressanta saker
att säga på något annat tema än att de inte
är fodda strax syd om polcirkeln?).
Den nya forebilden for unga invandrare är inte bra. Arbetsmarknad och karriärvägar for den som kan klottra tunnelbanetåg och räkna upp oforätter är nämligen mindre än man kanske tror.
SVENSK TIDSKR.IFT 287
TILL SIST
MAGNUS NILSSON:
POLARISERING ÄR BESTÄLLD
OCH SKALL VERKSTALLAS
anngar som tittar pa Den vita musiken är annorlunda.
D
~t är inte bara _15-20: ji och frisyrer.
MTV. Rätt många 35-45- Textinnehållet är lika stereotypt som i
åringar gör det också. De den svarta musiken. Men man kan ana att
vill forsöka tro att de är 20. Kanalen har producenterna vet att de säljer till ett
därfor stort genomslag. marknadssegment som håller på att lära
En sak är oerhört tydlig. Nämligen sig annorlunda sociala koder: de vita ungrolluppdelningen mellan svarta och vita. domarna är ofta på väg till högre utbildDet finns en tydlig skillnad mellan svart ning. Existentiell ångest, miljöproblem
och vit musik, blandade band eller artist- och den romantiska kärlekens mysterier
grupper är jämforelsevis ovanligare i dag har en framträdande plats.
än for 20 år sedan. skillnaderna mellan synen på könsroiMycket av den svarta musiken har lema i texter och musikvideor är martexter av låg kvalitet, eller åtminstone kant. De svarta kvinnorna är alltid
med litet kognitivt innehåll. Videorna till enormt sexiga på ett traditionellt sätt,
är nästan alltid starkt fokuserade på en även om stor byst oftast är bortprioriterat
eller ett par tre grabbar. De dansar eller på hårdträningens altare. Den typ av nött,
går gängstöddigt omkring i någon sorts mager och lite stripig pop-tjej som
gettomiljö. Kring och efter sig har de en kommer i vit version finns nästan inte
flock unga kvinnor och några ytterligare alls.
unga män. Vältränad muskulatur, vålds- Skillnaden bland killama är lika marsymboler och sexualitet – ”anspelningar” kant. De svarta grabbarna är vältränade –
är inte rätta ordet, om man säger – – med ett par undantag, bl a rapparen
blandas med tydliga referenser till afri- Notarius B.I.G som är respektingivande
kansk kultur. Smycken, hävdingestavar fet. Deras roll och status bygger på
kroppskrafter och, kan man ana, på en
otrolig sexuell formåga.
De vita är ofta rena nördar. Magra
MAGNUS NILSSON ärfor/agsredaktör på Timbro.
SVENSK TIDSKRIFT 285
~– .._ … – …….._……._ __
med fjuniga skägg, for stora koftor, lustiga luvor och Fendergitarren hängande
nere vid knäna. Tuffingvarianterna är den
klassiska arbetarklassrockaren av engelskt
snitt eller ensamvargen på HD. Ingen av
dem stoppar näven i fickan men de
grundar knappast sin status på att visa upp
den vackra kroppen. Och en video med
den sortens grabb, dansande fram längs
gatan med en flock kurviga blondiner i
släptåg, skulle i bästa fall uppfattas som
någon sorts skämt.
Ingen inbyggd rasism
En tolkning av denna verklighet som ett
resultat av den i systemet inbyggda
rasismen är lätt att göra. De fårgade är
natur. De vita är intellekt. Att de fårgade
grabbarna är vackra och har framgång hos
kvinnorna kan väl vara dem väl unnat.
Det är ändå de vita som har uppfunnit
TV:n, synten, videon, CD:n, bok- och
marknadsforingen. De är nördar när de är
20. Men de sitter på leken när de är 50.
Då har den svarte redan varit död i 15 år,
ihjälskjuten i ett gängbråk eller död av
flaskan eller glaspipan med kokainbas.
Men så är det inte. Musik- och mediaindustrin har ingen inbyggd rasism. l
Tvärtom finns det ingen ände på all god
vilja och alla ädla tankar som musiker,
skådespelare, regissörer och ägarintressen
har uttryckt genom åren. Sannolikt finns
det ingen bransch i hela världen som har
politisk korrekthet.
Det är marknaden som efterfrågar
bilden av den militante afro-amerikanen.
Och marknaden är svart. Det är afroamerikanerna som köper och vidmakthåller bilden av sig själva som sex- och
våldsinriktade mansgrisar. Det är naturligtvis delvis ett symptom på den rasism
som finns i det amerikanska samhället
och traumat från slaveriets dagar: många
upplever väl att de inte har så mycket
annat att vara stolta över och bygga sin
identitet på. Men det är också resultatet
av medveten agitation från svarta ledare
som bygger sin makt och sitt inflytande
på aggressiv rasmedvetenhet Självklart
kommer den bilden aldrig att bidra till att
forbättra de svartas situation.
I Sverige kan vi tydligt se utvecklingen av ett liknande mönster.
Det byggs upp på ungefår foljande
sätt. Den som kormner som invandrare
till ett land ligger ofta i underläge. Han
saknar språket, han saknar kanske formella meriter trots reella kunskaper, han
saknar den kulturella kompetens och det
kroppsspråk som är lika specifikt for ett
samhälle som det talade språket. Allt detta
handikappar.
Naturligtvis kan detta kännas mycket
en starkare tradition av samarbete mellan tungt, men accepteras av de flesta. Man
olika raser och folkgrupper än den ame- valde själv att flytta, man vet att samma
rikanska musikindustrin. Och MTV är sak drabbar invandrare i det forna hemvärldens mest inflytelserika plattforn1 for landet. Det är trist, men det är rättvist.
286 SVENSK TIDSKRIFT
För andra generationen är det inte lika
lätt att acceptera situationen. De har inte
valt. De upplever självklart att de bör ha
samma standard och status som alla andra.
Det uppstår missnöje. Det är så det är i
fororter som Rinkeby och Alby.
Det finns här en marknad for tyckare
och politiskt entrerprenörskap.
Kort sagt: polarisering är beställd och
skall verkställas.
Efter skottdramat på Stureplan antogs
slentrianmässigt att det varit chilenaren
som var skyldig och på kultursidorna
sociologiserades det gråtmilt om segregationen. Det var i själva verket medelklassvensken som skjutit.
Typiskt nog är det tre invandrargrabbar som oftast forekorruner i media
som fore detta slagskämpar. Nu håller de
på med antivåld i stället men motsättningarna mellan svenskar och invandrare
framhålls ständigt. I ett samhälle som i
princip saknar rasism och grovt gängvåld
håller bilden av den framgångsrike invandrargrabben på att bli bilden av en ungdomsbrottsling som lärt sig antirasistiska
slagord.
Vi ser nu tydligt hur representanter,
ofta med den for sådana speciella egenskapen att inte vara representativa, uttalar
sig om orättvisorna i det svenska samhället. Varenda motgång är tecken på
rasism. Vandalisering begången av ungdomar som egentligen aldrig saknat
någonting motiveras med arbetslöshetsstatistik.
Hela kitet, med retorik och verklighetsbild är direkt hämtade från de ameri- ”Efter skottdramat på
stureplan antogs slentrianmässigt att det
varit chilenaren som
var skyldig och på
kultursidorna socialogiserades det gråtmilt
om segregation. Det
var i själva verket
medelklassvens ken
som skjutit. ’ ’
kanska videorna. Bandet Latin Kings rap
är en blåkopia av den amerikanska
musiken. Klädstilen är direkt kopierad.
Bakvänd basebollkeps, stora och långa
tröjor och byxor och oknutna basketskor.
Den stora grupp av invandrare i
Sverige som pluggar, jobbar, är foretagare
och for övrigt ingår i det svenska samhället är snart helt marginaliserad i media.
Man kan också konstatera att i stort sett
inga invandrare finns på nyhetsredaktionerna. De är hänvisade till kultur och lättare underhållning. De far också huvudsakligen uttala sig i sin egenskap av
invandrare (det måste väl trots allt finnas
ganska många som har intressanta saker
att säga på något annat tema än att de inte
är fodda strax syd om polcirkeln?).
Den nya forebilden for unga invandrare är inte bra. Arbetsmarknad och karriärvägar for den som kan klottra tunnelbanetåg och räkna upp oforätter är nämligen mindre än man kanske tror.
SVENSK TIDSKR.IFT 287