Jonas Nilsson; Vilse i kontextkakan
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Förvisso är intresset for ideologisk
debatt olika. Förutsättningarna genom
grundkunskap, träning, ordforståelse,
teknisk utrustning är också olika. Men vi l
far inte forsvåra en for alla öppen debatt
genom fikonspråk eller teknik.
Det sägs att vi har ett s k politikerforakt bland de unga, men att deras
intresse for informationsteknologi är ett
medel att öka intresse och respekt.
Kanske det. Självfallet skall vi då utnyttja
datortekniken for att stimulera en demokratisk debatt. Men återigen måste vi
skynda långsamt så att vi inte skapar en
IT-elit som har ett demokratiskt fcirsteg.
Det finns en miljon pensionärer i
Sverige, många är datorvana men alls icke
alla. De och många andra far inte utestängas från den nödvändiga politiska
debatten.
Svensk Tidskrift och andra politiska
magasin fyller en viktig roll for en idedebatt i Sverige. Men redaktionen måste
vara observant på yrkesdebattörernas
vokabulär. En debatt som fors utan åhö-
rare-läsare är foga stimulerande for den
politiska tankeverksamhet som så väl
behövs i vårt samhälle.
Jonas Nilsson svararJohan Andersson Szmdeen & Emil Uddhammar
VILSE I KONTEXTKAKAN
I
Svensk Tidskrift nummer tre
skriver Emil Uddhammar och
Johan Andersson Sundeen om
kommunitärerna, vad de kallar for
”gemenskaparna”. Det är det allra moderiktigaste ordsvall och tvivelsutan mycket
lärt.
Dock innehåller artikeln ett par påstå-
enden som behöver underbyggas bättre.
”Utrerade liberaler avvisar emellertid
varje form av perspektiv som går utöver
ett minsta möjliga regelverk. Fixeringen
vid rättigheter och individuell frihet leder
till ett negligerande av ansvar, deltagande
och tillhörighet, vilka är nödvändiga forutsättningar for frihetens bestånd.
Kommunitärernas avståndstagande
från värdeneutralismen sägs av liberaler
utgöra övergrepp mot den individuella
friheten och intrång i det privata.”
Detta är ju rätt anmärkningsvärda
påståenden om folk om de är sanna. Att
de på allvar driver en politisk agenda som
går ut på att man skall motsätta sig
”ansvar, deltagande och tillhörighet”?
Och upplever avståndstagande från ”värdeneutralism” som övergrepp mot den
individuella friheten?
Men dessa påståenden är inte sanna.
Jag känner personligen åtskilliga
”utrerade liberaler” både i Sverige och
utomlands och har läst några böcker i
SVENSK TiDSKRIFf 263
ämnet. Det finns ingen som har en så
vettlös uppfattning som den Uddhanm1ar
och Andersson Sundeen beskriver.
Tvärtom.
Tvättäkta moraltant
För att ta ett par kända namn som
exempel kan von Hayek onekligen klassificeras som nyliberal. Men han har
lämnat stora bidrag till vår forståelse av
hur nom1er och institutioner växer fram
och vilken betydelse just traditioner och
hävdvunna foreställningar har. Och forfattarinnan Ayn Rand är en tvättäkta
moraltant med ett komplett program,
inklusive sexualmoral och estetik. Allt
man skulle kunna önska i ensidighetens
samhälle.
Ett av de vanligaste argumenten från
(ny)liberaler mot välfärdsstaten är att
denna ofta tar bort de mellanmänskliga
beroenden som är en forutsättning for
gemenskap.
Påståendena är påhitt, som det artiga
ordet lyder.*
Det är de därfor att i Uddhammars
och Andersson Sundeens artikel inte
finns ett enda citat, inte ett namn och
inte ett enda exempel på politisk reform
som underbygger deras påståenden.
Varfor står de då där? Uddhammar är
fil dr och utredningschef och Johan
Andersson Sundeen projektledare och
dessutom professionell skribent, åtminstone i den mening att han får någon att
betala for sina alster. Då skriver man inte
saker utan skäl.
Sannolikt är det enkla skälet att kommunitärerna inte tål ens det enklaste ifrå-
gasättande från nyliberalt håll. Då gäller
det att redan på forhand ha definierat ut
motståndarna som vettvillingar.
Ett av de få påståenden som liknar ett
argument mot (ny)liberalismen
Uddhammars och Andersson Sundeens
artikel är nämligen foljande:
”Det finns inte så strikta gränser
mellan det privata och det publika som
liberaler gärna vill tro. Hur Albert beter
sig i sin privata sfår påverkar samhällshelheten, vilket i sin tur påverkar Bertils privata sfår. Några definitiva skiljelinjer kan
däm1ed inte sägas existera.”
Detta är ett konklusivt argument mot
liberalismen, men bara om man är utilitarist. John Stuart Mill stötte på patrull när
han i On Liberty forsökte hävda att man
har rätt till en privat sfår. Kritikerna påvisade att denna inte går att avgränsa och
Mill fick retirera till att forsvara den privata sfåren med utilitaristiska argument.
Man har inte rätt till den, men det är
ändå motiverat att låta folk ha den.
Men är man inte utilitarist är det inget
argument.
Och jag forutsätter faktiskt att
Uddhammar och Andersson Sundeen
inte är utilitarister. De vill således inte
erkänna absoluta rättigheter enligt liberal
doktrin. De ansluter sig inte heller till en
utilitaristisk princip. Det är detta, om
något, som är värdeneutralism. En ovilja
att acceptera någon yttre begränsning av
vad som bör vara politiskt önskvärt eller
möjligt. I stället hänvisar de till ”kontexten”.
264
SVENSK TiDSKRIFf
—
Detta är väl bara ett symptom på den moralens domare – oavsett om den proallmänna förvirring som ligger i att före- ducerat ett huvudjägarsamhälle på
givet konservativa personer anammar den Borneo eller den skotska upplysningen.
kommunitära lära som är ett ypperligt
exempel på värderelativistisk multikultu- * Derfi•ms nyliberalersom muer komtiga saker. En 17-åringjag
ralism. On1 Uddha111111ars och Andersson rraffade ansåg all samhäller var onödigt ifrcrsom der nu Jium
Sundeens utfall är något att döma efter Iwcmet. Men skall vi hålla deballcn på deu uivåu kaujag slå tilltycks den kon1munitära rörelsen under baka med en livs levande komervativ som tycker arr man skall
stridsropet ”Kontext är rätt!” vilja upp- göra EU till kejsardöme med påven som kejsare.
höja samhällsutvecklingen som sådan till
Johan Andersson Sundeen & Emil Uddhammar svararJonas Nilsson direkt:
PÅHITT ELLER VEDERTAGEN
BESKRIVNING?
I
uppfostrande anda går Jonas
Nilsson till storms mot vår artikel
i föregående nummer av Svensk
Tidskrift. Vårt alster var ett försök
att på kort utrynm1e resonera kring bakgrunden till den konununitära rörelsens
framväxt, paralleller mellan detta synsätt
och pågående forskningstrender inom
samhällsvetenskapen samt den liberala
kritik som riktats mot kommunitärerna.
Det senare av dessa syften har uppenbarligen fått Nilssons kroppsvätskor att
koka. Han utbrister koleriskt att vi skulle
göra oss skyldiga till påhitt, då vi hävdar
att utrerade liberaler menar att politikens
legitima verkningsområde bör inskränkas
till upprätthållandet av ett minimalt
regelverk, att individuella rättigheter är
av större betydelse än ansvar, deltagande
och tillhörighet och att värdeladdade
ställningstaganden strider mot en frihetlig
politik.
Detta är nu inget vi suttit på kammaren och fantiserat ihop i iver att
utkämpa något idemässigt sandlådekrig,
utan en redogörelse byggd på vedertagna
beskrivningar av debatten mellan kommunitärer och liberaler. Jean L Cohen
och Andrew Arato skriver i Civil Society
and Political Theory (The MIT Press,
1992) att diskussionen mellan liberaler
och kommunitärer handlar om ”frågan
om hur friheten bäst realiseras i den
moderna världen. Vad som diskuteras är
om frihetens ide skall förstås huvudsakligen utifrån perspektiv som betonar
SVENSK TIDSK.RIFT
265
._ ….___
debatt olika. Förutsättningarna genom
grundkunskap, träning, ordforståelse,
teknisk utrustning är också olika. Men vi l
far inte forsvåra en for alla öppen debatt
genom fikonspråk eller teknik.
Det sägs att vi har ett s k politikerforakt bland de unga, men att deras
intresse for informationsteknologi är ett
medel att öka intresse och respekt.
Kanske det. Självfallet skall vi då utnyttja
datortekniken for att stimulera en demokratisk debatt. Men återigen måste vi
skynda långsamt så att vi inte skapar en
IT-elit som har ett demokratiskt fcirsteg.
Det finns en miljon pensionärer i
Sverige, många är datorvana men alls icke
alla. De och många andra far inte utestängas från den nödvändiga politiska
debatten.
Svensk Tidskrift och andra politiska
magasin fyller en viktig roll for en idedebatt i Sverige. Men redaktionen måste
vara observant på yrkesdebattörernas
vokabulär. En debatt som fors utan åhö-
rare-läsare är foga stimulerande for den
politiska tankeverksamhet som så väl
behövs i vårt samhälle.
Jonas Nilsson svararJohan Andersson Szmdeen & Emil Uddhammar
VILSE I KONTEXTKAKAN
I
Svensk Tidskrift nummer tre
skriver Emil Uddhammar och
Johan Andersson Sundeen om
kommunitärerna, vad de kallar for
”gemenskaparna”. Det är det allra moderiktigaste ordsvall och tvivelsutan mycket
lärt.
Dock innehåller artikeln ett par påstå-
enden som behöver underbyggas bättre.
”Utrerade liberaler avvisar emellertid
varje form av perspektiv som går utöver
ett minsta möjliga regelverk. Fixeringen
vid rättigheter och individuell frihet leder
till ett negligerande av ansvar, deltagande
och tillhörighet, vilka är nödvändiga forutsättningar for frihetens bestånd.
Kommunitärernas avståndstagande
från värdeneutralismen sägs av liberaler
utgöra övergrepp mot den individuella
friheten och intrång i det privata.”
Detta är ju rätt anmärkningsvärda
påståenden om folk om de är sanna. Att
de på allvar driver en politisk agenda som
går ut på att man skall motsätta sig
”ansvar, deltagande och tillhörighet”?
Och upplever avståndstagande från ”värdeneutralism” som övergrepp mot den
individuella friheten?
Men dessa påståenden är inte sanna.
Jag känner personligen åtskilliga
”utrerade liberaler” både i Sverige och
utomlands och har läst några böcker i
SVENSK TiDSKRIFf 263
ämnet. Det finns ingen som har en så
vettlös uppfattning som den Uddhanm1ar
och Andersson Sundeen beskriver.
Tvärtom.
Tvättäkta moraltant
För att ta ett par kända namn som
exempel kan von Hayek onekligen klassificeras som nyliberal. Men han har
lämnat stora bidrag till vår forståelse av
hur nom1er och institutioner växer fram
och vilken betydelse just traditioner och
hävdvunna foreställningar har. Och forfattarinnan Ayn Rand är en tvättäkta
moraltant med ett komplett program,
inklusive sexualmoral och estetik. Allt
man skulle kunna önska i ensidighetens
samhälle.
Ett av de vanligaste argumenten från
(ny)liberaler mot välfärdsstaten är att
denna ofta tar bort de mellanmänskliga
beroenden som är en forutsättning for
gemenskap.
Påståendena är påhitt, som det artiga
ordet lyder.*
Det är de därfor att i Uddhammars
och Andersson Sundeens artikel inte
finns ett enda citat, inte ett namn och
inte ett enda exempel på politisk reform
som underbygger deras påståenden.
Varfor står de då där? Uddhammar är
fil dr och utredningschef och Johan
Andersson Sundeen projektledare och
dessutom professionell skribent, åtminstone i den mening att han får någon att
betala for sina alster. Då skriver man inte
saker utan skäl.
Sannolikt är det enkla skälet att kommunitärerna inte tål ens det enklaste ifrå-
gasättande från nyliberalt håll. Då gäller
det att redan på forhand ha definierat ut
motståndarna som vettvillingar.
Ett av de få påståenden som liknar ett
argument mot (ny)liberalismen
Uddhammars och Andersson Sundeens
artikel är nämligen foljande:
”Det finns inte så strikta gränser
mellan det privata och det publika som
liberaler gärna vill tro. Hur Albert beter
sig i sin privata sfår påverkar samhällshelheten, vilket i sin tur påverkar Bertils privata sfår. Några definitiva skiljelinjer kan
däm1ed inte sägas existera.”
Detta är ett konklusivt argument mot
liberalismen, men bara om man är utilitarist. John Stuart Mill stötte på patrull när
han i On Liberty forsökte hävda att man
har rätt till en privat sfår. Kritikerna påvisade att denna inte går att avgränsa och
Mill fick retirera till att forsvara den privata sfåren med utilitaristiska argument.
Man har inte rätt till den, men det är
ändå motiverat att låta folk ha den.
Men är man inte utilitarist är det inget
argument.
Och jag forutsätter faktiskt att
Uddhammar och Andersson Sundeen
inte är utilitarister. De vill således inte
erkänna absoluta rättigheter enligt liberal
doktrin. De ansluter sig inte heller till en
utilitaristisk princip. Det är detta, om
något, som är värdeneutralism. En ovilja
att acceptera någon yttre begränsning av
vad som bör vara politiskt önskvärt eller
möjligt. I stället hänvisar de till ”kontexten”.
264
SVENSK TiDSKRIFf
—
Detta är väl bara ett symptom på den moralens domare – oavsett om den proallmänna förvirring som ligger i att före- ducerat ett huvudjägarsamhälle på
givet konservativa personer anammar den Borneo eller den skotska upplysningen.
kommunitära lära som är ett ypperligt
exempel på värderelativistisk multikultu- * Derfi•ms nyliberalersom muer komtiga saker. En 17-åringjag
ralism. On1 Uddha111111ars och Andersson rraffade ansåg all samhäller var onödigt ifrcrsom der nu Jium
Sundeens utfall är något att döma efter Iwcmet. Men skall vi hålla deballcn på deu uivåu kaujag slå tilltycks den kon1munitära rörelsen under baka med en livs levande komervativ som tycker arr man skall
stridsropet ”Kontext är rätt!” vilja upp- göra EU till kejsardöme med påven som kejsare.
höja samhällsutvecklingen som sådan till
Johan Andersson Sundeen & Emil Uddhammar svararJonas Nilsson direkt:
PÅHITT ELLER VEDERTAGEN
BESKRIVNING?
I
uppfostrande anda går Jonas
Nilsson till storms mot vår artikel
i föregående nummer av Svensk
Tidskrift. Vårt alster var ett försök
att på kort utrynm1e resonera kring bakgrunden till den konununitära rörelsens
framväxt, paralleller mellan detta synsätt
och pågående forskningstrender inom
samhällsvetenskapen samt den liberala
kritik som riktats mot kommunitärerna.
Det senare av dessa syften har uppenbarligen fått Nilssons kroppsvätskor att
koka. Han utbrister koleriskt att vi skulle
göra oss skyldiga till påhitt, då vi hävdar
att utrerade liberaler menar att politikens
legitima verkningsområde bör inskränkas
till upprätthållandet av ett minimalt
regelverk, att individuella rättigheter är
av större betydelse än ansvar, deltagande
och tillhörighet och att värdeladdade
ställningstaganden strider mot en frihetlig
politik.
Detta är nu inget vi suttit på kammaren och fantiserat ihop i iver att
utkämpa något idemässigt sandlådekrig,
utan en redogörelse byggd på vedertagna
beskrivningar av debatten mellan kommunitärer och liberaler. Jean L Cohen
och Andrew Arato skriver i Civil Society
and Political Theory (The MIT Press,
1992) att diskussionen mellan liberaler
och kommunitärer handlar om ”frågan
om hur friheten bäst realiseras i den
moderna världen. Vad som diskuteras är
om frihetens ide skall förstås huvudsakligen utifrån perspektiv som betonar
SVENSK TIDSK.RIFT
265
._ ….___