Förvisso är intresset for ideologisk debatt olika. Förutsättningarna genom grundkunskap, träning, ordforståelse, teknisk utrustning är också olika. Men vi l far inte forsvåra en for alla öppen debatt genom fikonspråk eller teknik. Det sägs att vi har ett s k politikerforakt bland de unga, men att deras intresse for informationsteknologi är ett medel att öka intresse och respekt. Kanske det. Självfallet skall vi då utnyttja datortekniken for att stimulera en demokratisk debatt. Men återigen måste vi skynda långsamt så att vi inte skapar en IT-elit som har ett demokratiskt fcirsteg. Det finns en miljon pensionärer i Sverige, många är datorvana men alls icke alla. De och många andra far inte utestängas från den nödvändiga politiska debatten. Svensk Tidskrift och andra politiska magasin fyller en viktig roll for en idedebatt i Sverige. Men redaktionen måste vara observant på yrkesdebattörernas vokabulär. En debatt som fors utan åhö- rare-läsare är foga stimulerande for den politiska tankeverksamhet som så väl behövs i vårt samhälle. Jonas Nilsson svararJohan Andersson Szmdeen & Emil Uddhammar VILSE I KONTEXTKAKAN I Svensk Tidskrift nummer tre skriver Emil Uddhammar och Johan Andersson Sundeen om kommunitärerna, vad de kallar for "gemenskaparna". Det är det allra moderiktigaste ordsvall och tvivelsutan mycket lärt. Dock innehåller artikeln ett par påstå- enden som behöver underbyggas bättre. "Utrerade liberaler avvisar emellertid varje form av perspektiv som går utöver ett minsta möjliga regelverk. Fixeringen vid rättigheter och individuell frihet leder till ett negligerande av ansvar, deltagande och tillhörighet, vilka är nödvändiga forutsättningar for frihetens bestånd. Kommunitärernas avståndstagande från värdeneutralismen sägs av liberaler utgöra övergrepp mot den individuella friheten och intrång i det privata." Detta är ju rätt anmärkningsvärda påståenden om folk om de är sanna. Att de på allvar driver en politisk agenda som går ut på att man skall motsätta sig "ansvar, deltagande och tillhörighet"? Och upplever avståndstagande från "värdeneutralism" som övergrepp mot den individuella friheten? Men dessa påståenden är inte sanna. Jag känner personligen åtskilliga "utrerade liberaler" både i Sverige och utomlands och har läst några böcker i SVENSK TiDSKRIFf 263 ämnet. Det finns ingen som har en så vettlös uppfattning som den Uddhanm1ar och Andersson Sundeen beskriver. Tvärtom. Tvättäkta moraltant För att ta ett par kända namn som exempel kan von Hayek onekligen klassificeras som nyliberal. Men han har lämnat stora bidrag till vår forståelse av hur nom1er och institutioner växer fram och vilken betydelse just traditioner och hävdvunna foreställningar har. Och forfattarinnan Ayn Rand är en tvättäkta moraltant med ett komplett program, inklusive sexualmoral och estetik. Allt man skulle kunna önska i ensidighetens samhälle. Ett av de vanligaste argumenten från (ny)liberaler mot välfärdsstaten är att denna ofta tar bort de mellanmänskliga beroenden som är en forutsättning for gemenskap. Påståendena är påhitt, som det artiga ordet lyder.* Det är de därfor att i Uddhammars och Andersson Sundeens artikel inte finns ett enda citat, inte ett namn och inte ett enda exempel på politisk reform som underbygger deras påståenden. Varfor står de då där? Uddhammar är fil dr och utredningschef och Johan Andersson Sundeen projektledare och dessutom professionell skribent, åtminstone i den mening att han får någon att betala for sina alster. Då skriver man inte saker utan skäl. Sannolikt är det enkla skälet att kommunitärerna inte tål ens det enklaste ifrå- gasättande från nyliberalt håll. Då gäller det att redan på forhand ha definierat ut motståndarna som vettvillingar. Ett av de få påståenden som liknar ett argument mot (ny)liberalismen Uddhammars och Andersson Sundeens artikel är nämligen foljande: "Det finns inte så strikta gränser mellan det privata och det publika som liberaler gärna vill tro. Hur Albert beter sig i sin privata sfår påverkar samhällshelheten, vilket i sin tur påverkar Bertils privata sfår. Några definitiva skiljelinjer kan däm1ed inte sägas existera." Detta är ett konklusivt argument mot liberalismen, men bara om man är utilitarist. John Stuart Mill stötte på patrull när han i On Liberty forsökte hävda att man har rätt till en privat sfår. Kritikerna påvisade att denna inte går att avgränsa och Mill fick retirera till att forsvara den privata sfåren med utilitaristiska argument. Man har inte rätt till den, men det är ändå motiverat att låta folk ha den. Men är man inte utilitarist är det inget argument. Och jag forutsätter faktiskt att Uddhammar och Andersson Sundeen inte är utilitarister. De vill således inte erkänna absoluta rättigheter enligt liberal doktrin. De ansluter sig inte heller till en utilitaristisk princip. Det är detta, om något, som är värdeneutralism. En ovilja att acceptera någon yttre begränsning av vad som bör vara politiskt önskvärt eller möjligt. I stället hänvisar de till "kontexten". 264 SVENSK TiDSKRIFf -- Detta är väl bara ett symptom på den moralens domare - oavsett om den proallmänna förvirring som ligger i att före- ducerat ett huvudjägarsamhälle på givet konservativa personer anammar den Borneo eller den skotska upplysningen. kommunitära lära som är ett ypperligt exempel på värderelativistisk multikultu- * Derfi•ms nyliberalersom muer komtiga saker. En 17-åringjag ralism. On1 Uddha111111ars och Andersson rraffade ansåg all samhäller var onödigt ifrcrsom der nu Jium Sundeens utfall är något att döma efter Iwcmet. Men skall vi hålla deballcn på deu uivåu kaujag slå tilltycks den kon1munitära rörelsen under baka med en livs levande komervativ som tycker arr man skall stridsropet "Kontext är rätt!" vilja upp- göra EU till kejsardöme med påven som kejsare. höja samhällsutvecklingen som sådan till Johan Andersson Sundeen & Emil Uddhammar svararJonas Nilsson direkt: PÅHITT ELLER VEDERTAGEN BESKRIVNING? I uppfostrande anda går Jonas Nilsson till storms mot vår artikel i föregående nummer av Svensk Tidskrift. Vårt alster var ett försök att på kort utrynm1e resonera kring bakgrunden till den konununitära rörelsens framväxt, paralleller mellan detta synsätt och pågående forskningstrender inom samhällsvetenskapen samt den liberala kritik som riktats mot kommunitärerna. Det senare av dessa syften har uppenbarligen fått Nilssons kroppsvätskor att koka. Han utbrister koleriskt att vi skulle göra oss skyldiga till påhitt, då vi hävdar att utrerade liberaler menar att politikens legitima verkningsområde bör inskränkas till upprätthållandet av ett minimalt regelverk, att individuella rättigheter är av större betydelse än ansvar, deltagande och tillhörighet och att värdeladdade ställningstaganden strider mot en frihetlig politik. Detta är nu inget vi suttit på kammaren och fantiserat ihop i iver att utkämpa något idemässigt sandlådekrig, utan en redogörelse byggd på vedertagna beskrivningar av debatten mellan kommunitärer och liberaler. Jean L Cohen och Andrew Arato skriver i Civil Society and Political Theory (The MIT Press, 1992) att diskussionen mellan liberaler och kommunitärer handlar om "frågan om hur friheten bäst realiseras i den moderna världen. Vad som diskuteras är om frihetens ide skall förstås huvudsakligen utifrån perspektiv som betonar SVENSK TIDSK.RIFT 265 ._ ....___