Hans Wallmark; Förödande lojaliteter
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HANS W ALLMARK:
FöRÖDANDE LOJALITETER
E
n av de intressantaste politiska böckerna 1993, en hård
uppgörelse med det socialdemokratiska tänkandet, passerade sorgligt nog förbi utan att väcka nå-
gon nämnvärd uppmärksamhet. Dessutom handlade det om en välskriven bok
Kjell Espmark: Lojaliteten .
Ledamoten av Svenska akademin, poeten Kjell Espmark, har redan tidigare
gett ut några samtidsromaner. Lojaliteten
torde dock vara den främsta.
Fattigsverige
Det handlar om muraren Martin Vrede,
född 1900. Han berättar om sitt liv, som
yrkesman men framforallt som Rörelsemedlem. På ett infernaliskt skickligt sätt
fOrsöker forfattaren forklara varfår så
många anslöt sig till arbetarrörelsen och
socialdemokratin under detta sekels forsta
decennier. Han beskriver kraften, den
som hämtade styrka ur den utsatthet och
fårnedring så många kände i Fattigsvenge.
I korta, mättade, bilder redogörs det
fOr en tid fullständigt främmande for dagens generationer. Hyreskasemer i vilka
familj på familj bodde. Där väggama intet
Lojaliteten av Kjell Espmark.
dolde: ”Vi hör hur lilla Lina görs, vi hör
när hon föds och vi hör hur hon och
hennes bror dör sin väsande död i
spanskan. Se små kistorna är allas angelä-
genhet.”
Delade öden
Familjernas liv sammanvävdes. Deras dagar
tedde sig likartade. De gick till arbetsplatserna. Kom hem. Ödet var delat. Allt detta
skapade lojalitet, ett ord skrivet med liten
bokstav. Märullskor ställde upp for varandra. I samarbete fOrsökte de forbättra sin situation. De reste sig. För många var också
massarbetslöshetens 20-tal ett smättsamt
minne vilket gjorde att de aldrig ansåg sig
kunna svika arbetarrörelsen.
Kjell Espmarks sympati for denna
kamptid är inte att ta miste på.
Den åldrige Vrede forklarar emellertid
när han i början av 90-talet ser tillbaka på
sitt långa liv att något skedde runt 1932,
”det året arbetarregeringen kom till makten.” Han var då en trogen socialdemokrat, hade varit på Bommersvik En dag
följde han med ett sällskap hem till familjen Myrdal.
Sonen sitter på golvet med ett enormt
meccano framfor sig. – Det är vårt gemytliga folkhem pojken bygger, säger
Gunnar Myrdal.
208 SVENSK TIDSKRIFT
Feta handen
”I den stora asken hade pojken alla naturtillgångarna och kapitalresurserna….allt
givetvis hans, undervisade fadern. Nu
placerade han bitar där och här – det var
investeringar och dem skulle förstås den
lille offentliga sarnordnaren leda. Och så
behövdes fler bitar och det var landets
importbehov.
– Och de bästa villkoren ffir du om alla
inköpen är samlade på den här lilla feta
handen.”
Efter detta börjar Martin Vrede alltmer se hur Rörelsens perspektiv förändras. Centralismen ökar. Plötsligt handlar
det om lojaliteten med stor bokstav.
Den tidiga Lojaliteten visade människor mot varandra. Det nya systemet
krävde att Lojaliteten huvudsakligen visades mot den rådande ordningen. Individerna fick underordna sig.
Lagom mager mjölk
”Paradiset är meningsfullt bara om det
kan styckas och delas ut till de många”.
Nej, inte enligt dem som svurit Lojaliteten trohet: ”Jag däremot vet att paradiset
eller det som i lyckliga stunder kan erinra
om paradiset måste vara starkt. Annars
ockuperas det av månglare och stråtrö-
vare.”
Dragen blev allt mer totalitära. ”Lojaliteten tar över det totala ansvaret for vår
tillvaro. Den fattar alla besvärliga beslut
och står for alla obehagliga konsekvenser.
Den sätter in lagom rnager mjölk i kylen,
stänger av teven när det blir dags att sova,
lägger fram rena kalsonger på morgonen,
tar skulden på sej for eventuella förbrytelser.”
Den ohyggliga perspektivforändringen avslöjas på ett mycket pregnant sätt av
Kjell Espmark. På 130 sidor hinner han
sammanfatta en grundkritik mot den
starka staten och den cementerande Rö-
relsen vilken i andra fall kräver flertalet
doktorsavhandlingar.
Fruktansvärd vidräkning
Trots att kritiken kommer från vänster –
Martin Vrede forföljs hela livet av sin
bror Eskil som dog for syndikalismens sak
i det spanska inbördeskrigets skyttevärn –
kan denna viktiga bok läsas med stor behållning av vem som helst som är intresserad av modern politisk historia.
Det är en fruktansvärd vidräkning
med en socialism som blev fel redan på
ritbordet – ett ritbord den överhuvud taget aldrig borde ha hamnat på.
Kjell Espmarks roman är en lång nekrolog, skriven med sorg. Över den
svenska socialdemokratin. Det här är vassare än aldrig så många uppslitande s-memoarer i drängslagsmålskategorin.
SvENsK TiosKRIFT 209
FöRÖDANDE LOJALITETER
E
n av de intressantaste politiska böckerna 1993, en hård
uppgörelse med det socialdemokratiska tänkandet, passerade sorgligt nog förbi utan att väcka nå-
gon nämnvärd uppmärksamhet. Dessutom handlade det om en välskriven bok
Kjell Espmark: Lojaliteten .
Ledamoten av Svenska akademin, poeten Kjell Espmark, har redan tidigare
gett ut några samtidsromaner. Lojaliteten
torde dock vara den främsta.
Fattigsverige
Det handlar om muraren Martin Vrede,
född 1900. Han berättar om sitt liv, som
yrkesman men framforallt som Rörelsemedlem. På ett infernaliskt skickligt sätt
fOrsöker forfattaren forklara varfår så
många anslöt sig till arbetarrörelsen och
socialdemokratin under detta sekels forsta
decennier. Han beskriver kraften, den
som hämtade styrka ur den utsatthet och
fårnedring så många kände i Fattigsvenge.
I korta, mättade, bilder redogörs det
fOr en tid fullständigt främmande for dagens generationer. Hyreskasemer i vilka
familj på familj bodde. Där väggama intet
Lojaliteten av Kjell Espmark.
dolde: ”Vi hör hur lilla Lina görs, vi hör
när hon föds och vi hör hur hon och
hennes bror dör sin väsande död i
spanskan. Se små kistorna är allas angelä-
genhet.”
Delade öden
Familjernas liv sammanvävdes. Deras dagar
tedde sig likartade. De gick till arbetsplatserna. Kom hem. Ödet var delat. Allt detta
skapade lojalitet, ett ord skrivet med liten
bokstav. Märullskor ställde upp for varandra. I samarbete fOrsökte de forbättra sin situation. De reste sig. För många var också
massarbetslöshetens 20-tal ett smättsamt
minne vilket gjorde att de aldrig ansåg sig
kunna svika arbetarrörelsen.
Kjell Espmarks sympati for denna
kamptid är inte att ta miste på.
Den åldrige Vrede forklarar emellertid
när han i början av 90-talet ser tillbaka på
sitt långa liv att något skedde runt 1932,
”det året arbetarregeringen kom till makten.” Han var då en trogen socialdemokrat, hade varit på Bommersvik En dag
följde han med ett sällskap hem till familjen Myrdal.
Sonen sitter på golvet med ett enormt
meccano framfor sig. – Det är vårt gemytliga folkhem pojken bygger, säger
Gunnar Myrdal.
208 SVENSK TIDSKRIFT
Feta handen
”I den stora asken hade pojken alla naturtillgångarna och kapitalresurserna….allt
givetvis hans, undervisade fadern. Nu
placerade han bitar där och här – det var
investeringar och dem skulle förstås den
lille offentliga sarnordnaren leda. Och så
behövdes fler bitar och det var landets
importbehov.
– Och de bästa villkoren ffir du om alla
inköpen är samlade på den här lilla feta
handen.”
Efter detta börjar Martin Vrede alltmer se hur Rörelsens perspektiv förändras. Centralismen ökar. Plötsligt handlar
det om lojaliteten med stor bokstav.
Den tidiga Lojaliteten visade människor mot varandra. Det nya systemet
krävde att Lojaliteten huvudsakligen visades mot den rådande ordningen. Individerna fick underordna sig.
Lagom mager mjölk
”Paradiset är meningsfullt bara om det
kan styckas och delas ut till de många”.
Nej, inte enligt dem som svurit Lojaliteten trohet: ”Jag däremot vet att paradiset
eller det som i lyckliga stunder kan erinra
om paradiset måste vara starkt. Annars
ockuperas det av månglare och stråtrö-
vare.”
Dragen blev allt mer totalitära. ”Lojaliteten tar över det totala ansvaret for vår
tillvaro. Den fattar alla besvärliga beslut
och står for alla obehagliga konsekvenser.
Den sätter in lagom rnager mjölk i kylen,
stänger av teven när det blir dags att sova,
lägger fram rena kalsonger på morgonen,
tar skulden på sej for eventuella förbrytelser.”
Den ohyggliga perspektivforändringen avslöjas på ett mycket pregnant sätt av
Kjell Espmark. På 130 sidor hinner han
sammanfatta en grundkritik mot den
starka staten och den cementerande Rö-
relsen vilken i andra fall kräver flertalet
doktorsavhandlingar.
Fruktansvärd vidräkning
Trots att kritiken kommer från vänster –
Martin Vrede forföljs hela livet av sin
bror Eskil som dog for syndikalismens sak
i det spanska inbördeskrigets skyttevärn –
kan denna viktiga bok läsas med stor behållning av vem som helst som är intresserad av modern politisk historia.
Det är en fruktansvärd vidräkning
med en socialism som blev fel redan på
ritbordet – ett ritbord den överhuvud taget aldrig borde ha hamnat på.
Kjell Espmarks roman är en lång nekrolog, skriven med sorg. Över den
svenska socialdemokratin. Det här är vassare än aldrig så många uppslitande s-memoarer i drängslagsmålskategorin.
SvENsK TiosKRIFT 209