Mats Fält; Överraskningarnas Paqua


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MATS FÄLT:
OvERRASKNINGARNAS PAsQUA
M
an kan säga mycket om
Charles Pasqua, dock
knappast att han skulle
vara förutsägbar. Den
tidigare inrikesministerns återkomst till
taburetten har bl a ägt rum till ackompanjemang av ett oväntat utspel om det
kloka i att legalisera vissa former av narkotika. Få hade väntat sig detta från
denne gaullist, en av de politiker som den
franska högern uppskattar allra mest.
Pasqua personifierar begreppet lag och
ordning. Han har aldrig skämts for att stå
på de laglydiga medborgarnas sida mot
brottslingar, terrorister och missbrukare.
Med Pasqua i inrikesministeriet borde
varje hederlig fransman kunna sova lugnt
om natten.
Franska motsättningar
En mindre sympatisk del av hans
populistiskt anstrukna budskap är den
hårda linjen i invandrarfrågan. Visst finns
det problem som en hårdare politik kan
lösa men den förståelse som borde vara
en del av hanteringen av frågan har inrikesministern inte ägnat någon större
Q ue demande le peuple, Charles Pasqua,
Albin Michel, 1992.
uppmärksamhet. Samtidigt måste man
hålla honom räkning för att han inte väjt
for frågan. Även i Frankrike har oviljan
att diskutera invandringens baksida ofta
blockerat en seriös debatt om möjliga
lösningar. Brottsligheten och otryggheten i vissa av främst Paris forstäder är ett
mycket allvarligt problem, liksom motsättningen mellan fundamentalistiska
muslimer och det franska samhället.
Den som vill veta mer om denne i alla
bemärkelser tunge franske politiker kan t
ex konsultera Que demande le peuple, skriven av Charles Pasqua själv. Hur hinner
de med?, frågar sig kanske någon med
kunskap om franska politikers litterära
insatser. En förklaring är att politikerna
alltfor sällan besöker parlamentet. Detta
betraktas som ett av politikens större problem – hur parlamentets betydelse skall
kunna återupprättas. Men många böcker
blir det.
Invanda mönster
Pasqua forsvarar i boken rätten att ta
driva förnuftiga men politiskt obekväma
åsikter om t ex invandringen, brott och
straff och nationalism. Han tycker inte
man skall behöva skämmas for att man
älskar sitt land, är orolig for förfallet i for- 54 SVENSK TI OSKR IFT
orterna eller inte kan acceptera att polisen misslyckas med terroristbekämprungen.
Nationella dygder
Vissa resonemang stänuner dåligt överens
med vårt invanda ideologiska mönster.
Pasqua är förvisso högerman, arbetade
for privatskolor som ordförande för det
regionala rådet i Hauts-de-Seine och vill
öka individens ansvar för den sociala
tryggheten. Samtidigt vurmar han för
den offentliga, icke-konfessionella skolan
och försökte för en tid sedan tillsammans
med RPR-kollegan Philippe Seguin,
under lång tid den närmast allierade,
återupprätta skattebetalande och statlig
planering som nationella dygder.
Kluvenheten är delvis en konsekvens
av Pasquas partival – gaullismen har aldrig riktigt lyckats reda ut sina relationer
till varken kapitalismen eller den gamla
franska dirigismen. Delvis kan den vara
ett arv från familjen på Korsika. Släkten
bestod av borrapartistiska socialister- en
inte alldeles okomplicerad kombination.
Den politiska kommentatorn Alain
Duhamel har fastnat för just bonapartist
som beskrivning av Pasquas politiska
hemvist. Korsikanskan hade han redan
som barn med sig i bagaget.
I EG-frågan kom Charles Pasqua att
placera sig mycket nära Lady Thatcher.
Han genomförde tillsammans med parlamentets nuvarande talman, Philippe
SÄguin och Philippe de Villiers en imponerande kampanj för ett nej till
Maastricht och stupade först på mållinjen, endast tiondelar från att ha krossat
Delors och det politiska etablissemangets
förhoppningar.
Stor sympati
Nu ligger inrikesministern, till skillnad
från SÄguin, lågt i EG-frågan. Pasqua
tycks föredra att odla förbindelserna med
premiärminister Balladur. Siktet bedöms
av många vara inställt på att följa den senares väg mot ElysÄepalatset för att
kunna bli åtminstone premiärminister.
Omöjligt är det inte. Pasquas raka sätt
och tydliga budskap möts ofta av stor
sympati bland de franska väljarna, även
om han förvisso inte står särskilt högt i
kurs bland de intellektuella.
Broarna till Jacques Chirac revs redan
1991 när Pasqua och SÄguin försökte ta
över RPR. Idag är relationerna bättre
men de lär aldrig bli så bra igen som under 1980-talet. Om samarbetet med
Balladur kan ge större framgång än lojalitet mot det egna partiets ledare lär Paris
borgmästare fi svårt att stoppa utvecklingen.
SVENSK TmsKRIFT 55