Mats Fält; Uppbrottstid i Österrike


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

UPPBROTTSTID I 0STERRIKE
MATS FÄLT
Varforjust i Österrike? Varför har ett parti som allt som oftast utpekats som högerextremt så stora
framgångar i hjärtat av den forna Donaumonarkin? Kanske beror det på etablissemangets
bristandeförmåga att urskilja det verkliga avstötande iJörg Raiders budskap. Folket uppskattar
inte råskäll, helt enkelt.
D
et Österrike som möter
tillfålliga besökare ger inte
intryck av att vara en naturlig grogrund for extremism och huda politiska motsättningar. I
Wien, en av världens mest imponerande
huvudstäder, dominerar historien och
kulturen. I provinsen det av alplandskapet präglade gemytet och stoltheten över den egna regionens traditioner.
Landet är ingen idyll men väl ett av kontinentens mest turistvänliga. Den enda
mer påtagliga baksida som möter de flesta
är den arrogans som huvudstadens invå-
nare ibland ger uttryck for i kontakter
med utlänningar.
politikens utveckling. Flera av dessa faktorer gör det också lättare att forstä att
samma land som ger ett allt starkare stöd
till Jörg Haiders högerliberala FPÖ med
överväldigande majoritet röstade för
medlemskap i den Europeiska Unionen.
EV-omröstningen vanns överlägset av
det etablissemang som i andra sammanhang utsatts for mycket hird kritik.
Österrike har en fascinerande och
händelserik historia. Huvuddelen av
denna handlar dock inte om dagens stat
utan om det imperium som styrdes av
habsburgarna frän Hofburg. På sin höjdpunkt kontrollerade denna konstruerade
världsmakt inte bara Spanien, Tyskland
och stora delar av övriga Centraleuropa
Överväldigande majoritet och Italien utan även Sydarnerika, det
Samtidigt finns det både i historien och i mesta av Västindien och Filippinerna på
dagens samhällsförhållanden ett antal fak- andra sidan jorden.
torer som kan forklara den österrikiska
MATS FÄLT harvarit verksam som sakkunnig i Utrikesdeparlemetllel.
Europeiska katastrofer
Det moderna Österrike föddes ur ruinerna av det välde som slutligen kollap- 434 SvENsK ToosKRIFT
sade i november 1918. Frankrike och
England drev, mot bättre vetande,
dubbelmonarkin Österrike-Ungern
graven och släppte därmed lös krafter
som verksamt bidrog till de nya europeiska katastrofer som sedan fOljde.
Namnet Österrike antogs för första
gången officiellt under första världskriget
som namn på de delar av monarkin som
inte kontrollerades av det ungerska
kungariket. Den tidigare officiella beteckningen var ”de områden som representeras av de i nationalrådet ingående ledamöterna”. ”Österrike” ingick bara
namnet på två av rikets hertigdömen.
Austromarxister
Den stad som föddes 1918 hade helst anslutit sig till Tyska Riket. Eftersom Tyskland förlorat kriget tilläts det av de allierade inte att utöka sitt territorium. Även i
detta fall fick folkets vilja vika för överordnade politiska överväganden. Den republik som föddes blev, liksom den
tyska, i princip föräldralös. Austromarxistema ville helst ha en folkrepublik, de
kristsociala ett bevarat kejsardöme och de
tysknationella höll fast vid kravet på anslutning till Tyskland. Denna grundinställning bidrog till den oro och det våld
som präglade utvecklingen under
mellankrigstiden.
Efter kriget blev det officiellt liberala
FPÖ samlingspunkten för de som stått
närmast nazisterna och övriga tysksinnade. Österrikamas ställning som en
stat utan skuld är en myt som stadfåstes av
de allierade och framsynta Österrikiska
politiker. Fördelen blev att landet inte
drabbades av samma skuldfixering som
det tidigare Västtyskland. Nackdelen att
uppgörelsen med nazismens många anhängare blev halvhjärtad – de kunde i
större utsträckning fortsätta att arbeta politiskt än i grannlandet i norr.
Långt driven auktoritetstro
Kejsarstatens fördelar, stabilitet, fred
inom ett både tidigare och senare mycket
oroligt område, och ett betydande mått
av civilisationens anständighet, balanserades av nackdelar som till exempel en ineffektiv centralstyrning som byggde på
monarkens personliga beslut i ett stort
antal ärenden. Habsburgarnas statsbyråkrati präglades av en långt driven
auktoritetstro och en bitvis extrem formalism.
Den invanda respekt för auktoriteter
som detta system skapade har gjort det
möjligt för det österrikiska etablissemanget att dominera samhällslivet på ett
mer totalt sätt än i de flesta andra västeuropeiska länder. Detta underlättade arbetet under kampanjen inför folkomröstningen – den statskontrollerade televisionen, katolska kyrkans kardinaler och socialdemokratins och regeringskollegerna
de konservativas ledande representanter
fick ett genomslag som aldrig kunnat
upprepas i till exempel ett land som
Sverige.
Anständighetens apostel
Respekten för auktoriteter gjorde det
länge möjligt fOr de stora partierna att
SVENSK TIOSKRIFT 435
dela makt och inflytande mellan sig samtidigt som andra utestängdes. Till exempel genom att reglerna får partistöd raskt
ändrades när de gröna kom in i parlamentet. När till slut systemets inslag av
korruption blev alltfår uppenbara blev
bakslaget stort. Detta nya läge har skickligt utnyttjats av FPÖ:s ledare. Haider
har framställt sig själv som den politiska
anständighetens apostel i kamp mot korrumperade representanter får de stora
partierna SPÖ och ÖVP. Kritiken har
ofta tillbakavisats som populistisk retorik
men det har funnits alltfår många uppenbara exempel på svågerpolitik, mygel och
mutor får att det skulle vara möjligt att ta
död på debatten. Ett antal stora statliga
fåretag, styrda av direktörer nominerade
av ÖVP eller SPÖ, har under senare år
drabbats av katastrofala fårluster- ett uppenbart bevis på att alltfår många haft en
inkompetent ledning.
Bristande pålitlighet
Alliansen mellan statens grundare och
stöttepelare, SPÖ och ÖVP, och det traditionella inslaget av mer eller mindre
extrema tysknationella grupper innan
FPÖ har splittrat den österrikiska borgerligheten. Sedan Haider tog över FPÖ har
en allians mellan ÖVP och FPÖ varit
utesluten. Det har gett SPÖ en mycket
stark ställning och tvingat ÖVP att anpassa sin politik till den som drivits av
den socialdemokratiska partnern i regeringen. Detta har gett ytterligare utrymme
får Haiders kritik. FPÖ har talat allt mer
om kristdemokraternas bristande borgerliga pålitlighet. Förbundskansler Franz
Kranitzkys (SPÖ) dominans inom regeringen har bara fårstärkt intrycket av att
det varit socialisterna som i huvudsak
stått får den politiska ledningen.
ÖVP och FPÖ samarbetar dock i vissa
av landets fårbundsländer. Innan Haider
presterade sina lovord över Tredje Rikets
arbetsmarknadspolitik ingick ÖVP i en
koalitionen under hans ledning i Kärnten.
Efter händelsen ersattes den även där av
samarbete mellan SPÖ och ÖVP. I andra
regioner delar samtliga partier regeringsposterna mellan sig p g a att lagarna
påbjuder permanent samlingsstyre.
Förbli höger!
ÖVP tillhör dessvärre inte de partier som
lärt sig högerns grundläggande läxa: fårbli höger! Partiet har traditionellt stått till
vänster om sina motsvarigheter i till exempel Västtyskland, Belgien eller Nederländerna. Kombinerat med en ofta svag
partiledning, återkommande ledarbyten
och intern oro efter upprepade valfårluster har man haft svårt att möta
anstormningen från höger. Dessutom anses inte den ansenliga partiapparaten vara
särskilt effektiv.
Wien är liksom Köpenhamn en felplacerad och fårvuxen huvudstad i ett numera tämligen litet land. Tidigare
balanserades dess inflytande inom imperiet av metropoler som Madrid, Prag,
Bryssel, Krakow och Milano. I dagens
Österrike finns bara Wien kvar. Kontrasten mellan alpdalarnas mer traditionella
levnadsmönster och den kosmopolitiska
436 SvEN SK TIDsKRIFT
och moraliskt tvivelaktiga storstaden exploateras också av populismens politiska
företrädare. Haider klär sig med fårkärlek
som sina mer gammaldags landsmän och
låter sin retorik bli både ett angrepp mot
korruption och slöseri och ett stöd får de
traditionella värden som fortfarande har
en resonansbotten i regioner som
Kärnten, FPÖ:s traditionellt starkaste
fåste, Steiermark och Tyrolen.
Skön konst
Efter andra världskriget fick Österrike en
viktig roll som medlare mellan öst och
väst. Landets gamla kontakter med Östoch Centraleuropas socialistiska diktaturer, många tidigare delar av dubbelmonarkin, och det geografiska läget blev
en tillgång när känsliga frågor skulle hanteras eller viktiga avtal ingås. Här finns
uppenbara likheter med Finlands funktion i världssamfundet under det kalla
kriget. Bruno Kreisky gjorde det till en
skön, om än ibland mycket diskutabel,
konst att maximalt utnyt~a landets neutrala position. Khadaffi var en av de som
gjordes till föremål får förbundskanslerns
medlingsförsök.
När Berlinmuren fåll och östblocket
upplöstes förlorade Österrike delvis
denna särställning. Neutraliteten blev
inte längre en viktig tillgång – det gick
nu lika bra att ta direkta kontakter med
Polen, Rumänien eller Tjeckoslovakien
– Wien blev plötsligt en omväg. För
österrikarna ökade återigen känslan av att
leva vid sidan av det dynamiska Europa.
Det var ett viktigt argument får medlemskapet i EU – endast så kunde Österrike
återigen fl en plats i händelsemas centrum.
Rörliga väljare
Samtidigt uppstod lite av samma effekt
som så påtagligt märkts i Italien. De två
stora partierna behövdes inte som trygga
garanter får stabilitetet och välstånd på
samrna sätt som när det stod sovjetiska
trupper i både Ungern och Tjeckoslovakien. Väljarna blev rörligare och kunde
tillåta sig att ta större hänsyn till andra frå-
gor än de uppenbart grundläggande.
Detta har underlättat de grönas etablering
som ett permanent inslag i österrikisk politik liksom även den framgång som gav
utbrytarna ur Haiders FPÖ egna mandat
i parlamentet vid höstens val.
Fortsatt avvisande
ÖVP har utnyt~at EV-frågan får att
inom regeringen fl genom ett antal
liberaliseringar av den österrikiska välfärdsstaten. Det har gjort det lite lättare
att, trots den fasta alliansen med SPÖ,
möta hotet från höger. Utrikesminister
Alois Mock har dessutom visat en något
större öppenhet får en eventuell allians
med FPÖ – Haiders retorik till trots. Partiets ordförande, vicekansler Busek, fårblir dock fortsatt avvisande. Samtidigt
innebär valresultatet i höstens parlamentsval, stora fårluster får både SPÖ
och ÖVP och mer är 20 procent av röstema till FPÖ, att kristdemokraternas situation blivit än mer utsatt. Regeringspartiemas seger i EV-omröstningen i
SveN sK TtDSKilt FT 437
juni räckte uppenbarligen inte till för att
vända den nedåtgående trenden.
Taktiken avgörande
Haiders totala misslyckande med att tidigare driva fram en folkomröstning om
invandringen har inte, trots att det borde
ha fatt den effekten, undergrävt
FPÖ-ledarens möjlighet att vinna fler
väljare åt sitt parti. Utbrytningen av
vänsterliberaler har kanske bromsat men
alls inte allvarligt försvårat partiets fortsatta arbete.
Jörg Haiders ombytlighet borde ha reducerat hans förtroendekapital radikalt.
FPÖ:s agerande i Europafrågan är det
mest uppenbara exemplet på hur Haider
och hans partikamrater låter taktiken avgöra det sakpolitiska agerandet. Det är
sant att han länge med viss rätt kritiserat
den politiska korruptionen. Att han däremot skulle stå för raka besked och ärlighet kan bara de redan övertygade anhängarna tro.
Ja blev nej
FPÖ svängde och sade under våren 1994
plötsligt nej till det framförhandlade avtalet med EU. Haiders EV-kampanj
byggde till stor del på bisarra exempel på
olyckor, inte minst inom rniljöområdet,
som skulle drabba landet som medlem.
Innan dess hade FPÖ arbetat hårt för
ett österrikiskt ja till EU. Man var tidigt
ute och drev på debatten- innan de stora
partierna vågade ta steget fullt ut. När väl
dessa hade kommit så långt försökte
Haider utnyttja frågan partitaktiskt genom att plötsligt svänga och ställa sig i
spetsen för motståndarna.
Han utkämpade kampanjen ”tillsammans” med de gröna, under ledning av
en både sympatisk och begåvad kvinnlig
ordförande, och Österrikes lilla kommunistparti. Nej-sidans stora problem skapades av att populismen drevs för långt.
Haider framstod inte som trovärdig ens
som motståndare till hotande utländska
påfund. Splittringen mellan de omaka
nej-partierna utnyttjades också effektivt
av motståndarna.
Fara för Europa?
Jörg Haider förblir ett politiskt fenomen
som kan komrna att spela en roll även utanför Österrike. Han har redan gjort insatser till stöd för mindre framgångsrika
meningsfränder i Tyskland. Om man ser
det tyska språkområdet som hans arena,
vilket han säkerligen själv gör, finns det
90 miljoner människor som direkt kan
nås av hans skickligt framförda budskap.
Är han då en fara för Europa – denne
invandrarfientlige populist? En som är
övertygad om detta är Hans-Henning
Scharsach, journalist på Winer Kurier,
författare till boken Haider’s Kampf
(Heyne, 1992). Titeln säger det mestaenligt Scharsach står Haider och FPÖ för
nynazism och måste stoppas. Europas erfarenheter av österrikiska extremister är
som bekant inte de bästa.
Hitlers arbetsmarknadspolitik
Författaren presenterar alltför många exempel på kontakter mellan FPÖ och
438 SvENsK TIDSKRIFT
extremister av skilda slag for att det skall
gå att bortförklara. Haider håller uppenbarligen inte sitt parti rent från nynazister. Partiledaren har alltfor många
gånger medvetet använt uttryck som appellerar till grupper som inte hör hemma
i en demokrati. Det är svårt att forstå att
hans parti bara for några år sedan fortfarande fanns med i den liberala internationalen, något hans partivänner gärna med
stor fortjusning framhåller. Där kunde
FPÖ i kraft av sina framgångar och ekonomiska resurser dessutom agera som lite
av storebror till mindre framgångsrika
”broderpartier” i andra länder.
Svagheten i Scharsachs bok är ett av
de inslag i debatten som nog gjort det lättare for Haider att vinna nya väljare. I
Raider’s kampf framställs inte bara osannolikt klumpiga uttalanden om Hitlers
arbetsmarknadspolitik utan även sansad
kritik mot läget i Österrike som exempel
på oförlåtliga felsteg.
Motangrepp inte trovärdiga
När Haider kritiserat korruption, ineffektiva statliga företag, obligatorisk anslutning till fackföreningar och krävt hårdare straffför brottslingar har han faktiskt
ägnat sig åt politik – inte enbart extremism. När FPÖ blir utfryst även på
grund av resonabel kritik mot missforhållanden undergrävs möjligheterna att
stoppa Haiders framfart. Motangreppen
blir inte trovärdiga – på samma sätt som
när allt Le Pen sade i Frankrike möttes av
råskäll från både socialister och borgerliga. Det gör det inte lättare att motverka
den invandrarfientlighet och den oseriösa
populism som utgör en stor del av FPÖ:s
politiska budskap.
Om den respektabla borgerligheten
skall kunna återta initiativet krävs det en
ideologisk rekonstruktion av ÖVP.
Dessutom måste partiet finna en rimlig
balanspunkt mellan det nödvändiga forsvaret av den politiska anständigheten
och den vederbörliga respekt som bör visas de flesta, långt ifrån alla, av även
Haiders väljare. Legitim kritik mot slö-
seri, kriminalitet och bristtålliga insatser i
dagspolitiken måste mötas med bättre
egna insatser och svar i sak.
Önskvärd maktväxling
Samtidigt måste Haiders utnyttjande av
hets mot invandrare och cyniska taktikspel kritiseras både hårt och ofta. Denna
del av FPÖ:s budskap kan aldrig integreras med det som skulle kunna vara ett
borgerligt österrikiskt alternativ till dagens koalition mellan landets två största
politiska partier. En växling vid makten
skulle i sig vara värdefull, inte minst i ett
Österrike som är i full fård med att bli en
del av den Europeiska Unionen.
SVEN SK TIOSKRIFT 439