Dagens frågor
1992
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
[
\
\
DAGENS FRiGOR
Nationell samling?
K
RIS skriker media, varpå ett stort
antal borgerliga ledarskribenter
tappar nerverna eller förståndet
eller bådadera. Nationell samling efterlyses, regeringen uppmanas sträcka ut en
hand till oppositionen (den socialistiska,
inte Ny demokrati för Guds skull) som
uppfattas ha visat tecken på sinnesändring och givit samarbetsinviter.
Det vore löjeväckande om det inte var
så skrämmande aningslöst. För det första
är det inte kris plötsligt nu, den har rått
och sakta förvärrats sedan socialdemokraterna devalverade 1982 och därefter
levt gott på dess effekter utan att utnyttja
chansen till att byta ett allt ihåligare system.
För det andra finns det mycket litet
som talar för att socialdemokraterna
skulle hjälpa landet ur krisen om det
fanns risk att detta skulle kunna gynna
den borgerliga regeringen.
Under sin oppositionstid har socialdemokraterna konsekvent
– framfört oansvariga och populistiska förslag som om de genomförts skulle
ha inneburit ett ras i marknadens förtroende till den svenska ekonomin.
– gjort allt för att underminera regeringens politiska sammanhållning kring
den strama politiken.
– gjort uttalanden som negativt påverkat marknadens tilltro till en framtida
svensk valutapolitik.
– gjort uttalanden som negativt påverkat marknadens tilltro till en framtida
svensk valutapolitik.
Detta har visat sig vara en ändamålsenlig politik. Trots den djupnande ekonomiska krisen ger opinonsmätningarna,
även om de pekar uppåt, inte ett rimligt
hopp om socialistisk seger i valet 1994 –
när konjukturen kanske vänt. Väljarna
tycks ha tappat tron på den socialdemokratiska modellen. I det läget ligger socialdemokraternas enda chans i en fördjupad kris, en splittrad regering, kanske
nyval när krisen är som värst.
I det läget tror en del borgerliga tidningar att socialdemokraterna skall gripas av någon slags oegennyttig patriotism.
Vet de borgerliga inte – efter alla dessa år
av socialistisk opportunism och populism
-med vilka de har att göra?
Svagaste länken
K
edjan är aldrig starkare än den
svagaste länken.Det gäller också
regeringar, och den nuvarande
bildtska är inget undantag.
Detta borde Olof Johansson och
Bengt Westerberg begrunda när de bedriver sin ”egen” politik. Den gode centerledaren sitter väl snabbt ned i båten
igen, så angelägen som han är att sitta
kvar på en taburett.
För Bengt Westerberg är det annorlunda. Han tycks kallt räkna med att om
inte galoscherna passar, så lämnar han
utan saknad.
Bengt Westerberg tycks driva linjen att
skatterna inte kan sänkas för den offentliga sektorn är redan tillräckligt effektiv.
Och får vi ned skattetrycket, så försvinner välfårdsstaten, enligt folkpartiledarens mening.
–
–
Får vi lite försynt be Bengt Westerberg
att läsa om sin egen skrift från 1983. Den
om skattetrycket. Där framgår det att då,
1983, kunde skattetrycket sänkas med
100 miljarder, utan att välfärden skadades. Och vad är det beloppet idag med
inflation? Nästan 200 miljarder.
Författaren till skriften är Bengt Westerberg ensam. Den utgavs på Industriförbundets förlag. Vad har hänt under de
gångna tio åren? Kan Bengt Westerberg
förklara?
Folkupplysning
D
en store reformatorn iTjeckoslovakien, Vaslav Klaus, har sagt att
den tredje vägens politik leder
till den tredje världen. Som kraftig försvarare av en fri marknadsekonomi har han
talat om den utan adjektiv som ”social”
eller ”ansvarsfull”.
Marknaden skall regera helt enkelt,
inom givna och stabila spelregler.
Men detta har varit svårt att förstå för
de vanliga tjeckerna eller slovakerna. Varför tillåta en ekonomisk utveckling som
innebär nedläggningar av företag och arbetslöshet, när så mycket behöver göras?
Insikten finns inte hos vanligt folk i
Östeuropa om hur man får en ekonomi
att växa. Att fasta regler i kombination
med goda institutioner (t ex banker) och
frihet är tillväxtens bästa klimat är ganska
okänt. Även om många av dessa människor intuitivt reagerar emot socialismens styrsystem.
I Polen kräver nu fackföreningarna (ej
solidaritet) stopp på privatiseringen, förbud mot företagsförsäljning till utlänning- 271
ar, skydd mot import och förbud mot arbetslöshet. Allt detta visar på okunnighet.
Vaslav Klaus, liksom förre finansministern i Polen, Balcerovics, har bett om
hjälp från utlandet. -Hjälp oss att upplysa befolkningen. – De lyssnar mer på er
från väst!
Kanske är det dags för en falkutbilning
i marknadsekonomi? Givetvis i Östeuropa, men kanske även här hemma hos oss.
Carl Lidbom
C
arl Lindbom är på tapeten igen.
Nu har han redovisat vad som
hände i december 1991, när han
som Sveriges ambassadör deltog i överläggningar mellan president Mitterand
och statsminister Carl Bildt. Att Lidbom
inte kan vett och etikett är allmänt bekant,
men att inte socialdemokraterna tar avstånd ifrån förfaringssättet är mer förvå-
nande. Dylika överläggningar måste en
ambassadör definitivt hålla tyst med, detta borde alla svenska partier kunna vara
överens om.
Men nu skall Lidbom ut och agera i
Östeuropa också. Han har tillsammans
med några juristkollegor startat ett institut för mänskliga rättigheter, ”Swedish
Institute for Legal Development”. Avsikten är att hjälpa till att bygga upp rättssystem i Östeuropa för att få demokratin
och marknadsekonomin att fungera där.
Institutet räknar med att få uppdrag från
svenska biståndsorgan.
Skall verkligen Sverige lägga pengar på
att den man som förstört svensk lagstiftning (Lidbommeri) skall överföra den
förmågan till öst?
\
\
DAGENS FRiGOR
Nationell samling?
K
RIS skriker media, varpå ett stort
antal borgerliga ledarskribenter
tappar nerverna eller förståndet
eller bådadera. Nationell samling efterlyses, regeringen uppmanas sträcka ut en
hand till oppositionen (den socialistiska,
inte Ny demokrati för Guds skull) som
uppfattas ha visat tecken på sinnesändring och givit samarbetsinviter.
Det vore löjeväckande om det inte var
så skrämmande aningslöst. För det första
är det inte kris plötsligt nu, den har rått
och sakta förvärrats sedan socialdemokraterna devalverade 1982 och därefter
levt gott på dess effekter utan att utnyttja
chansen till att byta ett allt ihåligare system.
För det andra finns det mycket litet
som talar för att socialdemokraterna
skulle hjälpa landet ur krisen om det
fanns risk att detta skulle kunna gynna
den borgerliga regeringen.
Under sin oppositionstid har socialdemokraterna konsekvent
– framfört oansvariga och populistiska förslag som om de genomförts skulle
ha inneburit ett ras i marknadens förtroende till den svenska ekonomin.
– gjort allt för att underminera regeringens politiska sammanhållning kring
den strama politiken.
– gjort uttalanden som negativt påverkat marknadens tilltro till en framtida
svensk valutapolitik.
– gjort uttalanden som negativt påverkat marknadens tilltro till en framtida
svensk valutapolitik.
Detta har visat sig vara en ändamålsenlig politik. Trots den djupnande ekonomiska krisen ger opinonsmätningarna,
även om de pekar uppåt, inte ett rimligt
hopp om socialistisk seger i valet 1994 –
när konjukturen kanske vänt. Väljarna
tycks ha tappat tron på den socialdemokratiska modellen. I det läget ligger socialdemokraternas enda chans i en fördjupad kris, en splittrad regering, kanske
nyval när krisen är som värst.
I det läget tror en del borgerliga tidningar att socialdemokraterna skall gripas av någon slags oegennyttig patriotism.
Vet de borgerliga inte – efter alla dessa år
av socialistisk opportunism och populism
-med vilka de har att göra?
Svagaste länken
K
edjan är aldrig starkare än den
svagaste länken.Det gäller också
regeringar, och den nuvarande
bildtska är inget undantag.
Detta borde Olof Johansson och
Bengt Westerberg begrunda när de bedriver sin ”egen” politik. Den gode centerledaren sitter väl snabbt ned i båten
igen, så angelägen som han är att sitta
kvar på en taburett.
För Bengt Westerberg är det annorlunda. Han tycks kallt räkna med att om
inte galoscherna passar, så lämnar han
utan saknad.
Bengt Westerberg tycks driva linjen att
skatterna inte kan sänkas för den offentliga sektorn är redan tillräckligt effektiv.
Och får vi ned skattetrycket, så försvinner välfårdsstaten, enligt folkpartiledarens mening.
–
–
Får vi lite försynt be Bengt Westerberg
att läsa om sin egen skrift från 1983. Den
om skattetrycket. Där framgår det att då,
1983, kunde skattetrycket sänkas med
100 miljarder, utan att välfärden skadades. Och vad är det beloppet idag med
inflation? Nästan 200 miljarder.
Författaren till skriften är Bengt Westerberg ensam. Den utgavs på Industriförbundets förlag. Vad har hänt under de
gångna tio åren? Kan Bengt Westerberg
förklara?
Folkupplysning
D
en store reformatorn iTjeckoslovakien, Vaslav Klaus, har sagt att
den tredje vägens politik leder
till den tredje världen. Som kraftig försvarare av en fri marknadsekonomi har han
talat om den utan adjektiv som ”social”
eller ”ansvarsfull”.
Marknaden skall regera helt enkelt,
inom givna och stabila spelregler.
Men detta har varit svårt att förstå för
de vanliga tjeckerna eller slovakerna. Varför tillåta en ekonomisk utveckling som
innebär nedläggningar av företag och arbetslöshet, när så mycket behöver göras?
Insikten finns inte hos vanligt folk i
Östeuropa om hur man får en ekonomi
att växa. Att fasta regler i kombination
med goda institutioner (t ex banker) och
frihet är tillväxtens bästa klimat är ganska
okänt. Även om många av dessa människor intuitivt reagerar emot socialismens styrsystem.
I Polen kräver nu fackföreningarna (ej
solidaritet) stopp på privatiseringen, förbud mot företagsförsäljning till utlänning- 271
ar, skydd mot import och förbud mot arbetslöshet. Allt detta visar på okunnighet.
Vaslav Klaus, liksom förre finansministern i Polen, Balcerovics, har bett om
hjälp från utlandet. -Hjälp oss att upplysa befolkningen. – De lyssnar mer på er
från väst!
Kanske är det dags för en falkutbilning
i marknadsekonomi? Givetvis i Östeuropa, men kanske även här hemma hos oss.
Carl Lidbom
C
arl Lindbom är på tapeten igen.
Nu har han redovisat vad som
hände i december 1991, när han
som Sveriges ambassadör deltog i överläggningar mellan president Mitterand
och statsminister Carl Bildt. Att Lidbom
inte kan vett och etikett är allmänt bekant,
men att inte socialdemokraterna tar avstånd ifrån förfaringssättet är mer förvå-
nande. Dylika överläggningar måste en
ambassadör definitivt hålla tyst med, detta borde alla svenska partier kunna vara
överens om.
Men nu skall Lidbom ut och agera i
Östeuropa också. Han har tillsammans
med några juristkollegor startat ett institut för mänskliga rättigheter, ”Swedish
Institute for Legal Development”. Avsikten är att hjälpa till att bygga upp rättssystem i Östeuropa för att få demokratin
och marknadsekonomin att fungera där.
Institutet räknar med att få uppdrag från
svenska biståndsorgan.
Skall verkligen Sverige lägga pengar på
att den man som förstört svensk lagstiftning (Lidbommeri) skall överföra den
förmågan till öst?