Gunnar Palm; Röd skolatlas


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TILLSIST
GUNNAR PALM:
Röd skolatlas
U
nder sjuttio- och åttiotalen målade den svenska skolan upp vrångbilder av världsekonomin. Det är
lätt att visa med läroböcker i geografi,
historia och samhällskunskap från den
tiden. Ett mycket representativt exempel
utgör den grundbok för högstadiet,
Geografi l, som Per Thorstensson- Lars
Hildingsson – Lennart Husen skrev och
Natur & Kultur gav ut 1971. Andra läroböcker gav säkert en sannare bild av verkligheten. Men det var illa nog att denna –
som fick stor spridning – bidrog till
världsbilden hos flera årskullar elever.
Låt oss undersöka hur boken beskrev
USAs och Sovjetunionens ekonomier,
med hjälp av citat från fyra områden.
l. Konkurrens
Sovjet: ”I s k industrikombinat samarbetar ett helt områdes industrier …
Forskning, marknadsföring och produktutveckling samordnas för hela
kombinatets räkning … Planen anger
hur stora löner sovjetmedborgarna
skall få och hur mycket varorna får
kosta i affärerna.”
USA: ”Storföretag, s k truster skapas
genom att företag inom en näringsgren
sluter sig samman under gemensam
ledning. Långa serier i produktionen
och lägre priser konkurrerar ut mindre
företag. Man har försökt begränsa
trustbildningen genom lagstiftning.
Risken för att den fria konkurrensen
sätts ur spel är nämligen stor.”
Kommentar: Truster beskrivna som ovan
har knappast förekommit i USA sedan
sekelskiftet. Tvärtom gör sig konkurrensen gällande, dels av sin egen inneboende
kraft, dels med hjälp av antitrustmyndigheten. Mot den bakgrunden borde författarna, i ärlighetens namn, ha nämnt att
Sovjets ekonomiska system helt enkelt
eliminerade konkurrensen på de flesta
områden. Därom stod inte ett ord.
2. Forskning
USA:—
Sovjet: ”Nu utvecklar man även konsumtionsvaruindustrin och de industrier som hör framtiden till – elindustrin, den kemiska industrin, atomindustrin och rymdforskningen. På dessa
industrigrenar satsas en stor del av den
imponerande forskning som bedrivs i
Sovjet.”
Kommentar: Då boken skrevs hade USA
tagit ledningen i den enda gren där Sovjet
legat först en tid: rymdforskning – USA
nådde månen 1969. I dag känns det för
övrigt ironiskt att läsa om rysk atomindustri. Geografiboken behandlade USAs
näringsliv utan att nämna forskningen,
bortsett från en passus om ”långt driven
teknik”. Däremot berömdes Sovjets
forskningsinsatser. Ändå var det väldiga
och växande gapet mellan de båda ländernas forskningsnivå alldeles uppenbart
ca 1970. Det är lätt att bevisa, lättast kanske med följande välkända fakta: under
kvartsseklet innan boken kom ut, dvs
1945-70, fick forskare från USA 68
nobelpris i de tre naturvetenskapliga
disciplinerna och dito från Sovjet 7
stycken.
3. Miljöförstöring
Sovjet:—
USA: ”Näringslivet – en fara för naturen … Myndigheterna har genom att
j
524
stifta lagar mot luftförorening börjat
kampen för att ge stadsborna renare
luft.”
Kommentar: Omkring 1970 visste man
redan att industrins giftutsläpp fått långt
allvarligare effekter på floder, skogar och
folkhälsa i Östeuropa än i västvärlden (nu
vet vi det ännu bättre). Boken sade inget
om brinnande floder eller exploderande
järnvägsstationer i Sovjet. För övrigt hade
det internationella miljövårdssamarbetet
börjat så smått- framdrivet av de västliga
demokratierna.
4. Förbindelser med tredje världen
USA: ”Industrin importerar främst rå-
varor från u-länderna tilllåga priser …
I Latinamerika har USA stora intressen. I många av dessa länder kontrollerar amerikanska bolag stora delar av
industrin. Det kapital som hemförs från
Latinamerika överstiger vida det kapital som satsas där på nya industrier …
USA har aktivt deltagit i hjälpen till utvecklingsländer, bl a med lån och tekniskt bistånd. U-hjälpen förbinds ofta
med vissa villkor …”
Sovjet: ”Ungefär 10 % av Sovjets handel faller på u-länderna. För att underlätta handeln med omkring 50 utvecklingsländer har man tagit bort tullarna
för u-landsimporten … Med sovjetisk
hjälp byggs över 600 industriföretag,
bl a kraftverk, i ett 30-tal u-länder.”
Kommentar: Boken förefaller fattig på
fakta men rik på fördomar. Priserna på rå-
varor (där en världsmarknad vuxit fram)
är varken låga eller höga, utan starkt fluktuerande världsmarknadspriser. Vidare
försökte boken få Sovjet att framstå som
frihandelsvänligt – en ren absurditet, i
teori och praktik. I fråga om amerikanskt
kapital i Latinamerika upprepade boken
det gamla ”utsugningsargumentet” – hade ingen av författarna fått ränta från sin
bank? Avsnittet om u-hjälp borde ha redovisat lättillgängliga siffror från Världsbanken: varje år betalade USA ca 4 miljarder dollar u-hjälp och Sovjet 0,15 miljarder dollar (förhållandet 27:1). Framställningen av villkor och beroende vid
u-hjälp kan heller inte kallas balanserad.
Citaten visar vilken bild av Sovjet/ USA
som författarna önskade ge. Skildringen
av Sovjet var naiv, beundrande och i grunden lögnaktig. Ingen av planekonomins
avgörande svagheter, som förbittrade
folkets liv och blivit allt tydligare redan
under 1960-talet, behandlades. Dit hörde
importhinder, bristande konkurrens, växande miljöförstöring, stagnerande forskning och centralplaneringens dödmansgrepp på ekonomin. Samtidigt drog boken fram rader av verkliga och inbillade
problem i USA, där framstegen inte erkändes som följden av privat vinstintresse
utan som ”15 miljoner industriarbetares
insatser”.
Tredje ståndpunkten gav lika mycket
ris & ros åt båda supermakterna, och
präglade tyvärr många svenska skolböcker. Med dagens kunskaper kan den
ståndpunkten knappast försvaras. Den
här boken utgjorde dock inget exempel på
sådant tänkande. Ånej, den tog parti för
kommunismen!