Peeter Luksep; Om Republiken Estlands existens


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PEETER LUKSEP:
Om Republiken Estlands
existens
Peeter Luksep ger en resume
av Estlands historia under mer
än tusen år över utropandet av
Republiken Estland 1918, freden med Sovjetryssland 1920
och Molotov-Ribbentroppakten 1939. l paktens hemliga
tilläggsprotokoll delade Tyskland och Sovjet upp de mellanliggande länderna mellan sig.
Pakten har i december 1989 förklarats ogiltig av Sovjetunionens
Folkkongress.
l februari valde 570 000 medborgare i republiken Estland en
folkvald församling, Estlands
Kongress. l mars ägde val till
Estniska SSRs Högsta Sovjet
rum. Detta senare kan inte ses
som ett estniskt parlament då
bl a även tillfälligt stationerade
sovjetiska trupper hade rösträtt i
detta val.
Civilekonom Peeter Luksep är
ledamot av Estlands Kongress
och moderat kommunalpolitiker i
stockholm.
D
en senaste tidens uppmärksamhet kring Baltikum har ökat den
svenska allmänhetens medvetande om att vad det handlar om för balterna
är inte att skapa tre nya självständiga stater, utan att återupprätta tre existerande
men ockuperade stater.
Balterna stöder sig därvidlag på ett antal principer och historiska fakta,som inte·
alltid är så väl kända i omvärlden.
Historia och folk
Sedan urminnes tider, långt innan norra
Europa känner skriven historia, har det
estniska folket bott i det område där det
bor nu. Det estniska språket är besläktat
med finskan men väsensskilt från t ex ryska och svenska. Gränserna för det områ-
de där ester bor är om inte knivskarpa så i
varje fall välkända sedan ett årtusende
eller mer. Möjligen kan man påstå att det
har funnits otydligheter i gränsdragning-:
en, språkligt och geografiskt, mot ingermanlänningar och livländare, två närbesläktade finsk-ugriska folkslag, men det
rör inte på något avgörande sätt bilden av
Estland som hem för det estniska folket.
Fram till 1200-talet bestod Estland av
självständiga landskap såsom var vanligt
också i Sverige på den tiden. Därefter
följde 500 år av omväxlande Östersjögermanskt styre – Tyska Orden, Danmark
och Sverige. De utländska härskarnas administrativa gränser överensstämde inte
med vad som är Estland, varför inga administrativa enheter bildades för vad som
i dag är Estland. Däremot grundlades
rättsväsende och lokal administration under denna tid.
Efter det stora nordiska kriget blev
ryssarna på 1700-talet för första gången
172
härkare i Estland. Under större delen av
den ryska perioden fortsatte den tysk-baltiska adeln och den tyskspråkiga borgarklassen i städerna sköta administration,
rättsväsende och handel. Det blev först på
1800-talet som Estland lärde känna medvetna strävanden att omintetgöra det estniska språket och kulturen, när i olika
omgångar förryskningssträvanden sattes
in. Som en reaktion på dessa, och givetvis
som en följd av de tankegångar om nationalstaten som då spreds över Europa,
växte i Estland uppfattningen fram att bara en egen självständig statsbildning kan
garantera det estniska folkets intressen.
Genom att utnyttja tsardömets liberalare epoker, och senare dess sönderfall,
kunde esterna stegvis befästa sina positioner. Efter den demokratiska revolutionen
i Ryssland inrättades en nationalförsamling i Estland. I den fortsatta oredan tog
nationalförsamlingen den 24 februari
1918 tillfället i akt och utropade Republiken Estland. Vid det laget hade man redan ett antal institutioner på plats, däribland grunderna till en estnisk försvarsmakt.
Den självständiga republiken möttes
omedelbart av militärt motstånd från så-
väl Röda Armen som från olika mer eller
mindre organiserade tyska kretsar. Tack
vare målmedvetenhet och starkt folkligt
stöd lyckades de tre baltiska folken dock
jaga bort såväl Röda Armen som olika
tyska frikårer samt hann dessutom avväpna Judenitj vita arme.
Fred slöts den 2 februari 1920 i Tartu
mellan Republiken Estland och Sovjetryssland. I fredsavtalet erkände Sovjetryssland Republiken Estland på grundvalen av den allmänt accepterade principen
om folks rätt till självbestämmande samt
utfäste sig att respektera Estlands självständighet för all framtid.
Internationellt erkännande
Trots striderna mot yttre fiender fungerade Republiken Estlands institutioner kort
efter självständigheten. Grundlagar antogs, val genomfördes och parlamentariska regeringar bildades. Redan vid tiden
för självständighetsförklaringen erkände
Storbritannien, Frankrike och Italien den
estniska nationalförsamlingen de facto.
Nu blev Estland erkänt av i praktiken
samtliga på den tiden självständiga nationer, blev fullvärdig medlem i Nationernas
Förbund samt ingick internationella avtal
som varje självständig nation. Estniska
organisationer upptogs i olika internationella sammanslutningar.
Ockupation och annektion
Den 23 augusti 1939 undertecknade Hitlers utrikesminister von Ribbentrop och
Stalins utrikesminister Molotov i Moskva
en icke-angreppspakt mellan Tyskland
och Sovjet. I hemliga tilläggsprotokoll delade Tyskland och Sovjet upp mellanliggande länder mellan sig. Estland och
Lettland blev redan från början sovjetiska, Litauen först tyskt men i två ändringsprotokoll bytte och köpte Stalin Litauen
från Hitler.
Därefter tilltvingade sig Sovjetunionen
militära baser i de baltiska länderna och
på sommaren 1940 överskred Röda Armen Estlands gränser, kort efter ett sovjetiskt ultimatum om total underkastelse.
Militärt motstånd var lönlöst i en tid när
Tyskland och Sovjet var i allians med varandra och västvärlden helt upptaget av
Paris fall.
Stödd av sin militära övermakt krävde
Sovjetunionen tillsättandet av ny regering, och därefter genomförandet av nya
val. Dessa val genomfördes i strid mot estnisk lag, och i strid med alla vedertagna
begrepp om demokratiska val. Även om
Moskvas instruktioner var att försöka ge
sken av att följa estnisk lag så gjordes
knappt ens halvhjärtade försök att maskera bedrägeriet.
Därefter följde tysk ockupation och
tysk förvaltning.
När tyskarna retirerade och innan Rö-
da Armen hann besätta Estland återupprättades den lagliga estniska regeringen
genom att den senast valda lagenliga regeringschefen enligt grundlagen kunde inträda i presidentens uppgifter och utse en
ny regeringsbildare.
På denna grund har Estlands lagliga regeringsmakt förts vidare i exil ända tills i
dag. Exilregeringen, vars ledamöter i stor
utsträckning bor i stockholmstrakten, residerar formellt i Oslo på grund av det
svenska erkännandet av den sovjetiska
ockupationen.
Erkännande och icke-erkännande
Den sovjetiska annektionen av de baltiska
länderna erkändes omedelbart av HitlerTyskland och därefter av Sverige och Finland.
Den demokratiska västvärlden vägrade däremot att erkänna införlivandet i
Sovjetunionen. I London har det tills helt
nyligen funnits en estnisk ambassad, i vilken estnisk konsulär personal har kunnat
utfårda estniska pass. Byggnaden har nyligen sålts av ekonorruska skäl. I New York
verkar ett generalkonsultat som också det
har kunnat utfärda pass under hela efter- 173
krigstiden. Diplomater har i viss utsträckning kunnat vara verksamma även på
andra håll.
Ett intressant, och för Sverige besvä-
rande, exempel på denna icke-erkännandepolitik är det neutrala Schweiz, som i
ett brev till Europarådet förklarar sin inställning bland annat med exemplet med
den vid Genevesjön belägna rosa villa, i
vilken Reagan och Gorbatjov möttes. Enligt schweizisk uppfattning tillhör villan
Republiken Litauens representation vid
Nationernas Förbund, men är tillfälligt
upplåten till Sovjetunionen.
De enda demokratiska västländer som
erkänner sovjetrepublikerna Estland,
Lettland och Litauen är Sverige, Finland
och märkligt nog Nya Zeeland. Australien har under en kortare period gjort det,
men tagit tillbaka sitt erkännande.
Sovjetrepubliken Estland
Trots att den sovjetestniska regeringen
rustades med full uppsättning ministrar
och ministerier så har den under hela sin
existens egentligen aldrig haft någon
makt. Beträffande lagstiftning, ekonomi
och handel har allt bestämts i Moskva.
Lokala maktorgan har varit KGB, milisen, Röda Armen, av Moskva tillsatta fö-
retagsledare samt (den ryske) andremannen i det sovjetiska kommunistpartiets
estniska avdelning.
För att ytterligare markera för SovjetEstland dess plats så fråntogs Estland två
markområden år 1945, som tillfördes den
Ryska Federativa Rådsrepubliken.
Estland i dag
Att begreppet Republiken Estland lever
visas av en rad händelser de senaste åren.
– ·—
174
Omkring 850 000 människor, av ungefär 1,1 miljoner möjliga, har registrerat sig
som medborgare i Republiken Estland,
dvs de har med sin namnteckning manifesterat att de anser sig vara medborgare i
en annan statsbildning än den som de facto har makten på platsen. Ytterligare
drygt 40 000 invandrare, dvs personer
som inte kan göra anspråk på medborgarskap i Estland enligt Republiken Estlands lagar, har ansökt om medborgarskap.
570 000 medborgare i republiken Estland valde den 24 februari 1990 en folkvald församling, Estlands Kongress, som
företrädare för republiken Estlands medborgare. Denna kongress har i kraft av det
stora valdeltagandet förklarat sig vara representant för Republiken Estlands medborgare samt återupprättare av Republiken Estlands lagenliga statsmakt och
institutioner.
Estlands Kongress har i sin tur valt en
permanent församling, Estlands Råd,
som sammanträder varje vecka och som
arbetar praktiskt med att på olika områ-
den återupprätta republiken.
I december 1989 genomfördes fria
kommunala val i Estland. Eftersom de
kommunala församlingarna inte har samma legitimitetsproblem som sovjetestniska organ så kan man säga att mycket av
lokal förvaltning återanpassas till Republiken Estlands förhållanden. De lokala
församlingarna har återfått sina gamla
namn, som stadsfullmäktige, stadsstyrelse
etc. De regionala organen, som hade förändrats av Sovjetunionen i förhållande till
självständighetstidens landskap eller län,
återbildas nu enligt republiken Estlands
modell.
I stort sett samtliga förtroendevalda på
lokal nivå har vid ett gemensamt möte i
Tallinn den 2 februari 1990 – på dagen
70 år efter freden med Sovjetryssland –
med stor majoritet förklarat sig vilja återupprätta ett självständigt Estland.
I mars 1990 ägde fria val rum till Estniska SSRs Högsta Sovjet. I dessa val har
varje sovjetmedborgare som bor iEstland
rösträtt, dvs även sovjetiska trupper som
är stationerade på estnisk mark på valdagen, liksom givetvis alla nyligen inflyttade.
Eftersom gränsernå ändrats och eftersom
människor som inte kan göra anspråk på
medborgarskap i Estland eller ens på att
ha bott där under någon kvalifikationsperiod har rösträtt så kan inte Estniska SSRs
Högsta Sovjet ses som ett estniskt parlament. Detta förstärks ytterligare av att det
finns fyra mandat reserverade för fyra
hemliga, militära, valkretsar. Icke desto
mindre företräder en stor majoritet i det
fritt valda estniska Högsta Sovjet uppfattningen att republiken Estland består, vilket visas av följande beslut som antogs
den30mars 1990:
”Estniska SSRs Högsta Sovjet fastställer, att Sovjetunionens ockupation av
republiken Estland den 17 juni 1940 inte
har avbrutit Republiken Estlands existens
de jure. Republiken Estlands territorium
är ockuperat till denna dag.
Estniska SSRs Högsta Sovjet,
tagandes hänsyn till det estniska folkets
tydligt uttryckta vilja att återupprätta Republiken Estlands självständighet och legala statsmakt,
– anser Sovjetunionens statsmakt i
Estland som olaglig från dess införandeögonblick, och utropar återupprättandet
av Republiken Estland (restitutio ad integrum);
– utlyser en övergångsperiod, som
upphör med inrättandet av Republiken
Estlands grundlagsenliga statsmaktsorgan.
För övergångsperioden utarbetar Estniska SSRs Högsta Sovjet en provisorisk
regeringsordning med rättsliga garantier
för samtliga invånare, oavsett nationalitet.
Detta beslut träder i kraft omedelbart.”
Också den sovjetiska folkkongressen
har i ett beslut den 24 december 1989
beträffande ”politisk och juridisk bedömning av 1939 års icke-angreppspakt mellan Sovjetunionen och Tyskland” erkänt
att nämnda avtal med sina hemliga tillläggsprotokoll är ogiltigt ifrån undertecknandeögonblicket, eftersom det förgriper
sig på tredje staters rätt.
Några principiella frågor
Förutom i deklarationer så uppvisas det
estniska folkets och dess företrädares entydiga uppfattning om Republiken Estlands juridiska kontinuitet i handlandet
på en rad områden.
Ett stort antal estniska ungdomar vägrar att tjänstgöra i Röda Armen eftersom
Geneve-konventionen av 1949 till skydd
för civilbefolkningen i krig stadgar att en
ockupationsmakt inte har rätt att rekrytera det ockuperade folket till militärtjänst i
sin arme. Estniska lokala organ vägrar
upplåta lokaler för mönstringen. Estniska
domstolar vägrar ta upp fall av vapenvägran. Estlands Kongress och Estniska
SSRs Högsta Sovjet har båda uttryckt att
estniska ungdomar har laglig rätt att vägra
sovjetisk militärtjänst.
På det ekonomiska och juridiska områ-
det så försöker man stegvis manövrera
fram en egen valuta, med samma benämning som den förkrigstida, samt manövrera fram större beslutanderätt för olika est- 175
niska organ. Nya lagar moduleras på förkrigstida lagar där det är lämpligt. Institutioner återupprättas, alltifrån landskapsstyrelser till sjöfartsverk. städerna inför
en estnisk polis, som ska arbeta vid sidan
av den sovjetiska milisen. Republiken
Estlands hemvärn har återupprättats, om
än i obeväpnad form.
I fråga om gränsdragningen mot Sovjetunionen har Estlands Kongress klart
uttryckt att man anser att Republiken Estlands gränser från före kriget gäller.
Ockupationsmaktens sätt att administrera det ockuperade landet – dels genom
”Estniska SSR”, dels genom olika ryska
oblast – är inte av intresse för bedömningen av vad som är Estland. Estniska
SSRs Högsta Sovjet får anses ha anslutit
sig till den ståndpunkten.
Beträffande den omfattande icke-estniska invandringen på senare tid så har
Estlands Kongress uttryckt mycket klart
att man inte kommer att tvinga någon att
flytta ifrån Estland. Även därvidlag bygger man på republiken Estlands föredö-
me. Republiken utropades genom ett manifest som även riktade sig till i Estland
bosatta minoriteter, och Republiken Estlands lagar innehåller långtgående stadganden om kulturell autonomi för landets
minoriteter.
För att markera detta har man möjliggjort för dem, som inte kan hänvisa till att
själv eller genom sina föräldrar ha medborgarskap i republiken Estland (vilket
även en rysk minoritet i dåtidens Estland
hade) utan invandrat senare, att ansöka
om medborgarskap. Kategorin medborgarskapssökande har dessutom fått välja
ett antal icke röstberättigade representanter till Estlands Kongress och till Estlands
Råd.
176
Som viktiga symbolhandlingar har Republiken Estlands flagga, statsvapen och
nationalsång tillåtits samt i stor utsträckning även tagits i bruk.
För en utomstående kan det tänkas att
det finns en motsättning, eller maktkonkurrens, mellan Estlands Kongress, Estniska SSRs Högsta Sovjet respektive exilregeringen, men så är inte fallet. Estlands
Kongress erkänner den existerande estniska diplomatiska representationen i
väst som Republiken Estlands lagliga organ, och man diskuterar med generalkonsulatet i New York om möjligheterna att
förse alla dem som så önskar med estniska pass. Estniska SSRs Högsta Sovjet
har den30mars 1990 också antagit en resolution i vilken man erkänner Estlands
Kongress och förklarar sig berett att sarnarbeta med den:
”Estniska SSRs Högsta Sovjet erkänner Estlands Kongress som representativ
församling för Estniska Republikens
medborgare och som återupprättare av
republiken Estlands statsmakt.
Estniska SSRs Högsta Sovjet är berett
att sarnarbeta med Estlands Kongress och
Estlands Råd för återupprättande av Republiken Estland på den rättsliga kontinuitetens grund.”
Den entydiga estniska uppfattningen
att republiken Estland består innebär
också att det för Estland är helt oacceptabelt att följa några sovjetiska utträdeslagar. Varför ska man folkomrösta om utträde ur någonting som man aldrig fått
rösta om inträde i?
Sammanfattning
Den estniska uppfattningen kan sammanfattas:
• Estland är språkligt, kulturellt och historiskt en entydig enhet.
• Republiken Estland utropades den 24
februari 1918, av invånarnas demokratiskt valda representanter och på
grundval av internationellt accepterade
principer om folks rätt till självbestämmande, och består fortfarande.
• I fredsavtalet den 2 februari 1920 erkände Sovjetryssland Republiken Estlands existens för all framtid. Detta avtal har aldrig sagts upp från någondera
sida.
• Republiken Estland erkänns av praktiskt taget hela den demokratiska världen. Detta erkännande har aldrig tagits
tillbaka.
• Den sovjetiska ockupationen grundas
på Molotov-Ribbentrop-pakten. Denna pakt har förklarats ogiltig av Sovjetunionens Folkkongress, vilket borde
innebära att även dess konsekvenser är
ogiltiga.
• Ockupationsorganen i Estland tillträdde under direkt militärt hot och utan
respekt för Republiken Estlands lagar
och är således olagliga.
• Republiken Estlands juridiska fortbestånd garanteras av exilregeringen samt
av de diplomatiska representanterna i
väst.
• Republiken Estlands legitimitet erkänns av folket genom dess massiva registrering som medborgare och genom
dess val av en folkvald representation.
• Samtliga demokratiskt valda organ
som representerar estländare har förklarat sig beredda att arbeta för att
återupprätta Republiken Estland och
dess lagliga statsmakt.