Margatera Grape; Arbetarrörelsens engagemang i Östeuropa


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEBATT
MARGARETA GRAPE:
Arbetarrörelsens engagemang i Östeuropa
S
vensk Tidskrift ondgör sig över att
svensk arbetarrörelse genom Arbetarrörelsens Internationella Centrum, AIC, engagerar sig i Östeuropa. Kritiken förefaller oss ytterst märklig med
tanke på att de enskilda organisationernas roll i det internationella utvecklingsarbetet ivanliga falllyfts fram och beröms
av inte minst moderaterna.
Arbetarrörelsen i Sverige är en bred
folkrörelse som alltid haft en internationell karaktär. För oss är det naturligt att
engagera oss i internationella frågor både
med bistånd och genom kontakter mellan
rörelsens lokalorganisationer och motsvarande organisationer i andra länder. I
likhet med andra folkrörelseorganisationer har AIC ett så kallat ramavtal med
SIDA för att finansiera biståndsinsatser i
tredje världen. Det är inte för att vi skulle
”ha tumme med SIDA” som vi har fått anslag från SIDA utan för att vi likt Lutherhjälpen, Rädda Barnen och Röda Korset
har byggt upp ett kunnande och en kompetens som gör oss skickade att verka
som en biståndsorganisation. Reglerna
ger samma möjligheter för moderaterna
och närstående organisationer att få stöd
via SIDA för sina biståndsinsatser.
För att kunna bedriva ett aktivt internationellt solidaritetsarbete har vi gemensamt inom arbetarrörelsen byggt upp en
internationell solidaritetsfond. Till denna
fond bidrar månatligen drygt sex tusen
personer och sammanlagt samlar vi in ca
fem miljoner varje år genom fonden.
När vi nu engagerar oss i ett samarbete
i Öst- och Centraleuropa är det inte något
hastigt påkommet hugskott. Under
många år har vi stött grupper i Östeuropa
som under stora svårigheter försökt att
hävda demokratins principer. Som en
konsekvens av militäringripandet i Polen
1981 för att krossa solidaritet utbröt en
stark vilja bland många att bistå polackerna. Det var glädjande, men samtidigt var
det sorgligt att se att denna stora vilja att
hjälpa avmattades redan efter några
veckor. Arbetarrörelsen hade inlett ett
samarbete med solidaritet före 1981 och
vi fortsatte i det tysta att ge stöd till såväl
organisationer som enskilda som drabbats av repressionen. Flera miljoner av
medel som samlats in av medlemmarna i
arbetarrörelsens organisationer har under åren kanaliserats till bl a solidaritet i
Polen.
När nu förändringarna sker i Östeuropa är det naturligt att vi fortsätter vårt
engagemang och att vårt stöd tar sig nya
former, eftersom de yttre omständigheterna tillåter det. När vi nu diskuterar att t
samarbete med A-pressen eventuellt
stödja ett tryckeri i Balticum sker det på
initiativ av ledande företrädare för Folkfronten i främst Estland. För att det fria
ordet skall kunna värnas i Balticum krävs
att oberoende grupper utan kommunistpartiets tillstånd skall kunna ha tillgång
till såväl tryckkapacitet som papper. Den
friheten existerar inte i dag. Ett oberoende tryckeri skulle skapa möjligheter för
alla oberoende grupper att göra bruk av
en av de mest fundamentala rättigheterna
i ett fritt samhälle, nämligen det fria ordet.
Det är de behov och de kvalitetskrav
som formulerats av esterna som utgör utgångspunkt för projektideer – inte, som
antyds i artikeln i Svensk Tidskrift,
A-pressens behov. Det handlar inte om att
”pracka på” någon vare sig ideologi eller
teknik – skälet till att vi tillsammans med
A-pressen diskuterar ett eventuellt engagemang för att få till stånd ett mediahus
i Balticum är att vi försöker finna former
att så långt vi förmår leva upp till de förväntningar som finns på vår praktiska
solidaritet.
När vi samarbetar med organisationer
och rörelser i tredje världen eller i Östoch Centraleuropa sker det i ömsesidighetens tecken. Det handlar om samarbete
kring projekt som vi gemensamt diskuterat oss fram till. Detta är helt i enlighet
med vad statsmakterna avsett för samarbetet mellan svenska folkrörelser och
framväxande folkrörelser i andra delar av
441
världen. Varför ondgöra sig över vad AIC
gör, eller planerar att göra i Östeuropa?
Varför inte i stället kavla upp ärmarna och
samla in pengar och diskutera med folkligt förankrade organisationer i Öst- och
Centraleuropa på vilket sätt moderaternas erfarenheter av brett folkligt deltagande i byggandet av demokratin kan tillgodogöras? Eller är det så att den svenska
demokratin och den svenska välfärdsstaten är så förhatlig att moderaterna ser det
som en primär uppgift att bekämpa och
förneka de svenska erfarenheterna?
Egna eller andras pengar?
A
rbetarrörelsens Internationella
Center, AIC, har tydligen mycket
ömma tår, eller hur ska man uppfatta deras långa inlägg med anledning av
en av våra Dagens frågor?
Vi skrev i nr 4-5 att A-pressen nu vill
använda 16 miljoner kr av svenska biståndspengar för en satsning i Baltikum.
Som ”egen” insats (Sida-krav 20 %) skulle A-pressen ställa upp med en tryckpress
som värderas till 4 miljoner kr. Eftersom
den är museifärdig torde den snart ha ett
negativt värde, dvs vad det kostar att demontera den.
Givetvis är det ytterst positivt om alla
frihetssträvande krafter försöker hjälpa
till att införa demokrati runt om i världen.
Därom har vi ingen annan uppfattning än
AlC.
Men om A-pressen ska göra satsningar
utomlands, för att trycka tidningar och
tjäna pengar så bör detta ske med egna
medel. Här kan man jämföra med Dagens
Industri, som just satsat i Estland. Där
startade de, redan i november förra året,
en egen tidning. Men det gjordes med
egna resurser. Sak samma nu när Dagens
Industri startar motsvarande tidning i
Ungern.
Dessutom skall tilläggas: Det är Ingvar
Carlsson och Sten Andersson som redan
för snart ett år sedan basunerat ut att ÖstEuropa skall ”frälsas” genom socialdemokratin. De har så här i efterhand när
fria val genomförts, erkänt att Östeuropa
nog inte är så attraherad av socialdemokratin som de tidigare trodde.
Kan det vara så att Östeuropa är hjärtligt trött på socialismen?!
Redaktionen