Géza Nagy: Korruptionens pris – uppgörelsen med Orbánregimen

Efter sexton år vid makten har Viktor Orbán och hans parti Fidesz förlorat regeringsmakten i Ungern. Nu följer en rad avslöjanden om misstänkt korruption, förskingring av offentliga medel och ekonomiskt gynnande av personer med nära förbindelser till den tidigare makteliten. De senaste fynden av enorma kontantbelopp, gömda i skogar och byggnader, har blivit en symbol för uppgörelsen med Orbán-eran. Men korruptionen handlar inte bara om enskilda politikers berikning. Den väcker också frågor om hur ett helt politiskt system har fungerat – och vilka möjligheter den nya regeringen har att förändra det.

Miljonerna som grävdes fram ur jorden

Det låter som en episod ur en kriminalroman. I november 2026 genomförde ungerska myndigheter omfattande husrannsakningar på flera platser i landet. I skogar, ekonomibyggnader, lagerlokaler och bostäder påträffades stora mängder kontanter. En del av pengarna hade grävts ned i marken, andra förvarades i kassaskåp på undanskymda platser.

Sammanlagt beslagtogs kontanter till ett värde av omkring 17,6 miljoner euro, motsvarande närmare 200 miljoner svenska kronor, i ungerska forint, euro och amerikanska dollar. Det krävdes tolv tjänstemän och åtta timmars arbete för att räkna sedlarna.

Pengarna upptäcktes inom ramen för en korruptionsutredning mot Miklós Seszták, som var utvecklingsminister i Viktor Orbáns regering mellan 2014 och 2018. Han misstänks för att tillsammans med andra ha tillskansat sig omkring elva miljarder forint genom oegentligheter vid offentliga upphandlingar, bland annat inom den statliga busstrafiken. Över 600 begagnade bussar ska ha köpts in till priser som låg betydligt över marknadsvärdet.

Seszták förnekar brott, och hans advokat har uppgett att de beslagtagna pengarna inte tillhör honom. Utredningen är ännu inte avslutad. Men redan själva upptäckten har fått stor politisk uppmärksamhet, ävven utanför Ungern.

För den nya regeringen under Péter Magyar är avslöjandet en del av den omfattande antikorruptionskampanj som inleddes efter regeringsskiftet i april. För Orbán och Fidesz innebär det ännu en påminnelse om de misstankar som under många år omgärdat deras maktutövning.

Sexton år av maktkoncentration

När Viktor Orbán återkom som premiärminister 2010 inleddes en genomgripande omvandling av det ungerska politiska systemet. Fidesz hade tillsammans med sitt kristdemokratiska stödparti KDNP fått en parlamentarisk tvåtredjedelsmajoritet, vilket gav regeringen möjlighet att genomföra långtgående förändringar av grundlagen och statens institutioner.

Under de följande åren stärktes regeringens inflytande över bland annat rättsväsendet, medierna, universiteten och olika kontrollorgan. Samtidigt växte ett nätverk av företagare och ekonomiska intressen med nära förbindelser till den politiska ledningen.

Orbán beskrev själv sitt politiska projekt som uppbyggnaden av en illiberal stat, där nationell suveränitet, traditionella värderingar och en stark centralmakt skulle ges företräde framför delar av den liberala demokratins ideal.

Kritikerna menade att denna omvandling också försvagade de institutioner som skulle granska makthavarna och förhindra missbruk av offentliga resurser.

Det som växte fram var därför inte bara en stark regeringsmakt, utan ett system där gränserna mellan staten, regeringspartiet och privata ekonomiska intressen blev alltmer otydliga.

Närheten till makten som ekonomisk tillgång

Ett av de mest uppmärksammade exemplen är Lőrinc Mészáros, en tidigare gasinstallatör och borgmästare i Orbáns hemby Felcsút, och sedan många år en nära vän till Viktor Orbán. Under Fidesz långa regeringsinnehav byggde han upp ett omfattande företagsimperium inom bland annat byggverksamhet, energi, medier och turism.

Hans företag fick stora offentliga kontrakt, och hans förmögenhet växte i en anmärkningsvärd takt. Enligt den ungerska upplagan av Forbes var Mészáros 2026 Ungerns rikaste person, med en uppskattad familjeförmögenhet på 1 785,7 miljarder forint, motsvarande omkring 50 miljarder svenska kronor.

En omfattande granskning som Financial Times publicerade i april 2026 ger en tydligare bild av hur den politiska makten och de ekonomiska intressena sammanflätades. Tidningen analyserade närmare 350 000 offentliga upphandlingar och fann att företag med anknytning till tretton personer i Orbáns närhet tilldelades kontrakt till ett sammanlagt värde av över 28 miljarder euro under perioden 2010–2025. Det motsvarade omkring 14 procent av det totala kontraktsvärdet. Före Orbáns makttillträde hade motsvarande företagskrets en betydligt mindre andel.

Att företag får offentliga kontrakt är naturligtvis inte i sig bevis för korruption. Men omfattningen och koncentrationen väcker frågor om konkurrensvillkor, politiskt inflytande och fördelningen av statliga resurser.

Även Orbáns familjekrets har förekommit i uppmärksammade affärer. Hans svärson István Tiborcz hade tidigare intressen i företaget Elios, som fick offentliga kontrakt för modernisering av gatubelysning. EU bedrägeribekämpningsbyrå OLAF granskade upphandlingarna och uppmärksammade misstänkta oegentligheter. Affären väckte frågor om hur personliga förbindelser till den politiska makten kunde sammanfalla med ekonomiska affärsintressen.

Dessa förhållanden illustrerar hur ekonomiska resurser, politiska förbindelser och partipolitiska intressen kunde förstärka varandra under Orbán-eran.

Centralbankens försvunna tillgångar

En annan uppmärksammad affär gäller den ungerska centralbanken och dess tidigare chef György Matolcsy, som länge tillhörde Orbáns närmaste ekonomisk-politiska krets.

Under Matolcsys ledning överfördes hundratals miljarder forint av centralbankens tillgångar till särskilda stiftelser som skulle förvalta och investera medlen. En av de stiftelser som förekommer i utredningen tillfördes ursprungligen omkring 288 miljarder forint. Konstruktionerna kritiserades eftersom de försvårade insynen i hur pengarna användes.

Efter granskningar av stiftelsernas verksamhet framkom uppgifter om bristfällig ekonomisk förvaltning, riskfyllda investeringar och betydande ekonomiska förluster.

I oktober 2026 greps Matolcsy inom ramen för en utredning om misstänkta ekonomiska brott. Enligt åklagarna omfattar misstankarna bland annat transaktioner som kan ha gjort det möjligt för personer med nära anknytning till honom att kontrollera och dra ekonomisk nytta av stiftelsernas tillgångar. Matolcsy har förnekat brott.

Affären är särskilt anmärkningsvärd eftersom centralbanken förväntas vara en självständig institution med ett särskilt ansvar för landets ekonomiska stabilitet. Misstankarna gäller alltså inte bara en enskild politiker eller affärsman, utan hanteringen av offentliga tillgångar inom en av statens viktigaste ekonomiska institutioner.

EU-miljarderna och korruptionens internationella pris

Korruptionsproblemen har också fått betydande konsekvenser för Ungerns relationer till Europeiska unionen.

Under Orbáns regeringsperiod riktade EU återkommande kritik mot brister i rättsstatens funktion, offentlig upphandling, intressekonflikter och korruptions-bekämpning.  2022 beslutade EU att hålla inne omkring 6,3 miljarder euro i regional- och utvecklingsstöd till Ungern, eftersom man inte ansåg att tillräckliga garantier fanns för att pengarna skulle användas på ett korrekt sätt. 

Även andra delar av EU-finansieringen påverkades av konflikter kring rättsstatens principer. Vissa medel frigjordes senare, medan andra förblev blockerade eller gick förlorade när tidsfrister löpte ut.

Detta skapade en paradox. Samtidigt som Orbán framställde sig som försvarare av Ungerns nationella självständighet var landets ekonomi starkt beroende av ekonomiskt stöd från EU.

De offentliga resurser som skulle bidra till modernisering, infrastruktur och ekonomisk utveckling riskerade enligt kritikerna att i stället gynna företag och personer med nära anknytning till makten.

Korruptionens kostnader kan därför inte enbart mätas i försvunna pengar. De omfattar också snedvriden konkurrens, förlorade utvecklingsmöjligheter, svagare samhällsinstitutioner och minskat förtroende för staten.

Ett system snarare än enskilda skandaler

Ur ett sociologiskt perspektiv är det mest intressanta med Orbán-eran inte de enskilda korruptionsaffärerna, utan de maktstrukturer som kan ha gjort dem möjliga.

Inom samhällsvetenskapen används begreppet ”statskapning” (state capture), för att beskriva situationer där politiska och ekonomiska intressen får ett så omfattande inflytande över statens institutioner att dessa inte längre fullt ut fungerar som oberoende företrädare för allmänintresset.

Ett närliggande begrepp är ”klientelism”, som betecknar ett system där politisk lojalitet belönas med ekonomiska fördelar, offentliga uppdrag och andra resurser. Sådana relationer bygger på personliga förbindelser och ömsesidigt beroende snarare än på öppna och opartiska förfaranden.

Sådana system behöver inte enbart bygga på direkta mutor eller andra olagliga handlingar. De kan också upprätthållas genom lagstiftning, politiska utnämningar och formellt lagliga ekonomiska arrangemang som gynnar en begränsad krets.

Det är mot denna bakgrund som Orbán-erans korruptionsaffärer bör förstås. De väcker frågan om korruptionen främst var en följd av bristande kontroll eller om den också fungerade som ett medel för att befästa politisk makt och ekonomisk lojalitet.

Det senare skulle innebära att korruptionen inte bara var ett missförhållande inom systemet, utan en del av systemets sätt att fungera.

Orbáns politiska och historiska eftermäle

För Viktor Orbán innebär de nya avslöjandena ett problem för hans politiska anseende och eftermäle.

Under sina sexton år som regeringschef framställde han sig som en stark nationell ledare, försvarare av ungerska intressen och motståndare till utländsk inblandning. Hans politiska projekt byggde i hög grad på föreställningen att en stark stat och en handlingskraftig regering kunde garantera nationell stabilitet.

Men om de pågående utredningarna visar att offentliga resurser systematiskt användes för att berika personer inom eller nära den politiska makteliten, kommer detta att kasta nytt ljus över hans regeringsperiod.

Utredningarna har dessutom kommit att beröra hans egen familjekrets. I november greps Orbáns yngre bror Áron, misstänkt för inblandning i en verksamhet där vietnamesiska medborgare mot betalning skulle ha fått hjälp att erhålla ungerska uppehållstillstånd. Även här rör det sig om misstankar som ännu inte prövats slutligt i domstol.

Här måste man skilja mellan juridiskt och politiskt ansvar. Att tidigare ministrar, medarbetare och familjemedlemmar misstänks för brott innebär inte att Orbán själv därmed är skyldig till brott. Däremot kan hans övergripande politiska ansvar för de institutioner och maktstrukturer som utvecklades under hans ledning knappast lämnas utanför diskussionen.

Orbán har beskrivit de nya utredningarna som politisk förföljelse. För hans mest trogna anhängare kan denna förklaring fortfarande ha betydelse. Men för andra väljare kan avslöjandena bidra till en omvärdering av hans politiska arv.

En opinionsundersökning som institutet Medián genomförde i början av november visade att stödet för Fidesz hade sjunkit till 16 procent av den undersökta befolkningen, jämfört med 20 procent bland säkra väljare med partipreferens. Nedgången kan inte enbart tillskrivas korruptionsaffärerna, men den illustrerar hur partiets politiska ställning förändrats efter maktskiftet.

I ett längre historiskt perspektiv kan frågan om korruption och maktmissbruk därför få en framträdande plats i bedömningen av Orbán-eran.

Den nya regeringens möjligheter och utmaningar

När Péter Magyar och hans parti Tisza vann valet i april 2026 avslutades sexton år av Fideszstyre. En av den nya regeringens viktigaste utfästelser var att bekämpa korruptionen och återupprätta rättsstatens institutioner.

Den nya regeringen har också inrättat en särskild myndighet, ”Nationella myndigheten för återvinning och skydd av statliga tillgångar”, med uppgift att utreda missbruk av offentliga medel och återföra olagligt förvärvade tillgångar till staten. Regeringen har också påbörjat arbetet med att öka insynen i offentliga upphandlingar, förändra förvaltningen av statliga tillgångar och förbättra relationerna med EU.

De senaste beslagen av gömda kontanter ger regeringen ett konkret resultat att hänvisa till. Men uppgiften är långt ifrån enkel.

För det första måste misstänkta brott kunna utredas och prövas av ett oberoende rättsväsende. Kampen mot korruptionen får inte förvandlas till ett instrument för politisk hämnd.

För det andra måste regeringen förändra de institutionella förhållanden som möjliggjorde missförhållandena. Att ersätta en maktelit med en annan är inte tillräckligt om samma informella nätverk, lojalitetsförhållanden och brist på insyn består.

För det tredje måste den nya regeringen kunna visa att demokratiska reformer också leder till förbättringar i människors vardag. Korruptionsbekämpning är viktig, men medborgarna förväntar sig även fungerande sjukvård, utbildning, ekonomisk trygghet och förbättrad levnadsstandard.

Den verkliga prövningen för Péter Magyar blir därför inte enbart hur många tidigare makthavare som ställs inför rätta eller hur stora belopp som återvinns. Den blir om hans regering lyckas skapa ett politiskt system där makten åter underställs oberoende granskning och där offentliga resurser används för medborgarnas gemensamma bästa.

Det är först då som Ungern på allvar kan lämna Orbán-erans politiska arv bakom sig.

Géza Nagy är f.d. universitetslektor i sociologi