Gunther Fehlinger-Jahn: Österrike måste följa Sveriges exempel och gå med i Nato
Sverige har visat att ett land kan förändra sin säkerhetspolitik utan att förlora sin identitet. Sveriges inträde i Nato den 7 mars 2024 var ett uttryck för demokratisk suveränitet och strategiskt ansvarstagande. Österrike borde följa Sveriges exempel. Mitt mål är att Österrike ska bli medlem i Nato 2029.
Alltför länge har österrikiska politiker behandlat neutraliteten som svaret på varje säkerhetspolitisk fråga. Men en politik som antogs 1955 kan inte befria oss från ansvaret att tänka om 2026. Rysslands krig mot Ukraina kräver en ärlig omprövning av hur vi skyddar vårt oberoende, vårt välstånd och vårt demokratiska samhällsskick.
Sverige och Österrike har olika historia. Sveriges militära alliansfrihet och Österrikes grundlagsfästa neutralitet skiljer sig åt juridiskt. Ändå är den politiska frågan densamma: När omständigheterna förändras, är demokratiska ledare då beredda att ändra sin politik – eller väljer de att försvara invanda slagord?
Sverige valde att ta ansvar. Österrike måste finna modet att göra detsamma.
Skillnaden är särskilt tydlig när det gäller stödet till Ukraina. I augusti 2026 uppgav Sverige att landet hade bidragit med omkring 14,5 miljarder euro i militärt och civilt stöd, varav cirka 12 miljarder euro i militärt stöd. Österrike utesluter däremot finansiering och leveranser av vapen och ammunition från sitt statliga bistånd.
Österrikes humanitära och ekonomiska insatser förtjänar erkännande. Det vore fel att påstå att landets samlade stöd är obefintligt. Men humanitärt bistånd kan inte ersätta de vapen som ukrainarna behöver för att försvara sina städer, sina familjer och sin frihet. Att reparera ett kraftverk är viktigt. Att hjälpa Ukraina att skjuta ned roboten som är på väg mot samma kraftverk är också viktigt.
Sverige förstår att Ukrainas försvar är en del av Europas säkerhet. Österrike borde agera utifrån samma insikt.
Många österrikare förknippar uppriktigt neutraliteten med fred. Jag respekterar den uppfattningen. Men neutralitet är en juridisk status, inte ett skydd mot aggression. Den kan inte skjuta ned robotar, skydda elnät eller övertyga en angripare om att respektera internationell rätt. För detta krävs militär förmåga, motståndskraft och trovärdiga samarbeten.
Österrike samarbetar redan med Nato. Landet anslöt sig till Partnerskap för fred 1995, och österrikiska soldater har tjänstgjort tillsammans med styrkor från Natoländer. Vi har erfarenhet av samarbete. Det vi saknar är det politiska beslutet att fullt ut acceptera medlemskapets ansvar och säkerhetsgarantier.
Natos främsta uppgift är det kollektiva försvaret. Artikel 5 förpliktar medlemsländerna att bistå en allierad som utsätts för ett angrepp, där varje land vidtar de åtgärder det anser nödvändiga, inklusive användning av militärt våld. Syftet är att göra aggression mindre lockande genom att ställa en potentiell angripare inför utsikten av ett gemensamt svar.
Österrike borde bidra till att upprätthålla denna avskräckning. Vi kan inte förvänta oss att andra demokratier ska bära bördan i all oändlighet, samtidigt som vi framställer vårt avståndstagande från deras försvarsallians som en moralisk bedrift.
Ett medlemskap måste därför åtföljas av ett seriöst österrikiskt åtagande: starkare luftförsvar, välutrustade soldater, motståndskraftig infrastruktur, säkra kommunikationer och långsiktiga investeringar. Försvarsmaterielinköp måste resultera i verklig operativ förmåga, med tydlig ansvarsskyldighet för hur skattemedlen används. Ett Natomedlemskap skulle kräva att vi tar vårt eget försvar på större allvar.
Som ekonom ser jag också säkerhet som en grundförutsättning för välstånd. Öppna marknader är beroende av tillförlitliga transporter, energiförsörjning och kommunikationer. Investeringar förutsätter förtroende. Ett land som försummar dessa grundläggande förutsättningar äventyrar sin ekonomiska framtid.
Det är därför min säkerhetspolitiska agenda hör samman med ekonomiska reformer. Jag förespråkar en enhetlig skattesats på 15 procent på både personliga inkomster och företagsvinster, mindre byråkrati och större frihet för företagande. Dessa förslag kräver trovärdig finansiering och återhållsamhet med offentliga utgifter. En produktiv ekonomi och en effektiv stat stärker vår förmåga att försvara oss.
Österrike borde också bli en tydligare förespråkare för europeisk utvidgning. Vi har ett direkt intresse av ett stabilt och välmående västra Balkan. Vi bör stödja EU- och Natomedlemskap för de länder som eftersträvar det och uppfyller kraven. Att lämna europeiska demokratier i långvarig ovisshet skapar möjligheter för dem som vill försvaga Europa.
Ukraina måste ha en självklar plats i denna framtid. Min uppfattning är att ett fullvärdigt Natomedlemskap erbjuder landet den starkaste långsiktiga säkerhetsgarantin. Ryssland får inte ha vetorätt över Ukrainas val av allianser. Europas säkerhet kan inte bygga på att aggression belönas med ett permanent inflytande över offrets framtid.
Jag förbereder mig för att kandidera i Österrikes presidentval 2028, eftersom dessa vägval förtjänar en öppen nationell debatt. En president kan inte ensam åstadkomma ett Natomedlemskap. Österrike skulle behöva ändra sitt konstitutionella regelverk, bygga ett demokratiskt stöd och få samtliga Natoländers godkännande. Medlemskap 2029 är mitt politiska mål, inte ett resultat som en enskild president kan garantera.
Men en president kan visa ledarskap. Jag skulle använda ämbetet till att förklara argumenten för ett medlemskap, uppmuntra samarbete mellan demokratiska partier och insistera på en ärlig diskussion om kostnaderna, skyldigheterna och fördelarna.
Sveriges exempel är viktigt eftersom det visar att demokratiska nationer kan ompröva djupt rotade traditioner. Politiskt ledarskap handlar om att förklara varför en förändring gagnar landet och därefter bygga stöd för den.
Österrikes framtid hör hemma bland de demokratier som försvarar Europas frihet. Vi bör fullt ut bidra till deras gemensamma säkerhet.
Sverige har visat vägen. Österrike borde följa efter.
Gunther Fehlinger-Jahn är ordförande för Österrikiska kommitteen för NATO-utvidgning