Boriana Åberg: Bulgarerna har förlorat tron på att val kan leda till förändring

Inför presidentvalet i Bulgarien uppmanade den välkände författaren Georgi Gospodinov sina landsmän att ställa sig en avgörande fråga:

”Är Bulgarien Europa? Är våra värderingar europeiska eller är de Kremls, Putins värderingar? Om ni tvekar om hur ni ska rösta, fråga era barn var de skulle vilja bo i morgon.”

Det räckte inte. I dag har Bulgarien en president som uttrycker förhoppningen att Ryssland ska bli en nyckelaktör i Europas framtida säkerhetsarkitektur.

Presidenten valdes i ett val präglat av lågt valdeltagande. Endast 21 procent av de röstberättigade deltog i den första valomgången och 28 procent i den andra. Resultatet fördjupade dessutom de redan existerande motsättningarna i det bulgariska samhället. Medan äldre och mindre utbildade väljare på landsbygden i stor utsträckning röstade på den sittande presidenten Iliana Yotova, gav yngre och högutbildade väljare sitt stöd till ekonomiedoktorn Andrej Gjurov.

Redan under valkampanjen deklarerade Iliana Yotova att ”kriget i Ukraina inte kan lösas med militära medel” och att ”fler vapen och bortkastade miljarder leder till fler offer och ställer ortodoxa nationer mot varandra”. Detta är en problematisk hållning, inte minst mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget i Svarta havsregionen. Bara några veckor före valet utsattes två handelsfartyg i Bulgariens territoriella vatten för drönarattacker, den 6 respektive 13 oktober.

Hotet om krig utnyttjades också skamlöst som ett politiskt verktyg i valrörelsen. Precis som i många före detta sovjetrepubliker framställdes valet som en kamp mellan dem som påstås vilja ha fred, det vill säga förespråkar goda relationer med Ryssland, och dem som påstås vilja ha krig, det vill säga de som står på Ukrainas, EU:s och NATO:s sida.

I den smutsiga valkampanjen spreds påståenden om att huvudutmanaren Andrej Gjurov var sponsrad av Ukraina. Det styrande partiet Progressiva Bulgarien spred dessutom falska uppgifter om att Gjurov, om han valdes till president, skulle ansluta Bulgarien till kriget på Ukrainas sida och skicka bulgariska ungdomar till fronten.

Detta var naturligtvis rent nonsens. Den bulgariske presidenten saknar sådana befogenheter. Beslut om krig och fred ligger hos parlamentet, där Progressiva Bulgarien redan har egen majoritet. Som om detta inte vore nog publicerade premiärminister Pumen Radev inför den andra valomgången en video på regeringens webbplats där han uppmanade väljarna att rösta på Yotova.

Radev och Yotova har länge utgjort ett välkänt politiskt radarpar. Hon var hans vicepresident i nära nio år, fram till dess att han i mars 2026 grundade partiet Progressiva Bulgarien, ställde upp i parlamentsvalet i juni och därefter blev premiärminister.

Genom valet av Iliana Yotova har Progressiva Bulgarien nu konsoliderat sin makt över landets tre viktigaste politiska maktcentra. Partiet har egen majoritet i parlamentet, regerar ensamt och kontrollerar nu även presidentämbetet.

Medan länder som Ungern och Serbien valde framtiden valde Bulgarien det förflutna. Varför?

En viktig förklaring är att även om en stor majoritet av bulgarerna stöder EU och landets västliga orientering, finns det fortfarande starka proryska strömningar i samhället. Dessa tenderar att bli särskilt framträdande när missnöjet med EU, de politiska eliterna eller den ekonomiska utvecklingen växer. För många fungerar dessutom Ryssland som en symbolisk motpol till sådant man inte gillar i väst.

Sorgligast av allt är kanske att många bulgarer har förlorat tron på att demokratiska val kan leda till verklig förändring. Under de senaste fem åren har landet hållit åtta parlamentsval. Den politiska instabiliteten har skapat en växande känsla av uppgivenhet och politisk trötthet. När människor inte längre tror att deras röst kan påverka utvecklingen hotas demokratin.

Boriana Åberg är riksdagsledamot (M) och uppvuxen i Bulgarien. Texten är hennes personliga reflektioner.