Anders Åslund: Hur ska Europa hantera en prorysk amerikansk president?

USA:s president Donald Trump har kastat masken. Han döljer inte längre att han står helt bakom Putin och dennes anfallskrig mot Ukraina.

Redan i början av sin presidentperiod stoppade han allt ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina, men nu har han även satt stopp för den sista återstående delen, underrättelseinformationen. Samtidigt försöker han stärka den ryska ekonomin genom att främja landets dieselexport och försöka tvinga Europa att köpa rysk gas, medan familjen Trump försöker få till stånd stora energiaffärer med Putin.

Ukraina och Europa står inför frågan: Hur ska de hantera en prorysk amerikansk president? Frågorna är många och komplicerade. Hur öppna bör de vara med sin kritik? Vilka områden ska prioriteras? Hur snabbt måste de agera? Det övergripande svaret är att de måste agera mycket snabbt, men samtidigt hålla så låg profil som möjligt och inte tro att det går att övertyga Trump.

I sin nya bok Unreliable Boyfriend ger Chrystia Freeland, Kanadas tidigare vice premiärminister och handelsminister, kloka råd om hur man bör hantera Donald Trump, baserade på hennes egna erfarenheter: ”Sök inte konflikt, men vik dig inte heller om någon utmanar dig.”

De europeiska politikernas hållning har förändrats. Inledningsvis, under 2025, försökte många smickra Trump och hålla sig väl med honom, inte minst Natos generalsekreterare Mark Rutte och Italiens premiärminister Giorgia Meloni. Men nu har alla utom Rutte övergett den strategin. Ju mer man böjer sig för Trump, desto mer orimliga blir hans krav och agerande.

I nästa skede, framför allt efter Trumps skandalösa inbjudan till Putin att besöka Alaska i augusti 2025, reste europeiska ledare tillsammans med president Zelenskyj till Washington för att försöka föra en dialog med Trump bakom stängda dörrar och undvika offentlig kritik. Det går att hävda att de nådde vissa resultat, men några amerikanska säkerhetsgarantier för Ukraina fick de inte. Erfarenheten avskräckte dem från att försöka igen. Trump fortsätter helt enkelt att sprida sina antiukrainska lögner och har till och med vid tre tillfällen röstat emot fördömanden av Rysslands anfallskrig i FN.

Hittills har EU:s diplomati gentemot Trump nått bäst resultat genom överenskommelsen mellan USA, Danmark och Grönland i september. Den innebär i huvudsak en förnyelse av det amerikansk-danska avtalet från 1951. Danmark lyckades åstadkomma detta genom att agera snabbt och med stor enighet, både internt och tillsammans med sina europeiska allierade. Landningsbanorna på Grönland minerades och europeiska styrkor visade att de var beredda att öppna eld mot amerikanska inkräktare. Olaglig amerikansk mineralutvinning på Grönland stoppades. Nyckelorden var snabbhet, enighet och beslutsamhet.

För närvarande är kontakterna mellan europeiska ledare och Trump minimala. Alla undviker att kritisera honom direkt i förhoppningen att slippa hamna i ett offentligt gräl med honom. Men det räcker inte. Trumpadministrationen förbereder nu en offensiv mot EU. Elon Musk och J.D. Vance har redan bedrivit kampanj för Alternativ för Tyskland (AfD). Nästa år väntar en rad nationella val i Europa. USA:s utrikesdepartement planerar att satsa betydande belopp på den EU-fientliga ytterhögern, inte minst Marine Le Pens Nationell samling i Frankrike och partiet Lag och rättvisa i Polen.

Europa kan inte längre förhålla sig passivt. Inte heller kan Europa låtsas att USA är en allierad. USA är en fiende som stöder Ryssland, motarbetar Ukraina och vill förstöra EU. Amerikaner brukar framhålla att USA är mer än en enda person, men i dag är det Trump som dikterar landets utrikespolitik. Så länge Republikanerna kontrollerar kongressen saknar den betydelse. Kongressen ägnade just flera månader åt att anta en meningslös lag om sanktioner mot Ryssland, som Trump avfärdade med ett enkelt brev. Inte ens en kongress dominerad av Demokraterna skulle kunna göra särskilt mycket för att stoppa en president som inte respekterar några lagar.

Trump har redan stoppat Natos förmåga att avskräcka Ryssland, även om organisationen fortfarande existerar. Europa och Kanada skulle kunna omvandla Nato genom att så snabbt som möjligt avveckla de amerikanska delarna av organisationen och den amerikanska personalens roll. Att döma av den aktuella diskussionen är satellitbaserad underrättelseinhämtning en av Europas viktigaste svagheter. Europa måste snabbt bygga upp denna förmåga, både för Ukrainas och sin egen skull, och rusta upp så fort som möjligt. Den viktigaste reformen av Nato vore att snarast möjligt ta in Ukraina som medlem, men det kan bara ske om USA först har uteslutits.

Slagfältet i Ukraina är i dag världens viktigaste arena för militär innovation. Varje vapentillverkare som inte finns där riskerar att snart bli föråldrad. Detta ger Ukraina ett betydande förhandlingsövertag. Landet bör endast släppa in företag vars regeringar kan lämna fasta garantier för att leveranserna inte plötsligt kommer att avbrytas.

Europa kan inte acceptera att USA:s regering försöker underminera EU, demokratin och sanningen i Europa. EU bör anta en lag som förbjuder utländska staters finansiering av politiska partier och icke-statliga organisationer, på samma sätt som unionen redan har gjort när det gäller Ryssland. X och Meta har upprepade gånger anklagats för att påverka val i olika länder genom sina Trumpvänliga algoritmer, senast i Brasilien. Tack vare EU:s nya digitala lagstiftning har unionen möjlighet att ingripa mot deras övertramp och bör också göra det.

Otroligt nog, men knappast förvånande, tycks Trumps affärsmän till sändebud, Jared Kushner och Steve Witkoff, ha ägnat sina senaste möten med Putin och den officiella ukrainska delegationen åt att diskutera hur de själva kan dra nytta av ryska energitillgångar – Lukoils tillgångar utomlands och Nord Stream 2. Trump vill tillåta Ryssland att sälja diesel på världsmarknaden. USA strävar efter att lägga beslag på de ryska centralbankstillgångar som är frysta i Europa, till förmån för både sig självt och Putin. Personlig berikning förefaller vara Trumpadministrationens främsta mål.

EU har inte mycket tid kvar. Om Marine Le Pen vinner presidentvalet i Frankrike nästa april kommer sammanhållningen inom EU sannolikt att falla samman. EU måste lägga beslag på de 200 miljarder dollar som finns frysta hos Euroclear i Bryssel innan Trump och Putin gör det. Detta bör stå högst på EU:s dagordning. Om dessa medel ges till Ukraina som kompensation för de skador Ryssland har orsakat landet, kommer Ukraina att ha tillräcklig finansiering för att vinna kriget redan i vinter.

Anders Åslund är senior fellow vid Frivärld och författare till boken “Russia’s Crony Capitalism: The Path from Market Economy to Kleptocracy”

Texten publicerades ursprungligen i Kyiv Post.