Rolan Jusupov: Missnöjet mot jänkarna tog sig ut på Tiranas gator

Det är inte omöjligt att många albaner har tänkt på Oscar Wildes berömda yttrande om att vissa vet priset på allting men ingentings värde den här febriga sommaren.

I Albaniens huvudstad Tirana har hundratusentals människor samlats varje kväll för att protestera mot Trumpfamiljens planer på att bygga en lyxresort på ön Sazan – något som lär skada öns unika biologiska mångfald. Där bor nämligen flamingor, pelikaner, sälar och sköldpaddor – flera av dem är utrotningshotade.

Jag var där två veckor i början av juni och minns min första demonstration. VM hade dragit i gång och det började bli kväll. Bakom den stora tv-skärmen på min uteservering där jag åt råbiff syntes plötsligt allt fler små ljuspunkter från mobiltelefoner. Man kunde också höra ett stigande sorl från det centrala Skanderbegtorget. Snart fylldes en av stadens huvudgator av barnfamiljer, pensionärer och unga kompisgäng, de allra flesta lugna och fredliga.

Mexiko-matchen var (som många säkert minns) hemskt tråkig, så jag lämnade loungen och anslöt mig till tåget. Jag ville tända en cigarett, som man gärna vill efter ett par glas rödvin, men förstod snabbt att det vore aningen nonchalant, eventuellt rentav opassande, eftersom protesterna var på riktigt, inte någon teaterföreställning utan en fråga av potentiellt historisk betydelse för landets integritet, oberoende och kulturarv.

Många av demonstranterna bar rödsvarta kläder, i flaggans färger, så när natten gjorde entré såg den breda boulevarden för ett ögonblick ut som om folk badade i något mörkt hav.

Man bör veta att dessa protester riktar sig inte bara mot Trumps svärson, Jared Kushner och hans fru Ivanka Trump som står bakom projektet. De riktar sig lika mycket mot den nyligen omvalde premiärministern Edi Rama. Inför valet i fjol lovade han att föra landet in i EU före 2030 och har således ställt sig positiv till planerna. Enligt honom ska de bidra till en bättre ekonomi i landet.

Problemet är bara att Albanien räknas som ett av Europas mest korrupta länder, ett gift vars rötter finns i den över 50 år långa kommunistepoken som inleddes efter andra världskriget. Och när Albanien blev en marknadsliberal valdemokrati år 1991 försvann inte problemet. Tvärtom. Korruptionen har präglat samhällslivet sedan dess och detta oavsett om det har varit Ramas parti, Socialistpartiet, eller Demokratiska partiet som styrt.

Det är bra att protesterna äger rum. De vittnar om landets demokratiska rättigheter fungerar som de ska. Att Rama inte tar mer hänsyn till dem i allmänhet och öns unika djurliv i synnerhet väcker flera rimliga frågor. Har han själv tjänat på detta? Varför verkar den politiska ledningen, med Rama i spetsen, inte hörsammat den allmänna opinionen i frågan?

Det intressanta med protesterna är att de förenar sig över landets tvåpartisystem, som har funnits sedan kommunismens fall 1991. Det vittnar om ett utbrett folkligt missnöje mot vad som uppfattas som rovdrift och exploatering av ekologiskt känslig natur. Ett folkligt missnöje som avspeglats på de olika protestskyltarna där det till exempel stod: ”Europeiska unionen, hjälp oss att avsätta denna diktator!”, ”Inte till salu!” och ”Flamingo eller flygplats?”.

Demonstranterna är inte emot väst och välstånd i allmänhet. Nejdå. Albanien har goda relationer med västvärlden och vill gärna gå med i EU för att komma närmare den europeiska gemenskapen. Albanien präglas också av en stor religionsfrihet. Som författaren Lea Ypi beskriver i sin hyllade memoar Fri (2022) lever judar, kristna och muslimer fredligt sida vid sida sedan sekler tillbaka.

Protesterna handlar snarare om att det albanska folket vill bevara sitt kulturarv och sin integritet. Man är trött på korruptionen och egennyttiga aktörer som tar beslut över deras huvuden. Runt midnatt, när demonstrationen började avta, kunde man se många ta en kall öl, skåla och leva på trottoarerna. Lite som i en valfri Oscar Wilde-roman.

Rolan Jusupov är liberal skribent