Mats Fält: ”La gauche caviar” slår bakut

Det är inte bara i USA som den politiska kampen om medierna förs inför öppen ridå. Skillnaden är att det som sker i just USA får osannolikt stor uppmärksamhet. Delvis för att avståndet gör det lättare för traditionella medier att ge en falsk och förenklad bild av varför till exempel det ”förskräckliga” Fox News blivit den viktigaste nyhetskanalen i USA.

I Frankrike skrev 600 kulturarbetare på ett upprop mot Vincent Bolloré i samband med filmfestivalen i Cannes. Bolloré och hans familj äger ett stort antal tidningar, tidskrifter och förlag i Frankrike. Andelen i Canal+, den viktigaste finansiären av fransk film – inklusive smala produktioner – är 30,4 procent. Kanalen står bakom ungefär 100 av de 200 filmer som släpps i Frankrike varje år. Familjen har nyligen också ökat sitt ägande i den stora biografkedjan UGC.

Ett liknande upprop har handlat om familjens makt över det anrika förlaget Grasset. Många författare har brutit kontakten med företaget.

Uppropet i Cannes beskriver Bolloré som en politisk extremist som hotar demokratin. Retoriken är ungefär densamma som när Socialdemokraterna utmålade en kommande Tidöregering som ett akut hot mot vårt styrelseskick. Undertecknarna tänker inte medverka i produktioner där familjen har något inflytande. När Canal+ förekom under festivalen buade publiken. Ännu ett exempel på hur moget missnöjda kulturarbetare ibland agerar när något går dem emot. Göteborgs filmfestival är ett annat aktuellt exempel.

När chefen för Canal+ svarade med att svartlista de upprörda kulturarbetarna blev reaktionen oväntat nog missnöje. Det sågs som skandalöst att göra precis det kritikerna föreslog. Canal+ har redan stämts av flera aktörer för att de påstås hota kulturens frihet.

Ordföranden för Bollorékoncernen, sonen Cyrille Bolloré, gick till motattack i samband med stämman 27 maj. Han föreslog att de upprörda borde lugna ned sig. Anklagelserna om politisk extremism avvisades samtidigt som han underkände politikernas förmåga att lösa landets problem. Det senare är snarare ett uppenbart faktum än en politisk åsikt. Familjen driver inget korståg mot vänstern men tänker inte heller låta sig tvingas till lydnad av en kulturelit som, liksom i de flesta länder i väst, står långt ifrån även den liberala högerns värderingar.

Ett irritationsmoment bland många är den lokala varianten av Fox News, CNews, som under 2025 var den av de franska nyhetskanalerna som hade den största publiken. Även den kontrolleras av familjen Bolloré. CNews är ingen extrem kanal men man har bidragit till att vidga utrymmet för debattörer placerade till höger om mitten i Frankrike. Här har även känsliga debatter om islamism, segregering och kriminalitet kunnat föras. Motståndarna har inte sällan försökt använda lawfare för att tysta debattörer och begränsa åsiktskorridoren. Den är bredare i Frankrike än i Sverige, delvis som en konsekvens av landets storlek, men även i Voltaires och Decartes land har den tydliga gränser. Medarbetare har stämts inför domstol och kanalens rätt att existera har ifrågasatts.

Parallellt med angreppen på Bolloré har en parlamentskommission under sex månader granskat franska public service. Under stormiga utfrågningar har slöseri och uppenbar obalans mellan vänster och höger redovisats offentligt. Exemplen på samverkan med den ideologiska vänstern är många. Liksom i andra västländer är det öppna spjäll mellan vänstern och de många bolag som finansieras av de franska skattebetalarna. Det är samtidigt lätt att räkna upp de uttalade högerliberaler som lyckas bli anställda. Ungefär som många av oss kommer ihåg namnen på de få stjärnor i Hollywood som inte ansluter sig till den vänsterliberala världsbild som även där är förhärskande.

Kommissionen har under ledning av rapportören Charles Alloncle från Nationell Samlings högerliberala allierade UDR, föreslagit besparingar på en miljard euro, omfattande effektiviseringsåtgärder och sammanslagningar av kanaler och redaktioner. Han efterlyser också aktiva insatser för att göra kanalerna mindre partiska till förmån för vänstern och den i Frankrike mycket stora staten. Totalt lägger man i slutrapporten fram 69 förslag.

Public servicebolagens svar har varit irritation och allmänna anklagelser om hot mot demokratin och yttrandefriheten. Den uppenbart vänstervinklade rapporteringen ser man bara som förtal utan att seriöst försöka bevisa att kritiken inte är korrekt.

Mittenpolitikern som leder kommissionen har klagat på att Alloncle gått för långt i sin kritik. Premiärminister Lecornu ser förslagen som en missad chans att genomföra meningsfulla reformer. Dessa reaktioner bör nog åtminstone delvis ses som ett utslag av rädsla, för att inför kommande val ännu mer än tidigare mötas av motstånd från journalister och chefer inom public service. Liksom SD i Sverige ser man egen hårdare kontroll över statens mediekanaler som en bättre och mer realistisk lösning.

Grundtipset är, liksom så ofta i fransk politik, att mycket lite lär hända. Vänstern vill av naturliga skäl behålla kontrollen över den skattefinansierade opinionsbildningen. Särskilt viktigt är det förstås när väljarunderlaget sviker. Den liberala högern varken orkar eller vågar ifrågasätta systemet på allvar. Om Jordan Bardella blir president 2027 lär även Nationell Samlings engagemang för radikala reformer snabbt minska i styrka.

Mats Fält (M) är förtroendevald i Tyresö Kommun