Anders Ydstedt: Tysklands behov av reformer

Den tyska regeringens fristående ekonomiska rådgivare, ”Sachverständigenrat”, skrev i veckan ned prognosen för den tyska tillväxten till rekordlåga 0,5 procent och för 2027 räknar de med 0,8 procent. Detta är nästan en halvering mot förra året, då tillväxten var 0,9 procent. Detta kan jämföras med Sverige där de flesta prognoser pekar på över 2 procents tillväxt i år.

Sachverständigenrat bedömer att näringslivet påverkas negativt av energikrisen kopplat till Iran och att kostnader för socialförsäkringar ökar. de tyska problemen är dock inte bara konjunkturella eller går att skylla på omvärlden. Tyskland har ett antal strukturella problem som till stor del är självförvållade. Förmågan till reformer som stärker ekonomin har varit begränsad sedan regeringen Schröders arbetsmarknadsreformer. I stället har energisystemet skadats av Energiewende. Kärnkraften har lagts ned och beroende av rysk energi visade sig vara precis så farligt som många varnade för. Angela Merkel genomförde även en Mobilitätswende med krav elektrifiering i en takt som inte efterfrågades av kunderna, vilket försatt bilindustrin och dess leverantörer i enorm kris.

Tysklands problem är tyvärr även Sveriges. 16 procent av alla importerade varor kommer från Tyskland och 10 procent av alla varor som Sverige exporterar varje år går till Tyskland, vilket gör Tyskland till Sveriges största exportland. 

Förhoppningarna var därför stora på att förbundskansler Friedrich Merz CDU som valdes förra året kunde genomföra en tysk Politikwechsel. Men CDU fick tyvärr inte eget mandat, utan regerar med SPD som inte bara motsätter sig de marknadsliberala reformer som krävs utan kommer med direkt kontraproduktiva förslag som en ny förmögenhetsskatt. Att Merz vet vad som krävs visade inte minst hans val av partisekreterare, Carsten Linnemann, med en bakgrund som ordförande i Mittelstands- und Wirtschaftsunion (MIT).

I samband med valet förra året citerade jag tre reformförslag från professor Roland Koch, ordföranden för CDUs think tank Ludwig Erhard Stiftung; En rejäl sänkning av bolagsskatten, en bidragsreform som gör arbete mer lönsamt och krafttag mot den omfattande byråkrati som begränsar tyska företag.

Regeringen Merz gör positiv skillnad på den internationella scenen. Men på hemmaplan är det fortsatt ”reformstau”. Möjligen kan man säga att han inte, som Angela Merkel gjorde, låter Die Grünen och SPD sätta den inrikespolitiska agendan.

Opinionssiffrorna är också en utmaning för CDU. I senaste Allensbach får CDU/CSU 25 procent, AfD, 26 procent, Die Grünen 14, SPD 12 och FDP 4,5 procent av väljarna. Die Welt och Der Spiegel spekulerar nu i ett byte av förbundskansler och i höst väntar tre delstatsval där AfD väntas få framgångar.

I skuggan av krisen för CDU håller Tysklands äldsta parti, SPD, på att succesivt avveckla sig själva. I delstatsvalet i mars i Baden Würtemberg halverades partiets stöd till 5,5 procent och partiets toppkandidater tog konsekvenserna av resultatet och avgick.

En nyckel till positiv förändring i Tyskland vore om SPD kunde hitta tillbaka till en konstruktiv reformagenda och öppna upp för marknadsreformer. Dagens situation gynnar bara AfD medan tysk ekonomi gradvis försämras. Ett kanslerbyte löser vare sig den ekonomiska eller politiska problematiken.

Idag inleder vi en serie om Tysklands reformbehov med fyra artiklar av vår krönikör Dr Dr Rainer Zitelmann. Temat för första artikeln är den tyska byråkratin. Givetvis är alla läsare välkomna med inlägg i denna för Sverige så viktiga fråga.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift