Edward Hamilton: Rödgrönt systemskifte äventyrar den svenska exceptionalismen

Wall Street Journal målar i veckan en bild av ett reforminriktat Sverige som i allt väsentligt går mot strömmen i ett övrigt stagnerat Europa. Ett tektoniskt skifte har skett på senare år där valfrihet numera är legio. Och individers ansträngning lönar sig både på jobbet och på börsen. Allt detta hotas vid en rödgrön valvinst.

Journalisten Tom Fairless artikel om ett modernt, kapitalistiskt Sverige har både hyllats och kritiserats den senaste veckan. Klart är att Wall Street Journal (11/5) lyckats sätta omvärldens bild på ett Sverige som inte rimmar med Magdalena Anderssons (S) svartmålning av svensk ekonomi.

I den amerikanska tidningen får vi veta att svensk tillväxt utklassar andra länder. Och att statens utgifter minskar år för år, samtidigt som skattelättnader för medarbetare och företag frigör innovation och utvecklingskraft. Tom Fairless lyfter också fram reformerna inom välfärden, särskilt vad gäller valfrihet, som banbrytande.

Den svenska exceptionalismen får uppmärksamhet också från politiskt håll. Hyllingskörer hörs också från västeuropeiska ledare. Så sent som förra veckan stod Tysklands förbundskansler i Stockholm tillsammans med statsminister Ulf Kristersson och prisade Sveriges reformer inom såväl ekonomi, migration och säkerhet.

På EU-nivå riktas vidare blickarna mot den ISK-reform som utgjort en grogrund till en modern svensk folkrörelse som rör miljoner svenskar: Sparande i fonder och aktier. Samtidigt riktas allt mer uppmärksamhet mot Sveriges ambitiösa planer på att bygga kärnkraft.

Det låter som att vi befinner oss på olika planeter när oppositionspolitiker talar om Sverige. Magdalena Andersson (S) och parhästen Nooshi Dadgostar (V) tävlar om att svartmåla sakernas tillstånd. Visst, arbetslösheten är för hög, men den minskar. Visst, ekonomin måste gå bättre, men globala energikriser påverkar ett handelsberoende land som Sverige.

Vad som är värre är de lösningar som presenteras. Det går inte dag utan att olika nyanser av skattechocker börjar komma upp till ytan. Ida Gabrielsson (V) öppnar för en fastighetsskatt i Sveriges Radios Lördagsintervjun (16/5). Mp:s språkrör Daniel Helldén vill kraftigt höja diesel- och bensinpriser med brasklappen ”när ekonomin blir normal”, i SVT:s Agenda (17/5). Slutligen har Socialdemokraterna gjort klart och tydligt att en bolåneskatt ska införas.

Men det slutar inte där. Både V, Mp och S vill se någon form av förmögenhetsskatt, numera titulerad ”miljardärsskatt”. Nästan dagligen kommer utspel i frågan från S närstående organisationer.

ISK-sparande ska också begränsas. Exakt hur mycket får vi se efter valet om den rödgröna sidan vinner. Slutligen vet vi av erfarenhet att marginalskatter kommer att öka vid ett maktskifte. En rödgrön klassiker är att helt sonika frysa brytpunkten för statlig inkomstskatt.

Och så här håller det på.

Det vi ser framför oss är att den moderna svenska modellen som beskrivs träffande i Wall Street Journal bygger på ansträngning, entreprenörskap, aktivt sparande och ägande utmanas i grunden av oppositionspartierna.

En återgång till ett Sverige ala´ 1970-talet är det sista vi behöver.

If it ain´t broken, don´t fix it.

Edward Hamilton är styrelseledamot M Östermalm (Oscar Norra) och jobbar till vardags i näringslivet