Magdalena Andersson: De krossade glastaken – Arbetarflickan som förändrade svensk beskattning

Kanske var det kombinationen av arbetarbakgrund och akademisk prestation som gjorde Ebon Andersson så framgångsrik. Med två examina i bagaget valdes hon in i riksdagen 1936. Hennes mest betydelsefulla bidrag där var tudelad beskattning, som bidrog till att fler kvinnor började yrkesarbeta.

Ebon Andersson föddes 1896 i de livliga arbetarkvarteren Majorna i Göteborg. Hon var det sjunde barnet efter sex bröder i en familj där livet var allt annat än enkelt. Hennes pappa var sjöman och ständigt till havs. När han väl kom hem från de långa resorna var det en fest, ett andrum i vardagen. Men större delen av tiden var han borta, och mamman arbetade hårt ”ute”, som hushållerska eller i annat kroppsarbete. Hemma i det enkla rummet med kök fick de äldre barnen ta hand om de yngre, och Ebon formades tidigt av ett liv där disciplin, självständighet och ansvar var en nödvändighet.

Att vara flicka i en brödraskara med sex äldre bröder stärkte Ebons ryggrad. I folkskolan var kristendomsundervisningen viktigast och på rasterna var slagsmål mellan elever från olika skolor ett återkommande inslag – och Ebon backade inte för något. Flickor och pojkar ställde upp sida vid sida när hedern stod på spel. Här föddes en oräddhet, en rättvisepassion och en självklarhet att kön inte avgör en människas värde.

Längtan efter utbildning

Vid tolv års ålder lämnade Ebon skolan med goda betyg och började arbeta i en kappfabrik. Snart därefter blev hon bokbinderiarbeterska. Arbetet var slitsamt. Hon arbetade i tolv timmar om dagen, men fortsatte ändå att studera på kvällarna, i Slöjdföreningen. En skola som grundades vid mitten på 1800-talet då ordet ”slöjd” stod för en begynnande industriell verksamhet inom olika hantverk. Ebons drivkraft var tydlig: hon ville ta sig vidare, hon ville lära sig mer.

Samtidigt engagerade hon sig i facket. Vid 18 års ålder blev hon ordförande för den kvinnliga sektionen i sitt förbund, Bokbindareförbundets Göteborgsavdelning. Men när hon fick höra att fackföreningen var kollektivansluten till det socialdemokratiska partiet reserverade hon sig för utträde. ”Det skulle aldrig falla mig in att så där kollektivt och utan vidare acceptera en på så sätt serverad politisk trosbekännelse”, sa hon i en intervju i Göteborgs Morgonpost i augusti 1944: ”Facklig solidaritet är en sak för sig, politiska åsikter en annan. Jag hörde till en familj av utpräglade individualister där ingen älskade färdiga åsikter utan alla tänkte på egen hand”.

Doktor Andersson

[…] Efter att först ha tagit socionomexamen kröntes hennes akademiska resa 1931 med att hon blev filosofie licentiat i nationalekonomi.

Krisåret 1932 utsågs hon som filosofie licentiat i nationalekonomi till Socialinstitutets bibliotekschef. Och Ebon blev snabbt en respekterad och inflytelserik gestalt – inte bara för sin kunskap, utan också för sin pondus. […] Hon började föreläsa i föreningslivet, bland annat för Fredrika Bremer-förbundet, och blev snabbt en uppskattad talare. ”Doktor Andersson” blev något av en kändis i kvinnokretsar.

”Vilket är det aktuellaste kvinnoproblemet ur nationalekonomisk synpunkt”, frågade signaturen Kid i Aftonbladet 1933. Ebon svarade på sitt ofta drastiska sätt: ”Den stora frågan är ju gift kvinnas rätt till arbete utom hemmet. Den ogifta kvinnan är en parasit om hon inte arbetar. Den gifta kvinnan är en parasit om hon gör det.”

Den höga arbetslösheten ledde vid denna tid till många attacker i riksdagen mot ”dubbeltjänster”, det vill säga mot makar som båda var statsanställda. Ingegerd Troedsson berättar i boken Moderata pionjärer att det i en riksdagsmotion till och med föreslogs att makar borde beläggas med extra skatt om de innehade varsin avlönad befattning!

Huvudstupa in i politiken

År 1935 frågade en högerkvinna vilket parti Ebon Andersson tillhörde. Ebon svarade att hon inte tillhörde något, men att hon röstat på Högern. Sen tog det fart. Kort därefter blev hon invald i Stockholms stadsfullmäktige …

——————————————————

Nu aktiva politiker reflekterar i boken över de tolv omskrivna kvinnornas betydelse för dagens samhälle och politik. Finansminister Elisabeth Svantesson skriver om Ebon Andersson:

När Ebon Andersson föddes år 1896, samma decennium som min mormor Fanny, var Sverige ett helt annat land än vad det är idag. Sverige var fattigt. […] Hon, och många med henne, jobbade hårt för sin familj och i förlängningen för nästkommande generationer. För alla oss som lever idag. Tack vare dem har Sverige blivit ett av världens rikaste länder.

Den här resan hade inte kunnat genomföras utan kvinnokraft. Det är under detta århundrade som kvinnor har blivit lika självklara i samhällsbygget som män. Krigat för rättigheter och möjligheter. Kämpat för att få utbildning och arbete. Ebons bidrag i detta är betydande, inte

minst genom att stärka kvinnors möjligheter till avlönat arbete och därmed ekonomisk frihet.

Kvinnokraften har gjort Sverige till ett så mycket bättre och rikare land.

Magdalena Andersson är tidigare riksdagsledamot (M) och landshövding i Västerbotten, nu ordförande för i Sällskapet för Moderata kvinnors historia

Detta är ett utdrag ur De krossade glastaken – Konservativa kvinnors kamps kapitel om Ebon Andersson 1896–1969: Arbetarflickan som förändrade svensk beskattning.
Boken presenteras på Moderaternas Sverigemöte idag 8 maj och kommer finnas tillgänglig i handeln inom kort.

Läs mer om boken här.