Print Friendly

Vågar vi betro Huawei med europeisk infrastruktur?

Av Gunnar Hökmark | 7 december 2018



Den femte generationens mobiltelefoni kommer skilja sig från de tidigare i det att den kommer röra betydligt fler områden än bara telefonsamtal. Det gör säkerhetsfrågan central, och det är mot den bakgrunden vi ska se diskussionen om kinesiska Huaweis inblandning i byggnationen av 5G näten. Europa måste kunna bemöta regimer som i dag använder vår frihet för sina syften, skriver Gunnar Hökmark.

Den femte generationens mobiltelefoni kommer till sin natur att vara annorlunda än tidigare generationer. Enkelt uttryckt kan sägas att tidigare generationer har handlat om mer eller mindre traditionell telekomverksamhet. Telefonsamtal, bättre telefonsamtal, telefonsamtal förenade med text och bild och telefonin som bas för digitala tjänster och kommunikation mellan människor i en bredare bemärkelse. 5G har en djupare genomträngning.

5G handlar egentligen inte alls om telefonsamtal; självfallet om kommunikation, men till en fantasieggande del allra mest om alltings internet. Bilar, trafik, transporter, distribution, produktion, sjukvård, energianvändning, säkerhet, övervakning och varje strategisk samhällsstruktur.

Det är mot denna bakgrund som den växande misstron mot det kinesiska telekomföretaget Huawei ska ses. I länder som USA, Australien och Nya Zeeland har man av säkerhetsskäl blockerat Huawei och nu i Storbritannien. Det finns från USA ett starkt tryck på Kanada att göra samma sak. Ett viktigt skäl till detta är att en stor del av 5G-teknologin inte ligger i hårdvaran, som är lätt att kontrollera säkerhetsmässigt, utan i mjukvara och program som finns i moln. Därifrån kan avancerad styrning utföras men också misstänkas utsättas för manipulationer, blockeringar eller underrättelseverksamhet.

Men det finns ett än större perspektiv till den misstro som nu möter kinesiska företag. Ytterst handlar det om att det kinesiska kommunistpartiet har den odelade makten i Kina.

Runt om i världen växer sig kinesiska företag starka. De gör det genom teknisk utveckling, genom innovationsförmåga och genom den ekonomiska kraft som den kinesiska staten lägger bakom företag med strategisk betydelse. På motsvarande sätt köper kinesiska företag innovativa företag i Europa och i USA, liksom de investerar i strategisk infrastruktur och teknologi. I Sverige och i andra länder konkurrerar Huawei bokstavligen med Ericsson, genom kontor ”på andra sidan gatan” i Kista, där man rekryterar ingenjörer och jagar offerter.

Den ekonomiska strategin som nu genomförs har sina rötter i den kinesiska regimens strävanden att bli inte bara en regional dominant utan en global stormakt. Den snabba ekonomiska tillväxt som har präglat Kina sedan 1980-talets marknadsekonomiska reformer har gjort Kina till en av världens största ekonomier, efter USA och EU. Medan USA har en BNP på drygt 18 triljoner dollar har EU en på knappt 17 trillioner dollar samt Kina på drygt 11 triljoner.

Så ser proportionerna i den nya världens globala ekonomi ut. Den växande makt som den växande ekonomin har inneburit vill den kinesiska ledningen gärna använda sig av för sina syften. De handlar inte om en fri eller öppen ekonomi, demokratiska värderingar eller en internationell rättsordning värd namnet.

Kina skiljer sig från både USA och Europa genom att staten har en övergripande kontroll över ekonomin, genom att kapitalandelarna av företagens vinster är större på grund av låga löner samt att varje stort företag genom lag är en del av den kinesiska utrikes- och säkerhetspolitiken. Därför finns det en betydande mängd kapital för investeringar i utrikes- och säkerhetspolitiken. Ingen av de stora investeringarna i Europa, eller i Sverige, sker utan att de bejakats av kreditinstutioner kontrollerade av den kinesiska staten och kommunistpartiet.

I grunden finns det inget skäl att vara emot att kinesiska företag deltar fullt ut i den globala ekonomins konkurrens. Det bidrar till ökat konkurrenstryck, innovationer och lägre priser. Men det finns problem när det gäller investeringar som handlar om strategiska intressen och när investeringar riskerar att användas för politiska syften.

När Kina varnade Sverige för att den svenska regeringen protesterar mot övergrepp mot en svensk medborgare och förläggare är det inte unikt. På samma sätt sökte Kina för några år sedan ekonomiskt straffa Norge för Nobelpriset till en kinesisk dissident och hotade Grekland med indragna investeringar om man stödde protester mot den kinesiska diktaturen. Kinas påtryckningar innebär ett hot mot våra öppna samhällen. Att bortse från det vore naivt.

Den internationella världsordning som dominerats av den demokratiska världens idéer utmanas nu av en kartell av auktoritära regimer med växande ekonomisk makt. Totalitära regimers logik är demokratins motsats. I en demokrati är människor, företag och organisationer fria att fatta egna beslut utifrån sina ideal.

Under ett totalitärt styre är alla delar av samhället underordnat regimens politiska mål. Genom sin växande makt påverkar den kinesiska regimen den globala agendan, i synnerhet genom strategiska investeringar. Den globala frihandeln förutsätter i grunden fria ekonomier och dess förutsättningar blir asymmetriska när marknadsekonomins öppenhet används av diktaturer som vill något helt annat än öppenhet.

Å andra sidan bidrar Kina liksom andra aktörer till den globala ekonomins dynamik, forskning, utveckling och tillväxt. Kina är i dag, trots det brutala förtrycket, ett bättre samhälle än när landet var slutet mot omvärlden. Kinesiska företag investerar också utifrån ekonomiska villkor och ibland sker utlandsinvesteringar som är positiva för ekonomisk utveckling. Volvo personvagnar hade förmodligen inte funnits utan kinesiskt ägande.

Men vi måste vara medvetna om politiska påtryckningar och risker med att diktaturers statskontrollerade företag får inflytande över viktig infrastruktur och institutioner. Det är en hotbild som präglar den globala ekonomins öppenhet. Den får inte förväxlas med den kommersiella konkurrens som ibland av protektionister framställs som ett hot men som i själva verket bidrar till ekonomisk utveckling.

Europa måste kunna bemöta regimer som i dag använder vår frihet för sina syften. Vår utgångspunkt bör vara att välkomna alla företag och investeringar som bidrar till utveckling, men med tydliga krav. Kina måste återgälda den öppenhet som andra visar landet. Kinesiskt företagande måste präglas av transparens. Investeringar som kan hota grundläggande strategiska intressen måste kunna analyseras och stoppas på den grund att de hotar vår öppenhet. Det gäller även investeringar som på grund av sin politiska betydelse ger Kina makt i andra länder.

Kinesiska företag måste kunna visa att de genom sin gärning eller produkters programmering inte hotar vår säkerhet. Vill de behandlas som andra måste de visa att de fungerar som andra och levererar tjänster och produkter med samma säkerhet som andra.

För det första måste företag som agerar i våra länder uppfylla de krav på öppenhet som vi ställer på våra egna företag.

För det andra måste vi bekämpa den korruption som följer av affärsverksamheter som förenas med utrikes- och säkerhetspolitiska syften för diktaturer som vare sig hemma eller internationellt respekterar rättsstaten.

För det tredje måste EU fullt ut tillämpa sin konkurrenslagstiftning mot företag som försöker undergräva den öppna konkurrensen.

För det fjärde bör vi kräva ömsesidighet för investeringar i framförallt Kina och en fullständig respekt för internationell rättsordning vad gäller patent och intellektuella rättigheter liksom medborgares fri- och rättigheter.

För det femte bör vi kräva att utländskt ägande utövas under samma transparens och insyn som företag noterade på övervakade börser i Europa. Statskontrollerade företag från länder som saknar demokrati och rättsstat bör genomgå en screening av sådana investeringar som kan få säkerhetspolitiska implikationer för att hindra att stater som Kina, eller för den delen Ryssland, kan kontrollera viktig infrastruktur i Sverige.

För det sjätte bör vi gemensamt i EU förbehålla oss rätten att neka utomeuropeiska investeringar om vi kan påvisa att skälen inte är protektionistiska utan ett nödvändigt skydd för vår säkerhet.

Det är i grunden en framgång att länder som Kina deltar i den globala ekonomins rättsordning. Vi bör komma ihåg att öppna och fria samhällen har en långt starkare attraktion än totalitära samhällen. Dock måste vi vara på det klara med att Kinas syften står helt emot den liberala demokratin och lära oss att bemöta detta nya hot. Det är i det skenet som ett företag som Huawei ska ses.

Vi ska välkomna dess konkurrens och dess investeringar under förutsättning att vi vet att de bejakar den öppenhet och de krav på säkerhet som varje stat bör ställa gentemot andra staters agerande i vår ekonomi. Det är tid att nu kräva av Kina den öppenhet som världen har visat och som bör visas Kina även i framtiden. Vill ett företag som Huawei kunna ta likvärdig del i den globala konkurrensen måste man visa att man erbjuder samma säkerhet som andra företag.

Gunnar Hökmark är Europaparlamentariker för Moderaterna

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism