Print Friendly

Torbjörn Junhov; Flygvapnet i ÖB 85

Av Redaktionen | 31 december 1986


1986


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TORBJÖRN JUNHOV:
..
Flygvapnet i OB 85
Inom flygvapnet har strävan att hålla
jämna steg mot omvärlden när det gäller
prestanda och kvalitet på materielsidan
uppnåtts till priset av en halvering och
drygt det av organisationen. Chefenför
flygvapnet föreslår mot bakgrund av
utvecklingen utanför Sverige en
förstärkning av luftförsvaret med minst
en division JA 37- Jaktviggen. Ett stort
problem är att många piloter och
tekniker lämnar flygvapnet för civil
tjänst.
Överstelöjtnant Torbjörn Junhov är
lärare vid Militärhögskolan.
För snart 30 år sedan, närmare bestämt
den 15 augusti 1956, började jag min utbildning i Flygvapnet som volontär vid
Kungl Roslagens Flygkår, F 2, i Hägernäs norr om Stockholm. Mina bestående
minnen av 50-talets Flygvapen är en dynamisk organisation fylld av entusiastiska män som satsade all sin energi för
ett gemensamt mål – Flygvapnets bästa.
Det svenska flygvapnet var då ett av
världens främsta både kvalitativt och
kvantitativt. Flygvapnet är idag radikalt
förändrat. Den mest iögonenfallande
skillnaden är organisationens storlek.
Strävan att hållajämna steg med omvärlden när det gäller prestanda och kvalitet
på materielsidan har uppnåtts till priset
av en halvering och drygt det av organisationen.
Tabellen visar Flygvapnets krympning
under de år jag själv har kunnat följa.
1950-talets Flygvapen byggdes upp i
skuggan av det kalla kriget. Har då utvecklingen i vår omvärld motiverat denna rasering av våra flygstridskrafter? Nej
knappast – men mera därom nedan.
Försvarsplaneringen
Riksdagen fattar numera 5-åriga försvarsbeslut där ekonomiska ramar för
totalförsvaret fastställs liksom organisation och materiellt innehåll i stort. Inför
1987 års försvarsbeslut har överbefälhavaren nyligen inlämnat ett av de viktigaste underlagen – Perspektivplan del 2 –
ÖB 85.
I denna plan redovisar ÖB sin syn på
avvägningen inom det militära försvaret i
tre, av regeringen angivna, ekonomiska
nivåer. Dessutom lämnar ÖB in ett eget
förslag som avspeglar hans uppfattning
Förband 1956
Fl, Västerås 3 div nattjakt
F2, Hägernäs skolor
F3, Malmslätt 3 div jakt
F4, Frösön 3 div jakt
F5, Ljungbyhed Flygskola
F6, Karlsborg 3 div attack
F7, Såtenäs 3 div attack
F8, Barkarby 3 div jakt
F9, Gävle 3 div jakt
FlO, Ängelholm 3 div jakt
Fil, Nyköping 4 div spaning
Fl2, Kalmar 3 div jakt
F13, Norrköping 3 div jakt
Fl4, Halmstad 3 div attack
Fl5, Söderhamn 3 div jakt
Fl6, Uppsala 3 div jakt
Fl7, Kallinge 3 div attack
Fl8, Tullinge 3 div jakt
F20, Uppsala Kadettskola
F21, Luleå l div spaning
Summa 33 div jakt
12 div attack
5 div spaning
50 div
om de ekonomiska resurser som krävs
för att försvaret rimligen ska kunna uppfylla sin roll i svensk säkerhetspolitik.
Den nu gällande ekonomiska nivån för
försvaret – den s k Programplanenivån
– som innebär bibehållen köpkraft, utgör grund för planeringen. Denna nivå
innebär 103,7 miljarder kronor för perioden 1987-92. Det ekonomiska intervall
som regeringen anvisat för belysning i
planeringen har en lägre nivå som ligger
7 miljarder under programplanenivån
samt en högre nivå som ligger 5,4 miljarder över. ÖBs eget förslag innebär behov av drygt 30 miljarder under femårsperioden i påslag utöver dagens inriktning.
23
1985
Nedlagt
Nedlagt
Nedlagt
2 div jakt
Flygskola
2 div attack
2 div attack
Nedlagt
Nedlagt
3 div jakt
Nedlagt
Nedlagt
l div jakt,l div spaning
Officershögskola
l ,5 div attack
2 div jakt
l div jakt,l div spaning
Nedlagt
Krigshögskola
2 div jakt, l div spaning
Il div jakt
5,5 div attack
3 div spaning
19,5 div
l ÖBs planering omsätts de olika ekonomiska nivåerna till s k ” Handlingsvä-
gar” vilka konkret beskriver organisation, personal- och materielinnehåll som
av ÖB bedöms vara ”bästa avvägning”.
Flygvapnet i handlingsvägarna
Den redan beslutade utvecklingen av
nästa generation stridsflygplan – JAS 39
Gripen – fullföljs i alla handlingsvägar.
Därmed visar ÖB konsekvens i synen på
behovet att följa med i den tekniska utvecklingen, som styrs av vår omvärld.
Beklagligtvis får då naturligen andra
komponenter i Flygvapnet utgöra ”budgetregulator” .
24
Speciellt tydligt märks detta i den låga
nivån där ÖB inte anser sig kunna inrymma en livstidsförlängning av Drakenflygplan i luftförsvaret. Därmed följer även
behov av ytterligare nedläggning av
minst en fredsflottilj. Vilka flottiljer som
ligger i riskzonen är ännu inte klart. Vad
som däremot är klart är att minskningen i
organisationen fortsätter. Den låga nivån
innebär även en rejäl neddragning av antalet krigsflygbaser samt deras kvalitet.
l programplanenivån, och även i plusnivån samt ÖB-nivån, genomförs en modernisering – s k livstidsförlängning –
av ett drygt 50-tal Drakenflygplan. Dessa
avses ingå i luftförsvaret intill mitten av
90-talet då JAS 39 Gripen ersätter.
l de högre ekonomiska nivåerna sker
en hel del förnyelse av materiel som t ex
nya radarstationer och stridsledningscentraler samt en satsning på ökat skydd
inom våra flygbaser. En intressant nyhet .
som kommer är en flygande stridslednings- och luftbevakningsanläggning.
Den är byggd på det civila flygplanet
Saab-Fairchild SF340 med en svensk radar monterad i en ryggås. Anläggningen
är tänkt som ett komplement till de
markbundna radarsystemen. Det ska
kunna fylla luckor som uppstår vid en
bekämpning och ökar på så sätt segheten
i vårt luftförsvar.
CFV ställningstagande
Chefen för Flygvapnet har argumenterat
mycket energiskt för ett starkt luftförsvar.
Han har gjort detta på goda grunder.
Stormakterna har under senare år kraftigt ökat sin förmåga till offensiv luftkrigföring. Detta gäller såväl attack- och
bombflygplan med ökande lastvolymer
över större distanser som transportkapacitet för trupp och materiel genom luften. Denna kapacitetsökning har ännu
inte nått sin kulmen utan den bedöms
fortsätta. Ökningen har skett och sker på
olika sätt. Nya flygplans- och helikoptertyper införs med betydligt större lastförmåga och räckvidder. Elektronikutvecklingen gynnar målupptäckts-, målinmätnings-, siktessystem och precisionsstyrning av ammunition samt minskar
väderberoendet.
Antalet flygförband för offensiv krigföring har ökat, särskilt i öst.
Sammanfattningsvis medför denna utveckling ett mycket stort och ökande hot
mot oss vilket rimligen borde medföra
ökande krav på vårt luftförsvar.
CFV anser sig mot denna bakgrund ha
starka motiv för att föreslå en förstärkning av luftförsvaret med minst en division JA 37 – Jaktviggen.
Problem – personliga reflexioner
Många kollegor i min generation av flygofficerare och ännu flera bland de yngre
har lämnat Flygvapnet för andra uppgifter i det civila samhället. Mest uppmärksammade har de tora avgångarna
bland piloter blivit. Detta är naturligtvis
allvarligt av flera skäl. Piloterna har ju en
mycket dyrbar utbildning bakom sig i
Flygvapnet som inte kommer försvaret
tillgodo när de slutar i förtid. Förtidsavgångarna medför även en kraftig nedgång i vår beredskap och uthållighet i
krig.
Mindre rubriker får avgångarna i andra personalkategorier. De är dock inte på
något vis mindre allvarliga. Våra duktiga
och välutbildade tekniker är begärliga på
den civila marknaden. Även teknikerna
slutar. Konsekvenserna av detta är
minst lika svåra. Vår moderna och tekniskt högtstående materiel kräver kompetent personal för att fungera – för att
investeringarna ska ge försvarseffekt.
Varför slutar folk i Flygvapnet? Skälen
är naturligtvis många. Personligen har
jag, efter otaliga samtal med kollegor
som antingen har slutat eller överväger
att göra det, kommit till slutsatsen att
Flygvapnet, och även försvaret som helhet för den delen, satsat fel.
l vårt personalpolitiska program står
längst upp på första sidan ”Personalen
utgör försvarets viktigaste tillgång”.
Detta är vackra ord som inte upplevs
som trovärdiga av människorna i organisationen. Snarare upplever man att försvaret i allmänhet och Flygvapnet i synnerhet har fastnat i ”teknikfällan”. Man
har helt enkelt råkat ut för en suboptimering i fördelningen av investeringarna. Man har satsat alltför ensidigt på materielanskaffning och för lite på personalens välbefinnande.
Låga löner i försvaret är en bidragande
orsak till att folk slutar men det är långt
ifrån det enda och inte heller det viktigaste skälet. Vakna människor inser behovet av ett väl fungerande svenskt försvar. Något banalt uttryckt kan man
säga att folk tycker att vårt samhällssystem är värt att försvara och att det
krävs militära medel för detta. Men man
upplever, efter att ha fått lite insyn i försvaret, en allvarlig frustration. Man känner sig inte uppskattad efter förtjänst. De
ständiga minskningarna och förändringarna i organisationen gör att enskilda individer kommer i kläm. Det är lätt att
25
flytta materiel och uppgifter från en plats
till en annan. Men det är inte lika lätt att
flytta människor. Samhällsutvecklingen
och skattesystemet har medfört att det
nu är hart när omöjligt att försörja en
familj på en lön. När en militärt anställd
tvingas byta arbetsplats blir ofta resultatet långpendling p g a att makan/maken
inte fått arbete på den nya orten. Barnens skolgång påverkas negativt och miljöbytet stör ofta familjelivet om man lyckas skaffa arbete åt rnakalmake samt
ordna bostad på den nya orten.
Det kanske allvarligaste problemet fö1
försvarets personal idag är att man inte
känner trygghet för framtiden. Man
ängslas inte för anställningen som sådan
– den är trygg. Men man lever med ett
ständigt hot att behöva flytta en eller
flera gånger. Den långsiktiga personalplaneringen fungerar mindre bra. Folk
ställer krav på våra personaladministratörer att få åtminstone de närmaste åren
utstakade. När inte detta lyckas väljer
man att sluta i Flygvapnet, köper en villa
i Strängnäs och börjar jobba i LIN eller
SAS. Då vet man att man själv kan på-
verka resten av sitt liv. Man kan själv
välja om och i så fall när man ska flytta.
Att man dessutom får bra mycket mera
betalt är ju ingen nackdel men i grunden
är inte det avgörande. Det har uppstått
något som kanske är en lojalitetskris i
försvaret. Enskilda människor har insett
att nysmorda och välpolerade flygmaskiner uppskattas mer än välanpassade
individer som styr och hanterar materielen. Detta rimmar dåligt med de högtravande orden i det personalpolitiska programmet. Detta uppfattar jag vara kärnan i hela krisen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner