Print Friendly

Stig-Björn Ljunggren; En opposition som inte förtjänade att ta över

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

EN OPPOSITION SOM INTE.. .. ..
FORTJANADB ATT TA OVER
STIG-BJÖRN LJUNGGREN
Det parti som vill vinna ett val måste vara känslig för folkliga inspirationer.
under 90-talet.
r högtalarna dånar
Ulf Lundell. Han
sjunger om svensk
samtid, i en av de
bästa rocklåtarna
Dra kragen tätt kring halsen idag
Det blåser snålt och kallt
Gå med knuten näve i fickan idag
Du ser det överallt
Femhundratusen utan jobb idag
Dom behövs inte mer
Gott om herrar som hoppar fallskärm
idag
Se hur dom dalar ner
Jag ser rött!
Frågan jag vill ställa här är: Varfor
ser inte Lundeli blått istället?
Och om någon nu forsöker ignorera frågan genom att ställa sig kallsinnig till vad en gammal stöt som
Lundeli tycker – varfor är det ingen
ST IG-BJ ÖRN LJUNGGREN är Fil
Dr i statsvetenskap på en avhandling
om programskrifter och lätt trött på de
politiska partierna.
26
Borgerligheten förlorade valet.
Den borde ha lyssnat på Ulf Lundell.
annan rocklåt som forkunnar att ”jag
ser blått!”?
När jag tänker närmare på saken
kan jag inte komma på en enda visa,
sång, låt eller liknande som ”ser
blått”, trots att vi lever i ett tjyvsamhälle som skulle kunna påstås vara resultatet av ”röd” politik.
Det finns forvisso oerhört många i
kultursvängen som predikar borgerliga värderingar, men sällan eller aldrig
gör någon det med udd. Det finns
ingen som samlar vreden över dagens
samhällsproblem och omvandlar det
till ett piskrapp som rensar luften.
Det enda samhällskritiska som borgerligheten kan framfora – forutom
bredbandsforkunnelser av Carl Bildt,
anti-sosserepliker av Gunnar Hökmark, sifferexempel av Lars Tobisson, skattekritik av Bo Lundgren och
gammeJuniversitetens höga visa av
Per Unekel – är faktiskt bara när numera medelålders nyliberaler sjunger
Blå Tågets gamla proggrefräng om
Staten och kapitalet.
Annars är den kulturella inriktSVENSK TIDSKRIFT
ningen i klass med Kungssången eller
Färdrens kyrka. Eller så något små-
borgerligt framträdande i ett av kommunmedel uppbyggt Musikens Hus.
Analys räcker inte
Varfor har då borgerligheten rrusslyckats?
Kan det vara därfor att den saknar
en själ? Och om den mot fonnedan
har en själ, så har den haft svårt att
bilda forhund med det svenska folket.
Ty det känns ofta fruktbart att hävda
att borgerligheten – och i synnerhet
dess mest medvetna del – aldrig haft
den där riktiga samhälleliga känningen.
Moderaterna har fOrt en ständig
kamp for att bli accepterade som en
lika god, folklig och ädel kraft som
socialdemokraterna. Partiets historia
har i hög grad handlat om detta.
Arvid Lindman forde in partiet i den
demokratiska skaran. Gösta Bagge
och Fritiof Domö ansvarade fOr ledarskapet när högern sällade sig till
välfärdsstatens positiva kritiker. Med
Jarl Hjalmarson var högern stundtals
riktigt folklig. Under Gunnar Beckseher och Yngve Holmberg gjordes
några tappra försök att en gång för alla göra partiet till en bred allmänborgerlig rörelse, även till priset att principerna blev suddiga. Gösta Bohman
rådde bot på förvirringen och återgav
partiet en fokusering på huvudfienden (s). Detta arv har sedan förvaltats
av Adelsohn och Bildt.
Men på senare år har man kunnat
spåra en ny analys i den moderata
förkunnelsen. Det tycks som om partiet betraktar samtiden som en onö-
dig väntan på Det Nya Samhället.
Det dagspolitiska knegandet har liksom inte riktigt sin plats i den politiska retoriken från högre ort. De
vatten- och avloppsmoderater som
sitter ute i verksamheterna, med en
konkret kommunal verksamhet, anses inte riktigt ha kommit till ideologisk klarhet. Istället för att hänge sig
åt lågskattesamhällets principiella
önskvärdhet envisas de med att fullfölja administrationen av sossestatens
institutioner.
Det breda stödet saknas
Det är fullt möjligt att detta är en riktig analys. Sannolikt befinner vi oss i
ett fonnativt moment och den politiska kraft som lyckas samla framtidsSverige blir den ledande förnyande
politiska rörelsen i Sverige. Det är inte heller uteslutet att några moderata
kommunalråd skulle göra bättre ifrån
sig om de läst och begripit Hayek.
Men samtidigt är det nog inte sä-
kert att det räcker med att begripa att
framtiden snart kommer på besök. På ett sätt påminner moderatema i
Man måste också komma på ett sätt hög grad om socialdemokraterna.
att ra människors stöd i denna för- Den som bekantar sig med båda desvandlingsprocess. Det breda stödet sa partier upptäcker snart att det finns
har ännu högern inte lyckats skrapa en lång rad företeelser som är likartaihop. Det är också därför som Ulf de. En sådan är att besvikelser över
Lundeli ser rött och inte blått. valförluster inte fullt ut erkänns i partiledningarnas närhet. Det finns en
Malliga moderater förljugenhet som odlas i partitoppen
Vad saknar då högern – och därmed och som är påfallande lika varandra.
stora delar av borgerligheten? Socialdemokraterna gjorde ett uselt
Ett svar är att borgerligheten val och har till 90 procent sig själva
stundtals visar bottenlöst förakt för att skylla. Moderatema lyckades inte
folkliga inspirationskällor. Faktum är
att moderaterna i denna valrörelse
ibland givit ett malligt intryck.
Carl Bildts vägran att först låta sig
intervjuas av Leif ”Loket” Olsson
kan sägas vara signifikant för detta.
Författaren av denna artikel torde vara en av de ra personerna i vårt land
som hyser en uppriktig beundran för
båda dessa kändisar. Bildt är intelligent (trots att han inte är från
Stockholm) och receptiv. Han är
kanske inte direkt folklig, men definitivt inte en ignorant mallgroda. Till
skillnad från en del andra politiska fö-
reträdare har Carl Bildt en påfallande
social kompetens. Därvidlag påminner han mycket om ”Loket”, som
inte bara är folklig och ett socialt geni, han är sannolikt också en av de
mest underskattade personerna av
människor i den politiska klassen.
Jag tror också att den ideologiska
självsäkerheten hos många inom moderaterna ibland gör att de känner sig
stå över plebsen. Och visst känner
man sig lite extra av att ha läst Hayek
och Nozick.
SVENSK TIDSKRIFT
att mobilisera till regeringsskifte, trots
regeringen Perssons handfallenhet.
Även detta är till största delen beroende på moderatemas egen inkompetens.
Eller som en cynisk moderat skribent uttryckte det: ”Sverige har en
regering som inte borde vara regering – och en opposition som inte
förtjänar att ta över.”
Att Göran Persson skulle bilda regering i höst stod klart tidigt i våras.
Ett stort antal moderater och andra
borgerliga som jag talade med från
denna period fram till valet var övertygade om att valet var kört.
Borde man då inte ha gjort något
radikalt för att påverka händelseförloppet?
strategi eller haveri?
Det finns två tänkbara förklaringar till
den borgerliga handfallenheten som
är värda att diskutera – strategiteorin
eller haveriteorin.
strategiteorin säger att borgerlighetens centralgestalt, moderaterna,
egentligen gav upp det här valet och
27
o
istället investerade i framtiden. Carl
Bildt vet vad han håller på med.
Syftet är att på lite sikt lägga grunden
får en ny politisk konstellation i
svensk politik, ett förnyelsealternativ
baserat på resterna av det gamla
1900-talssamhällets partier.
Detta är också en strategi som inkluderar antagandet att (s) är det enda
parti som kan göra Sverige till ett
EMU-land, vilket storkapitalet insiktsfullt meddelat sina politiska företrädare.
Bra profil?
strategiteorin kan också vara fårklaringen till det nya och intressanta argument som moderaterna använde
under valrörelsen, det ständiga påpekandet att vi trots höga skatter – som
drabbar även de fattiga – inte har hög
välfärd. Det var ett sätt att resonera
som många inom (s) kände visst besvär inför. Dock är det kanske lite
oklart i vilken utsträckning traditionellt borgerliga väljare upplevde detta som en bra profil.
Haveriteorin säger att (m) i grunden är så fYlld av ångest och vantrivsel att folk inte törs tala öppet om att
man är på väg att bli marginaliserade i
svensk poltik. Partiledningen omges
av ja-sägare och karriärister som bara
går och väntar på att en krasch ska ge
dem chansen att flytta fram positionerna. Moderaterna är, enligt detta
sätt att se det, redan satt offside av
den historiska utvecklingen och består nu av ett antal självmaximerande
individer. De går och bevakar sina
28
positioner- och väntar på en möjlighet att utnytga en lucka i ledartoppen.
Det är svårt att säga vilken av dessa
teorier som stämmer bäst med verkligheten. Det enda vi med bestämdhet kan säga är att moderaterna- och
borgerligheten – borde ha haft en betydligt bättre position.
Socialismen har misslyckats med
att bygga ett alternativ till det marknadsekonomiska samhället. Det är ett
globalt faktum, men också i hög grad
ett nationellt konstaterande. Socialdemokratin är på reträtt från i stort
sett alla de programpunkter som partiet ställde upp under rekordåren.
Vänsterpartiets framgångar sker först
sedan partiet flyttat in mot mitten, sä-
ger sig acceptera den borgerliga demokratin, omfamnat småföretagarna,
krävt skattesänkningar, ignorant konstaterat att det är OK att anlita svart
arbetskraft, och slutligen faktiskt
plockat ner Leninporträtten.
Men denna kollaps får det socialistiska samhällsalternativet har inte givit upphov till någon borgerlig hegemoni. Även om moderaterna har sett
det mesta av sitt program från sjuttiotalet genomfåras, har inte någon
bildsk dominans upprättats. Snarare
råder Pax Persson, ehuru något darrigt, då alla i skrivande stund tycks
drömprata om nyval.
Så, varfår sjunger då Lundeli inte
att han ser blått?
Därfår att borgerligheten egentligen inte känner sig road av att lotsa
fram ett nytt samhälle. Man känner
SVENSK T ID SKR IFT
sig inte i förbund med någon folklig
vrede över gyvsarnhället. Moderaternas samhällskritik är egentligen ytlig. Den mer ideologiskt betonade
insikten om välfärdsstatens fundamentala problem finns hos en liten
grupp moderater. Hos borgerligheten i stort är det de egna skatterna
man klagar över – liksom andra vardagsproblem som anses bottna i att (s)
är onda eller inkompetenta. Det är
en reflexmässig kritik mot politik och
socialdemokrati som håller samman
moderaterna, inte en genuin ideologisk gemenskap.
Gubbiga moderater
i slutna rum
Är moderaterna kloka ser de till att
behålla Carl Bildt, rensa leden snäppet under på yngre gubbar (gör dem
tilllandshövdingar och generaldirektörer!) och lyfta in ett antal av de
verkligt unga som prinsar och prinsessor. Som det ser ut nu är moderaterna på väg att bli en ganska gråtofsig sarnnunslutning, väl i klass med
socialdemokratin.
Partiet bör framfårallt sträva efter
en större mångfald bland sina företrä-
dare. Alla som ser ut som- och låter
– precis som de som redan finns i
partiets ledande kretsar bör hållas
stången. Nu är det tvärtom.
Således. Peta bort alla över fYrtio.
Spar någon gammal veteran får sä-
kerhets skull. Satsa på mångfald. Tala
öppet om den egna inkompetensen.
Och visa lite genuin ilska över tjyvsamhället.
m
.,
m
?
<
>
o
m
>
…;
…;

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner